Kommunreformen 1952 innebar för Dalarös del att den bildade "storkommun" genom att de tidigare kommunerna Ornö och Utö förenades med Dalarö. Folkmängden i dessa tre förenade enheter tillsammans var dock så liten att det "nya" Dalarö inte kvarstod som egen kommun längre än till 1959 då den lades samman med Österhaninge kommun.[1] När den upphörde hade Dalarö landskommun 1 236 invånare.[2]
Dalarö landskommun omfattade den 1 januari 1952 en areal av 136,75 km², varav 134,93 km² land.[3] Efter nymätningar och arealberäkningar färdiga den 1 januari 1955 omfattade landskommunen vid dess upplösning den 1 januari 1959 en areal av 140,16 km², varav 138,49 km² land.[2]