Dödssynden

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Ambox grammar.svg
 Den här artikeln eller avsnittet kan behöva språkvård eller korrekturläsning.
Hjälp gärna till att förbättra texten om du kan, och diskutera saken på diskussionssidan. Se fler artiklar med samma problem.
Dödssynden
Författare Harper Lee
Originaltitel To Kill a Mockingbird
Originalspråk engelska
Översättare Jadwiga P. Westrup
Land  USA
Förlag J.B. Lippincott & Co.
Utgivningsår 1960
Utgiven på
svenska		 1960
Typ bildningsroman
Huvudpersoner Scout Finch
Atticus Finch
"Boo" Radley
Utmärkelser Pulitzerpriset för skönlitteratur 1961

Dödssynden (engelska: To Kill a Mockingbird) är en roman från 1960 av Harper Lee. Den blev framgångsrik med en gång, och vann Pulitzerpriset 1961. Den har därefter blivit en klassiker av den moderna amerikanska litteraturen. Handlingen och karaktärerna är löst baserade på författarens observationer av hennes familj och grannar, såväl som en händelse som inträffade nära hennes hemstad 1936, när hon var runt 10 år gammal.

Romanen har blivit känd för dess värme och humor, trots att den behandlar allvarliga problem som våldtäkt och ojämlikhet mellan folkgrupper. Berättarens far, Atticus Finch, har fungerat som en moralhjälte för många läsare och som en modell för hur advokaters integritet bör vara. En kritiker beskriver författarens påverkan genom att skriva att "under 1900-talet är To Kill a Mockingbird förmodligen den mest lästa boken som handlar om raser i Amerika, och dess protagonist, Atticus Finch, den mest varaktiga fiktiva personifieringen av rasmässigt hjältemod."[1]

To Kill a Mockingbird, som är en sydgotisk bildningsroman, behandlar som framstående teman raslig orättvisa och förstörelsen av oskuld. Lärda har sagt att Lee även tar upp ämnen som klasstillhörighet, mod, medmänsklighet och könsroller i den amerikanska djupa Södern. Boken lärs ut i många skolor i engelskspråkiga länder, där betoning läggs på tolerans och nedvärderande fördomar. Trots dess teman har det kampanjats för att To Kill a Mockingbird skall tas bort från allmänna klassrum, ofta på grund av rasepiteten som används. Lärda har även sagt att de svarta karaktärerna i romanen inte är helt utforskade, och vissa svarta läsare tar detta med ambivalens, även om den ofta har en djup påverkan på många vita läsare.

Romanens mottagande har varierat mycket beroende på publikation. Det har förekommit förhållandevis få litterära analyser av verket jämfört med antalet sålda kopior och dess användning i utbildningen. Författaren Mary McDonough Murphy, som samlade in personliga intryck från flera författare och allmänna figurer, kallar boken "ett häpnadsväckande fenomen".[2] 2006 rankade brittiska bibliotekarier boken framför Bibeln som en av de böcker "varje vuxen borde läsa före de dör".[3] Romanen filmatiserades 1962 (svensk titel Skuggor över södern). Filmen, som regisserades av Robert Mulligan, vann Oscar för den. Sedan 1990 har en pjäs baserad på romanen framställts årligen i Harper Lees hemstad Monroeville, Alabama. Av denna dag är det Lees enda publicerade roman, och även om hon fortsätter att besvara bokens påverkan har hon vägrat all personlig publicitet för sig själv eller romanen sedan 1964.

Innehåll

Handling [redigera]

Berättelsen äger rum under tre år under den stora depressionen i den fiktiva "trötta gamla staden" Maycomb, i Alabama. Berättaren, sex år gamla Scout Finch, lever med sin äldre broder Jem och deras fader Atticus, en medelålders advokat. Deras mor har dött. Jem och Scout blir vänner med en pojke vid namn Dill, som besöker Maycomb för att bo hos sin moster över sommaren. De tre barnen är livrädda för, och fascinerade av, deras granne, enstöringen "Boo" Radley. De vuxna i Maycomb pratar helst inte om Boo, och under många år ser ytterst få honom. Barnen späder på varandras fantasi med rykten om hans framträdande och anledningar till att han gömmer sig, och de fantiserar om hur man ska få ut honom ur huset. Efter två somrar av sin vänskap med Dill upptäcker Scout och Jem att någon lämnar dem små presenter i ett träd utanför Radleys hus. Flera gånger gör Boo tillgivna gester gentemot barnen, men framträder, till deras besvikelse, aldrig i egen person.

