Dámaso Alonso

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Dámaso Alonso porträtterad av Josep Pla-Narbona.

Dámaso Alonso född 22 oktober 1898 i Madrid, död 25 januari 1990, var en spansk poet, filolog och litteraturkritiker.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Alonso växte upp i La Felguera, en församling i norra Spanien, och återvände för att studera i Madrid med Jesuiter. När han hade sin examen i juridik, filosofi och litteratur började han umgås i kretsarna runt Residencia de Estudiantes där han lärde känna Federico García Lorca, Luis Buñuel, Pepín Bello och Salvador Dalí.

Författarskap[redigera | redigera wikitext]

Dámaso Alonso tillhörde inflytelserika Generation 27 men är mest känd för sina senare verk skrivna från 1940-talet och framåt. Diktsamlingen Hijos de la ira ("Vredens barn") från 1944 räknas till höjdpunkterna i spansk litteratur i perioden efter spanska inbördeskriget.

Som litteraturkritker är Alonso berömd för sina studier av spansk barocklitteratur, framför allt av Luis de Góngoras verk.

1978 tilldelades han Cervantespriset.

Bibliografi (i urval)[redigera | redigera wikitext]

  • Hijos de la ira 1944
  • Vredgade vittnen: sex moderna spanska poeter (antologi med tolkningar av Artur Lundkvist och Francisco J. Uriz), Prisma/FIB:s Lyrikklubb 1966 Libris
  • Generation 27!: tio spanska poeter (antologi med tolkningar av Anders Cullhed), FIB:s Lyrikklubb 1996 Libris

Priser och utmärkelser[redigera | redigera wikitext]