Dalarövraket

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Vraket har påståtts vara en bojort vilket dock motbevisas av själva lämningen. Vraket som vilar på 30 m djup vid Edesön utanför Dalarö har varit skeppsriggat, med tre master.

Dalarövraket (även kallat Gubbvraket eller Edesövraket) kallas det skeppsvrak[1] som hittades nära Edesön utanför Dalarö, Haninge kommun, år 2003 av en grupp privatpersoner, bland andra yrkesdykaren Jan-Erik Johansson som var den som först dök på vraket.[2] Gruppen, som kallar sig Gubbgänget, bildade senare Marina Kultursällskapet. Upptäckten av vraket hemlighölls för allmänheten ända fram till den 28 mars 2007, då Statens maritima museer offentliggjorde upptäckten i ett pressmeddelande. Vraket belades med dykförbud strax efteråt. Statens Maritima Museer påbörjade under maj 2007 dokumentation av vraket.

Vraket har påståtts vara en bojort vilket dock motbevisas av själva lämningen. Fartyget har varit riggat som skepp med tre master, där de två förliga burit råsegel[3][4][5]

Historia[redigera | redigera wikitext]

Vraket är ännu oidentifierat, men skeppskonstruktionen och individuella fynd tyder på att det härstammar från 1600-talets mitt eller senare[6]. Det är inte helt klarlagt vilken funktion skeppet hade. Skrovet har tre kanonportar på vardera sida och det är sannolikt att det funnits ytterligare ett par portar pekande akterut. Ett förhållandevis stort antal portar mot bakgrund av skeppets ringa storlek. Två kanoner har hittills iakttagits på vraket. Utöver dessa har en flintlåspistol, en hjullåspistol samt en flintlåsmusköt påträffats.

En förlisningsuppgift som ibland nämns i samband med vraket är Krönta Lejonet som sjönk 1660 i Stockholms skärgård. Krönta Lejonet ägdes av riksrådet Magnus Gabriel de la Gardie (1622–1686).[7] Det har diskuterats huruvida fartyget Krönte Lejonet är synonym med en förlist bojort. Vraket vid Edesön är dock rigggad som skepp, med tre master.

Av flera fynd från båtens last har man också kunnat ringa in fartygets förlisningdatum till just 1640–1670.

Konstruktion[redigera | redigera wikitext]

Skrovet är knappt 20 m långt över stäv och har ursprungligen haft tre master. Aktern är uppbyggd utan vattenspegel, något som vid tiden runt 1600-talets mitt framförallt förknippas med engelst skeppsbyggeri [4] Skrovet är försett med ett genomgående däck och ursprungligen även back och halvdäck. Galjonen har fallit samman och vilar på botten nedanför fören. Bland galjonens lösa beståndsdelar återfinns en galjonsfigur i form av ett lejon.

Nuvarande skick[redigera | redigera wikitext]

Vraket ligger med 17 graders slagsida åt styrbord. Skrovet är orienterat i vinkel mot Edesöns strand och med fören pekande ut mot farleden. Djupet vid aktern är 28 meter medan fören vilar på drygt 30. Två av skeppets tre undermaster står fortfarande upprätt, medan mesanmasten samt övermaster, rår och en märs påträffats tillsammans med ett stort antal block och jungrur på botten utanför styrbordssidan.

Last och alla inventarier antas finnas kvar på vraket. Skeppet har ursprungligen haft ett backdäck i fören och ett halvdäck i aktern. Dessa däcksnivåer är numera nedfallna. Det har framförts att detta orsakats av bärgningsarbeten redan på 1600-talet [1] En bidragande faktor till att de övre delarna av skrovet inte bevarats är att dessa varit av avsevärt klenare konstruktion än övriga skrovet.

Träet är relativt väl bevarat, tack vare Östersjöns avsaknad av skeppsmask, men erosion har gjort vraket extremt skört.

