Crawl

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Crawl (alternativ stavning krål, även kallat frisim, fritt) är det simsätt som oftast används vid frisim och nästan alltid av alla elitsimmare, eftersom det är det snabbaste simsättet för den som klarar av det.

Vid crawl används i första hand armarna, men även benen. Simmaren paddlar sig fram, med vartannat tag vänster och vartannat tag höger arm, samtidigt som benen sparkas upp och ner.

Kråla blev populärt i Sverige i mitten av 1930-talet. Den förste läraren ansluten till Svenska Simförbundet att lära ut det var gymnastikdirektören Sigge Bergman i Saltsjöbaden.

Krålteknik[redigera | redigera wikitext]

Tekniken i krål kan variera mycket beroende på simmaren och hur lång sträckan är. På kortare sträckor har simmarna mycket snabbare armtag och effektivare spark och de andas mer sällan. Vissa simmare andas inte en enda gång på 50 meter, eftersom varje andning försämrar tiden. På längre sträckor är det däremot vanligast att andas på vartannat eller vart tredje armtag och sparka mycket långsammare, till och med bara en spark per armtag. Crawl simmas på mage och är om det simmas med rätt teknik, också det minst ansträngande per distansenhet.

Armtaget består av två delar, själva draget och återföringen av armen. I början av draget sträcks armen så långt fram som möjligt utan att spänna den allt för mycket. Genast då armen är i vattnet börjar draget. Armbågen skall vara lite böjd för att undvika belastning av axeln och få mer kraft i draget. Det finns olika teknik för hur man gör armtaget. Traditionellt lärs ut att man ska dra armen ända till slut ner mot benet och öka farten på draget mot slutet, för att komma så långt som möjligt med ett drag. En annan teknik är att man "förankrar" armen nedåt och glider med bålen över armen, utan att medvetet dra armen bakåt. Handen ska inte i något skede av draget gå över mitten av kroppen eftersom det då är svårt att simma i en rak linje. Med återföringen av armen menas den delen av draget som sker ovanför vattenytan. Efter att själva draget är slut svängs kroppen så att armen lätt kan föras fram ovanför vattenytan. Kroppen ska svänga så att belastning av axeln undviks och armens naturliga rörelselinje bevaras.

I krål används så kallad krålspark, vilket betyder att man sparkar turvis upp och ner med benen. Man kan använda 6-taktspark, med 3 benspark per armtag eller 2-taktsspark med 1 benspark per armtag. För att sparken ska vara effektiv måste den börja ända från höften och inte bara från knäna.

Då man simmar krål är det viktigt att huvudet hålls ner och blicken är fäst vid bottnen av bassängen. Om huvudet lyfts upp, sjunker benen, och därmed får man dålig balans, vilket ökar vattenmotståndet betydligt. Andningen sker genom att vrida huvudet åt sidan samtidigt som man lyfter armen ur vattnet. Det är viktigt att huvudet inte lyfts upp vid andningen. Låt ansiktet följa med axeln uppåt, så att munnen kommer precis över vattenytan.

Triathlon[redigera | redigera wikitext]

I simmomentet vid Triathlon gäller fritt simsätt. Crawl används av alla i eliten. Crawl har den ytterligare fördelen i triathlon att man sparar benen, vilket är bra för cykling och löpning. Normalt simmar man i öppet vatten (ej i bassäng), och om det är lite kallare (normalt i Sverige) får man ha våtdräkt, en gummidräkt som ej är 100% tät men ändå skyddar bra mot kyla. Dräkten ger en fördel, för man flyter bättre, och får bättre vattenläge, så det har alla i eliten om det är tillåtet. Crawl gynnas ytterligare av dräkt då man slipper sparka så mycket, det sparar benen. Nackdelen med crawl i triathlon är att det är svårt att navigera, eftersom botten inte syns i öppet vatten, och man andas åt sidan. Man bör fästa blicken på något fast föremål åt sidan, samt titta upp framåt ibland. Detta problem kräver viss erfarenhet och träning.