Cretoxyrhina

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Cretoxyrhina
Status i världen: Fossil
Stratigrafisk utbredning: krita, ca. 70 milj. år sen.
illustration av Cretoxyrhina
illustration av Cretoxyrhina
Systematik
Domän Eukaryoter
Eukaryota
Rike Djur
Animalia
Stam Ryggsträngsdjur
Chordata
Understam Ryggradsdjur
Vertebrata
Överklass Broskfiskar
Chondrichthyes
Underklass Hajar och rockor
Elasmobranchii
Överordning Hajar
Selachii
Ordning Håbrandsartade hajar
Lamniformes
Familj Cretoxyrhinidae
Släkte Cretoxyrhina
Art C. mantelli
Vetenskapligt namn
§ Cretoxyrhina mantelli
Hitta fler artiklar om djur med

Cretoxyrhina mantelli, även känd som Ginsu Shark eller Mantells makrillhaj, var en stor haj som levde under mellersta krita, för cirka 100-82 miljoner år sedan.

Känd fysiologi[redigera | redigera wikitext]

En Cretoxyrhina och två Squalicorax som cirkulerar runt en död Claosaurus.

Identifiering och bevarade exemplar[redigera | redigera wikitext]

Denna haj identifierades först av den kände schweiziske naturforskaren Louis Agassiz 1843, som Cretoxyhrina mantelli. Men det mest kompletta exemplaret av denna haj upptäcktes 1890 av fossiljägaren Charles H. Sternberg, som publicerade sina resultat 1907. Exemplaret bestod av en nästan komplett ryggraden och över 250 tänder. Denna typ av exceptionellt bevarande av fossila hajar är sällsynt eftersom ett hajskelett består av brosk, vilket inte är benägnet att fossiliseras. Charles namngav provet Oxyrhina mantelli. Detta exemplar representerade en 6,1 meter lång haj. Den grävdes upp från Hackberry creek, Gove County, Kansas. [1]

Under senare år har flera andra exemplar också funnits. Ett sådant exemplar upptäcktes 1891 av George Sternberg, och lagrades i ett museum i München. Detta exemplar rapporterats också vara 6,1 meter långt, men förstördes under ett bombangrepp på München under andra världskriget.[1]

Vanligt namn[redigera | redigera wikitext]

Cretoxyhrina mantelli hade inget vanligt namn i den tidiga litteraturen och hade tilldelats över 30 synonymer.[1] Eftersom den åt genom att dela upp sina offer i lagom stora bitar så gav paleontologerna K. Shimada och MJ Everhart den namnet Ginsu Shark. [2]

Fysisk anatomi[redigera | redigera wikitext]

C. mantelli är en av de mest väl förstådda fossila hajarna hittills. Flera bevarade exemplar har medfört stor inblick om denna uråldriga hajs fysiska egenskaper och livsstil.

Tanduppsättning[redigera | redigera wikitext]

De fossila tänderna av C. mantelli är upp till 6 cm långa, böjda och har släta kanter, med en tjock emaljbeläggning. [3]

C. mantelli hade 34 tänder i överkäken och 36 tänder i underkäken, i varje rad.[1]

C. mantelli tros vara en släkting till vithajen. Kända exemplar av Ginsu Shark är av ungefär samma storlek som de största uppmätta vithajarna.

Räckvidd[redigera | redigera wikitext]

Hajen levde i hav över hela planeten under Cenomanian och Campanian, inklusive Western Interior Seaway i Nordamerika. [4]

Diet[redigera | redigera wikitext]

C. mantelli var den största hajen av sin tid och var bland de främsta rovdjuren i haven. Fossila fynd visar att den jagade en mängd olika marina djur, såsom mosasaurier som Tylosaurus, [5] plesiosaurier som Elasmosaurus, [6] benfiskar som Xiphactinus, [7] and protostegida sköldpaddor som Archelon. [8]

Källhänvisningar[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d] Everhart, Mike. ”A giant ginsu shark (Cretoxyrhina mantelli Agassiz) From Late Cretaceous Chalk of Kansas”. http://www.oceansofkansas.com/BigShark.html. Läst 2014-07-30. 
  2. ^ Everhart, Mike. ”Cretoxyrhina mantelli - The Ginsu Shark”. http://www.oceansofkansas.com/ginsu.html. Läst 2014-07-30. 
  3. ^ Everhart, Mike. ”Large Sharks in the Western Interior Sea”. http://www.oceansofkansas.com/sharks/Kansas/fickcret.jpg. 
  4. ^ Shimada, Kenshu, Cumbaa, S. L., Rooyen, D. V. (2006). Caudal Fin Skeleton of the late Cretaceous Lamniform Shark, Cretoxyrhina Mantelli, from the Niobrara Chalk of Kansas. New Mexico Museum of Natural History. http://econtent.unm.edu/utils/getfile/collection/bulletins/id/683/filename/684.pdf. Läst 2009-10-02. 
  5. ^ Rothschild, B. M. (2005). ”Sharks eating mosasaurs, dead or alive?”. Netherlands Journal of Geosciencesvolume 21 (4): sid. 335–340. http://www.njgonline.nl/publish/articles/000268/article.pdf. Läst 2009-10-02. 
  6. ^ Everhart, M. J. (2005). ”Bite marks on an elasmosaur (Sauropterygia; Plesiosauria) paddle from the Niobrara Chalk (Upper Cretaceous) as probable evidence of feeding by the lamniform shark, Cretoxyrhina mantelli”. PalArch’s Journal of Vertebrate Paleontology. http://www.palarch.nl/wp-content/everhart_mj_bite_marks_on_an_elasmosaur_sauropterygia_plesiosauria_paddle_from_the_niobrara_chalk_upper_cretaceous_as_probable_evidence_of_feeding_by_the_lamniform_shark_cretoxyrhina_mantelli_palarchs.pdf. Läst 2014-07-30. 
  7. ^ Shimada, Kenshu (1997). ”Paleoecological relationships of the Late Cretaceous lamniform shark, Cretoxyrhina mantelli (Agassiz)”. Journal of Paleontology. http://findarticles.com/p/articles/mi_qa3790/is_199709/ai_n8760035/pg_5/?tag=content;col1. Läst 2009-10-02. 
  8. ^ Shimada, Kenshu, Hooks, G. E. (2004). ”Shark-bitten protostegid turtles from the upper Cretaceous Mooreville Chalk, Alabama”. Journal of Paleontology. http://findarticles.com/p/articles/mi_qa3790/is_200401/ai_n9368107/. Läst 2009-10-02. 
  • John Malam & Steve Parker (2003) Stora boken om dinosaurier och andra förhistoriska varelser, ISBN 1-40541-804-4

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]


Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Cretoxyrhina