På och kring vraket ligger ett stort antal föremål, som flaskor, keramik, verktyg, korgar och lådor. I aktern står en kanon fortfarande kvar i sin trälavett. Den har således varit placerad under halvdäcket i det rum som utgjort skeppets kajuta. En kanon har även påträffats nedfallen under däck i fören.

Vad som orsakat förlisningen är ännu okänt.

Bärgade lösfynd[redigera | redigera wikitext]

Vid upptäckten år 2003 bärgades en glasflaska från vraket. Dess speciella form daterar den till perioden 1640–1670. På flaskan finns dessutom ett sigill, som man tror är ett engelskt adelsvapen, antingen från släkten Boynton eller Ogle i Northumberland.

Ett bartmannskrus med Amsterdams stadsvapen som bärgats från vraket har man kunnat fastslå tillverkades i Frechen kring 1600-talets mitt.

Man har också funnit och bärgat en pistolkolv i valnötsträ från däcket. Kolvens form liknar en modell som tillverkades i 1100 exemplar för den svenska flottan år 1683. Det är dock osannolikt att man använde valnötsträ för att masstillverka vapen, och därför är pistolens ursprung fortfarande osäker.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] ”Arkeologer dyker efter Dalarövrakets historia”. Statens Maritima Museer. http://www.maritima.se/sitecore/content/Myndigheten%20SMM/Pressrum/Pressmeddelanden/Dalaro_Dyk.aspx. Läst 13 juli 2008. 
  2. ^ Imi Markos (juni 2007). ”Upptäckaren Janne hobbydyker efter vrak”. Dalarö Tidning. http://www.dalaro.se/pdf/Dalar%C3%B6tidningNr2.pdf. Läst 2012-02-02. 
  3. ^ Eriksson, N., 2012, Recording a large three-dimensional ship-structure—thoughts rendered from the Dalarö-wreck project, in J. C. Henderson (ed.), Beyond Boundaries. The 3rd International Congress on Underwater Archaeology, IKUWA 3, London 2008. 193–198. Frankfurt.
  4. ^ [a b] Eriksson, N. 2014. The Edesö Wreck: the hull of a small, armed ship wrecked in the Stockholm archipelago in the latter half of the 17th century, In The International Journal of Nautical Archaeology (2014) 43.1: 103–114
  5. ^ Eriksson, N. and Höglund, P., 2012, Well preserved or well recorded: approaches to Baltic Sea shipwrecks exemplified by the Dalarö-wreck project, in N. Günsenin (ed.), Between continents: Proceedings of the 13th International Symposium on Boat and Ship Archaeology, 325–329. Istanbul
  6. ^ ”1600-talsvrak funnet – i bättre skick än Vasa”. Statens Maritima Museer. http://www.maritima.se/sitecore/content/Myndigheten%20SMM/Pressrum/Pressmeddelanden/Dalaro.aspx. Läst 13 juli 2008. 
  7. ^ Catharina Ingelman-Sundberg (6 april 2009). ”Känd greve ägde vraket vid Dalarö”. Svenska Dagbladet. http://www.svd.se/kultur/kand-greve-agde-vraket-vid-dalaro_2701869.svd. Läst 2011-06-21. 

Webbkällor[redigera | redigera wikitext]

  • Dalarövraket, Sjöhistoriska museet.
  • Eriksson, N & Höglund, P. 2012. Well Preserved or Well Recorded: Approaches to Baltic Sea Shipwrecks Exemplified from the Dalarö wreck project (Dalarövraket), In. Gûnsenin, N (ed.) BETWEEN CONTINENTS: Proceedings of the Twelfth Symposium on Boat and Ship Archaeology, Istanbul 2009

https://www.academia.edu/2384550/Eriksson_N_and_Hoglund_P._2012._Well_Preserved_or_Well_Recorded_Approaches_to_Baltic_Sea_Shipwrecks_Exemplified_from_the_Dalaro_wreck_project_Dalarovraket_