Atticus tillsätts av domstolen för att försvara Tom Robinson, en svart man som har anklagats för våldtäkt på en ung vit kvinna, Mayella Ewell. Även om många av invånarna i Maycomb misstycker går Atticus med på att försvara Tom så bra han bara kan. Andra barn pikar Jem och Scout för det Atticus gör, och kallar honom "nigger-lover" (ungefär negerälskare). Scout är frestad att stå upp för sin fars ära genom att slåss, även om han ber henne att inte göra så. För egen del möter Atticus en grupp män inriktade på att lyncha Tom. Faran avvärjs när Scout, Jem och Dill får männen att upplösas av skam, på grund av barnens redogörelse över hur situationen ser ut från Atticus och Toms synvinkel.

Då Atticus inte vill att de är med vid Tom Robinsons rättegång bevittnar Scout, Jem och Dill den i hemlighet från den färgade balkongen. Atticus menar att anklagarna - Mayella och hennes far Bob Ewell, stadens fyllo - ljuger. Det står även klart att den vänlösa Mayella gjorde sexuella närmanden mot Tom och hennes far upptäckte henne. Trots flera bevis på Toms oskuld dömer juryn honom. Jems tro, och även Atticus, på rättvisan är kraftigt skakad, när en Tom helt utan hopp skjuts och mördas medan han försöker fly från fängelset.

Bob Ewell, som känner sig förödmjukad av rättegången, utlovar hämnd. Han spottar i Atticus ansikte på gatan, försöker sig bryta in i domarens hus, och plågar Tom Robinsons änka. Slutligen attackerar han de försvarslösa Jem och Scout när de går hem under en mörk kväll från skolans Halloweenparad. Jems arm bryts i kampen, men i all förvirring, kommer någon till barnens räddning. Den mystiska mannen bär hem Jem, där Scout inser att det är Boo Radley.

Maycombs sheriff ankommer och upptäcker att Bob Ewel har dödats i kampen. Sheriffen argumenterar med Atticus om klokheten och etiken i att hålla Jem eller Boo ansvariga. Atticus går till slut med på sheriffens berättelse att Ewell helt enkelt föll på sin egen kniv. Boo ber Scout att följa honom hem, och efter att hon sagt godnatt till honom vid framdörren försvinner han igen. När Scout står vid Radleys veranda föreställer sig Scout livet från Boos perspektiv och ångrar att de aldrig betalade tillbaka för de gåvor han gav dem.

Biografisk bakgrund och utgivning [redigera]

Harper Lee föddes 1926, och växte upp i den amerikanska Södern, i Monroeville, Alabama, där hon kom att bli en nära vän med den kände författaren Truman Capote. Hon gick på Huntingdon College i Montgomery (1944–45), och studerade därefter juridik vid University of Alabama (1945–49). Medan hon gick på college skrev hon för litteraturtidningar på campus: Huntress på Huntingdon och humortidningen Rammer Jammer vid University of Alabama. På båda collegen skrev hon noveller och andra verk om raslig orättvisa, ett ämne som sällan behandlades på sådana campus vid den tiden.[4] 1950 flyttade Lee till New York, där hon arbetade som en tjänsteman på British Overseas Airways Corporation. Där började hon skriva en samling essäer och noveller om människor i Monroeville. Lee, som hoppades bli publicerad, presenterade sina berättelser 1957 till en litteraturagent som Capote rekommenderade. En utgivare på J. B. Lippincott rådgav henne att sluta på flygbolaget och koncentrera sig på författarskapet. Donationer från vänner gjorde att hon kunde skriva oavbrutet i ett år.[5]

