Crozetöarna

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
TAAF:s flagga
karta över Crozetöarna

Crozetöarna eller Crozetarkipelagen (franska Îles Crozet eller officiellt Archipel Crozet) är ett antal subantarktiska öar som ligger sydost om Godahoppsudden i Indiska oceanen och tillhör de Franska sydterritorierna.

Geografi[redigera | redigera wikitext]

Crozeöarna ligger långt från bebodda områden mellan bredgraderna 45° 95' och 46° 50' S / 50° 33' och 52° 58' Ö. Öarna är de få punkter på den så kallade Crozetplatån, med en storlek på cirka 1 200 km x 600 km, som sticker upp ovanför vattenytan. Arkipelagen består av 6 större och 14 mindre öar och den största ön är cirka 150 kvadratkilometer stor. Arkipelagen har cirka 300 regndagar om året och under 100 dagar om året är vindstyrkorna över 100 km/h. Temperaturen variera oftast mellan 18 °C och 5 °C.

Tabell över de sex största öarna från väst till öst[redigera | redigera wikitext]

Nr. Ö-namn (svensk översättning) Area (km2) Höjd (m) Högsta punkt Placering
  Crozetöarna (totalt) 352 1050 Mont Marion-Dufresne 45° 95' och 46° 50' S
50° 33' och 52° 58' Ö
1 Île aux Cochons (Grisön) 67 826 Mont Richard-Foy 46°06′S 50°14′Ö / 46.100°S 50.233°Ö / -46.100; 50.233
2 Brisants de l'Héroïne eller
Rochers de la Meurthe
0 5   46°13′S 50°22′Ö / 46.217°S 50.367°Ö / -46.217; 50.367
3 Île des Pingouins (Pingvinön) 3 340 Mont des Manchots 46°27′S 50°23′Ö / 46.450°S 50.383°Ö / -46.450; 50.383
4 Îlots des Apôtres (Apostelöarna) 2 289 Mont Pierre 45°58′S 50°27′Ö / 45.967°S 50.450°Ö / -45.967; 50.450
5 Île de la Possession (Besittningsön) 150 934 Pic du Mascarin 46°24′S 51°46′Ö / 46.400°S 51.767°Ö / -46.400; 51.767
6 Île de l'Est (Östra ön) 130 1050 Mont Marion-Dufresne 46°26′S 52°18′Ö / 46.433°S 52.300°Ö / -46.433; 52.300

Historia[redigera | redigera wikitext]

Öarna upptäcktes den 23 januari 1772 av Marc-Joseph Marion du Fresne och dagen därpå landsteg de på Île de la Possession. Ön döptes efter Jules Crozet som var Marion du Fresnes ställföreträdande chef. Under 1800-talet befann sig amerikanska säljägare på öarna på grund av de då stora bestånden av pälssäl. Det mesta av dessa sälar exporterades till Kina och det sägs att en effektiv säljägare kunde döda och flå 60 pälssälar i timmen. Runt 1835 hade nästa alla sälar försvunnit från öarna och istället började man jaga efter val. Runt 1840 fanns i området cirka 18 amerikanska valfångarskepp.

Sedan 1960-talet har det funnits en fransk forskarbas på en av öarna. Basen förses med mat och förnödenheter av skeppet Marion Dufresne som två, tre gånger om året lämnar sin hamn på ön Reunion för att besöka bland annat Crozetörana och Kerguelen.

Naturen[redigera | redigera wikitext]

Pingviner på öarna

Öarna som inte längre har några glaciärer består av trädlösa berg och svarta stränder av vulkanisk sand. Där häckar fyra arter pingviner. Den största poulationen är Marconipingvinen (Eudyptes chrysolophus) med över två miljoner häckande par men där häckar också kungspingvin (Aptenodytes patagonicus), klipphopparpingvin (Eudyptes chrysocome) och mindre grupper med åsnepingvin (Pygoscelis papua). Där häckar också petreller och albatrosser, bland annat och vandringsalbatross (Diomedea exulans).

Trots den historisk sett hårda jakten så finns det fortfarande bestånd av sjölejon och pälssälar, bland annat Kerguelisk pälssäl (Arctocephalus tropicalis).

Precis som på många av de andra subantarktiska öarna så har av människan införda djur medfört stora problem för de känsliga ekosystemen. Råttor och möss var de första att skapa problem. Senare introducerades katter för att få bukt med detta problem men det ledde bara till ännu större förödelse bland djurlivet på öarna. Andra djur som grisar, kaniner och getter som introducerats för att fungera som mat har även de haft en förödande inverkan på öarnas växt och djurliv.

I vattnen runt om arkipelagen lever bland annat den antarktiska torskarten tandnoting (Dissostichus eleginoides) som är hotad av tjuvfiske vilket har resulterat i att både Frankrike och Greenpeace patrullerar området.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]