Crotalus atrox

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Crotalus atrox
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Crotalus atrox USFWS.jpg
Systematik
Rike Djur
Animalia
Stam Ryggsträngsdjur
Chordata
Understam Ryggradsdjur
Vertebrata
Klass Kräldjur
Reptilia
Ordning Fjällbärande kräldjur
Squamata
Familj Huggormar
Viperidae
Släkte Skallerormar
Crotalus
Art Crotalus atrox
Vetenskapligt namn
§ Crotalus atrox
Auktor BAIRD & GIRARD 1853
Synonymer
Crotalus confluentus SAY 1823[2]
Hitta fler artiklar om djur med


Crotalus atrox[3], Västlig diamantskallerorm, [4] är en giftig ormart som beskrevs av BAIRD och GIRARD 1853. Crotalus atrox ingår i släktet skallerormar, och familjen huggormar.[5][6] IUCN kategoriserar arten globalt som livskraftig.[1] Inga underarter finns listade.[5]

Beskrivning[redigera | redigera wikitext]

C. atrox är Nordamerikas näst största giftorm och mäter upp till 230 cm på längden, men exemplar på över 150 cm är ovanliga. Deras födelselängd är omkring 30 cm. I likhet med andra ormar så har hanarna två hemipenisar, men använder bara en åt gången. C. atrox lever i över 20 år. Graviditeten varar i ungefär sex månader och dom föder levande ungar. Ungarna föds med en knapp som sedan utvecklas till skallra.  Det tar flera år att utveckla den. Skallran bildar ett extra led varje gång ormen ömsar skinn. Detta innebär att den kan rassla mer ju äldre den blir.[4]


Beteende[redigera | redigera wikitext]

Precis som andra skallerormar så har den en skallra på svansen som används som en varning åt andra djur att inte komma för nära. Väljer man att inte hörsamma förmaningen så bör man veta att istället för att fly så försvarar ormen sig. Vem som ska få para sig med honorna bestäms genom konfrontationer hanarna sinsemellan. De reser huvudet högt över marken och försöker få ner rivalen på marken genom att tvinna sig runt varandra i en brottningskamp. I likhet med andra huggormar så föder skallerormar levande ungar. Varje kull ger 10-20 ungar.[4]

Jakt och föda[redigera | redigera wikitext]

Till födan hör mestadels kaniner och gnagare, men även ödlor och fåglar.[4]

Gift[redigera | redigera wikitext]

Skallerormar hör till de farligaste och giftigaste ormarna i hela världen. Den västliga diamantskallerormen är skyldig till fler dödsfall än någon annan giftorm i USA. Dess gift är inte lika starkt som hos andra skallerormar men i gengäld har de mycket stora giftkörtlar (till följd är deras huvud trekantigt) och kan injicera stora mängder gift. En enda C. atrox har gift nog att döda flera hundra människor. Det ödelägger vävnader och inre organ, däribland lungor och hjärta. Skallerormar har långa gifttänder som fälls ut som fällknivar när de hugger.[4]


Galleri[redigera | redigera wikitext]

Källhänvisningar[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] 2007 Crotalus atrox Från: IUCN 2012. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2012.2 <www.iucnredlist.org>. Läst 2012-10-24.
  2. ^ Say, T. (1823) In James, E. Account of an expedition from Pittsburgh to the Rocky Mountains, performed in the years 1819, '20, by order of the Hon. J. C. Calhoun, Secretary of War, under the command of Major Stephen H. Long. Vol. 2., Philadelphia, H. C. Carey & I. Lea.
  3. ^ Baird, S. F. and C. Girard. (1853) Catalogue of North American Reptiles in the Museum of the Smithsonian Institution. Part 1.-Serpents., Smithsonian Inst., Washington, xvi + 172 pp.
  4. ^ [a b c d e] Trolle, Mogens (2007). 100 fantastiska djur. Globe Förlaget. Sid. 45 
  5. ^ [a b] Bisby F.A., Roskov Y.R., Orrell T.M., Nicolson D., Paglinawan L.E., Bailly N., Kirk P.M., Bourgoin T., Baillargeon G., Ouvrard D. (red.) (2011). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2011 Annual Checklist.”. Species 2000: Reading, UK. http://www.catalogueoflife.org/annual-checklist/2011/search/all/key/crotalus+atrox/match/1. Läst 24 september 2012. 
  6. ^ TIGR Reptile Database . Uetz P. , 2007-10-02

Fortsatt läsning[redigera | redigera wikitext]

  • Baird, S.F. & C. Girard. 1853. Catalogue of North American Reptiles in the Museum of the Smithsonian Institution. Part I. – Serpents. Smithsonian Institution. Washington, District of Columbia. xvi + 172 pp. (Crotalus atrox, pp. 5–6.)
  • Yancey FD II, Meinzer W, Jones C. 1997. Aberrant morphology in western diamondback rattlesnakes (Crotalus atrox). Occasional Papers of the Museum of Texas Tech University, 167: 1-4. PDF at Natural Science Research Laboratory. Hämtad 2007-08-26.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]