Slutligen tillbringade Lee två och ett halvt år med att skriva Dödssynden. I en beskrivning av skrivandet av boken relaterade National Endowment for the Arts till en episod där Lee blev så frustrerad att hon kastade manuskriptet ut genom fönstret ner i snön. Hennes agent fick henne att hämta tillbaka det.[6] Boken publicerades den 11 juli 1960. Den kallades först Atticus, men Lee döpte om den för att återspegla en berättelse som gick längre än att bara porträttera en karaktär.[7] Utgivningsteamet på Lippincott varnade Lee att hon förmodligen bara skulle sälja några tusen kopior.[8] 1964 återkallade Lee sina hopp för boken när hon sade att "jag aldrig förväntade mig någon framgång alls med boken ... Jag hoppades på en snabb och fredlig död i händerna på recensenterna men, samtidigt, hoppades jag att någon skulle gilla den tillräckligt för att ge mig uppmuntran. Offentlig uppmuntran. Jag hoppades för lite, som jag sa, men fick snarare en hel del, och på vis och sätt var detta lika skrämmande som den avrättning jag hade förväntat mig"[9][10] Istället för en "snabb och fredlig död" valde Reader's Digest Condensed Books att nytrycka boken i delar, vilket gav den en stor läsarskara omedelbart.[11] Sedan den ursprungliga utgivningen har den aldrig slutat att tryckas.

Stil [redigera]

Harper Lee kombinerar ett barns (Scouts) samtida upplevelser med en kvinna som ser tillbaka på sitt liv. Ibland är blandningen så häpnadsväckande att den får recensenter att ifrågasätta Scouts ovanligt svåra vokabulär och djupa förståelse.[12]

Filmatisering [redigera]

Boken har bland annat filmatiserats med Gregory Peck i huvudrollen som Atticus Finch, regisserad av Robert Mulligan.[13]

Referenser [redigera]

Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia

Noter [redigera]

  1. ^ "In the twentieth century, To Kill a Mockingbird is probably the most widely read book dealing with race in America, and its protagonist, Atticus Finch, the most enduring fictional image of racial heroism." Crespino, Joseph (Summer 2000). "The Strange Career of Atticus Finch", in Southern Cultures 6 (2), ss. 9–29.
  2. ^ "an astonishing phenomenon" - Zipp, Yvonne (7 juli 2010). Scout, Atticus & Boo, The Christian Science Monitor. Hämtat 10 juli 2010.
  3. ^ "every adult should read before they die" - Pauli, Michelle (2 mars 2006). Harper Lee tops librarians' must-read list, Guardian Unlimited. Hämtat 13 februari 2008.
  4. ^ Shields, ss. 79–99.
  5. ^ Nelle Harper Lee Alabama Academy of Honor: Alabama Department of Archives and History (2001). Hämtat 13 november 2007.
  6. ^ National Endowment of the Arts. "The Big Read: To Kill a Mockingbird (About the Author)." National Endowment of the Arts. Hämtat 14 november 2007.
  7. ^ Shields, s. 129.
  8. ^ Shields, s. 14.
  9. ^ "I never expected any sort of success with 'Mockingbird.' ... I was hoping for a quick and merciful death at the hands of the reviewers but, at the same time, I sort of hoped someone would like it enough to give me encouragement. Public encouragement. I hoped for a little, as I said, but I got rather a whole lot, and in some ways this was just about as frightening as the quick, merciful death I'd expected." Lacher, Irene (21 maj 2005). "Harper Lee raises her low profile for a friend; The author of 'To Kill a Mockingbird' shuns fanfare. But for the kin of Gregory Peck", Los Angeles Times, s. E.1
  10. ^ Neuman, Ricki (10 juli 2010). ”Vad hände med Harper Lee?”. SvD. http://www.svd.se/kultur/vad-hande-med-harper-lee_4976767.svd. Läst 24 juli 2011. 
  11. ^ Shields, s. 242.
  12. ^ Adams, Phoebe (1960). ”To Kill a Mockingbird”. The Atlantic Monthly. http://www.powells.com/review/2007_07_31. Läst 13 november 2007. 
  13. ^ imdb: "To Kill a Mockingbird (1962)"

Tryckta källor [redigera]

  • Shields, Charles. Mockingbird: A Portrait of Harper Lee. Henry Holt and Co.: 2006. ISBN 0-8050-7919-X

Externa länkar [redigera]

Hämtad från "http://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Dödssynden&oldid=21039226"