Dagmar Möller

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Dagmar Möller

Dagmar Henriette Möller, född Bosse den 19 december 1866, död 13 januari 1956, var en svensk sångare (sopran) och sångpedagog.[1]

Möller studerade vid Stockholms musikkonservatorium 1882–1887 och var anställd vid Kungliga Teatern 1887–1894. Hon var lärare i sång vid musikkonservatoriet 1900–1926 och vid Operaskolan 1903–1913 samt i scenisk framställning 1900–1913.[1]

Dagmar Möller studerade för Désirée Artôt i Paris och debuterade på Kungliga Teatern 1887. Hon hade stor framgång i komiska roller i Stockholm och i Oslo 1891–1893. Hon hade stor betydelse för spridandet av nordisk romanssång och sjöng gärna verk av Grieg. Denne tillägnade henne sina Haugtussa-sånger. Hon hade även sånger av Emil Sjögren, Wilhelm Stenhammar och Peterson-Berger på repertoaren. [2]

Dagmar Möller invaldes som ledamot 507 av Kungliga Musikaliska Akademien den 26 mars 1903 och tilldelades Litteris et Artibus 1911.[1]

Möller gifte sig 1888 med musikern Adolf Sterky[3] [4] och 1896 med arkitekten, generaldirektör Carl Möller.[5] Hon var syster till Harriet Bosse[6] och Alma Fahlstrøm.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c] Nyström, Pia; Kyhlberg-Boström Anna, Elmquist Anne-Marie (1996). Kungl. Musikaliska akademien: matrikel 1771-1995. Kungl. Musikaliska akademiens skriftserie, 0347-5158 ; 84 (2., rev. och utök. uppl.). Stockholm: Musikaliska akad. Libris 7749167. ISBN 91-85428-99-X (inb.) 
  2. ^ Moberg Carl-Allan, Sundström Einar, Morin Gösta, red (1951). Sohlmans musiklexikon: nordiskt och allmänt uppslagsverk för tonkonst, musikliv och dans. 3, Initium-Opus. Stockholm: Sohlman. Libris 42148 
  3. ^ ”Monténska anor och anhöriga”. Riccard Montén. sid. 3. http://riccard.se/res/RAPPORTER/antavlacarledvardsterky.pdf. Läst 16 mars 2010. 
  4. ^ Meijer-Granqvist, Paul (1902). Stockholmskt borgarfolk: Ett och annat om hufvudstadens gamla borgarfamiljer. Stockholm: Beijer. Libris 1726828 
  5. ^ Möller i Vem är det 1943
  6. ^ Bosse i Nordisk familjebok (andra upplagan, 1905)