DX-ing

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
QSL-kort från Radio Moskva
QSL-kort från Radio Korea, Seoul (textsida)

DX kan ha två olika betydelser. DX-ing är mottagning av långdistanssändningar över radio, och utförs av lyssnaramatörer. Att köra dx innebär att ha en tvåvägsförbindelse på för frekvensen långa avstånd, och utförs således av sändaramatörer.

Vad som menas med långdistans bestäms av frekvensen och de varierande vågutbredningsegenskaperna i jonosfären. För kortvågsbandet 1,8 MHz-30 MHz, där jordenruntkontakter är möjliga via vågutbredningsfenomen, räknas kontinenter och avlägsna länder in i begreppet DX. För de högre frekvenserna VHF, UHF och SHF förekommer en mindre sträng syn på vad en DX-kontakt egentligen är, 25 till 100 mil räcker då för DX-status. I stället för att samla länder samlar man där QTH-lokatorrutor.

En person som ägnar sig åt DX-ing kallas för DX-are eller lyssnaramatör. DX är en gammal telegrafisk term med betydelsen en signal som färdats långt.

DX-aren som fått in en intressant station skriver en lyssnarrapport till den station som sänder. Lyssnarrapporten innehållet tid, datum, frekvens, innehållet i programmet som avlyssnats samt en rapport om kvalitet och hörbarhet på sändningen. Radiostationen skickar sedan förhoppningsvis ett QSL-kort som bekräftelse på avlyssningen. DX-aren samlar på dessa, och QSL-kort från avlägsna mer udda stationer med svag sändareffekt värderas högre än QSL-kort från starka närliggande stationer.

DX-ing var tidigare vanligast på kortvåg men i takt med att fler och fler radiostationer upphört med sina sändningar på kortvåg har lyssning på mellanvåg och FM blivit populärt. Även på mellanvåg kan man höra radiostationer från hela världen under rätt förhållanden. FM-signaler går inte lika långt som på kortvåg.

Radiosignalerna går rakt fram från sändarmasten, men signalerna följer inte jordytan speciellt långt. Efter ett visst avstånd så hörs inte stationen längre, signalen försvinner upp till jonosfären. Kortvågssignalerna studsar sedan tillbaka från en viss höjd i jonosfären och når jordytan igen, varvid stationen åter kan avlyssnas. Kortvågssignalerna studsar sedan åter upp, och kan så sedan studsa fram och tillbaka och kan då i princip avlyssnas på andra sidan jorden. Mellanvågsstationerna studsar också i jonosfären under dygnets mörka timmar, men kräver normalt mera avancerade mottagare och framförallt större antenner. För sådan lyssning har s.k. "beverage-antenner" blivit vanligast. Dessa antenner är långa, ofta många hundra meter och mycket riktningskänsliga. För kortvågslyssning kan en antenn på ett fåtal meters längd fungera. FM-stationer och TV-stationernas signaler studsar normalt inte, utan försvinner ut i rymden.

Under vissa atmosfäriska förhållanden kan även FM-signaler studsa, och då kan man i Sverige höra till exempel italienska radiostationer på FM-bandet. Dessa stationer kan tidvis höras med perfekt ljudkvalite, men det är instabilt, stationen hörs sällan mer än någon eller några minuter, och sedan kan en annan station komma in på samma frekvens. Kommunikationsradio för till exempel taxi och polis kan ha problem vid sådana tillfällen.

Se även[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]