Danagäld

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Även svenskar tog Danagäld. Texten på stenen U 344, som står i Orkesta i Uppland, tyds "Och Ulf har i England tagit tre gälder. Det var den första, som Toste gäldade. Sedan gäldade Torkel. Sedan gäldade Knut." Toste identifieras ibland med Skoglar-Toste, medan Torkel är Torkel den höge och Knut är Knut den store.

Danagäld är det nordiska begreppet för den tribut som de anglosaxiska kungarna under vikingatiden fick betala för att undvika plundring av anfallande vikingaflottor som hemsökte kusten. Olav Tryggvason var den vikingahövding som först fick danagäld utbetald, 10 000 pund, då han år 991 med nittiotre skepp anlände till England. År 994 utbetalades 16 000 pund, år 1002 erlades 24 000 pund, år 1007 var summan 36 000 pund och 1012 hela 48 000 pund. Från 800-talet och fram till år 926 tvingades även Frankrike att betala danagäld för att undkomma fienden.

I en anglosaxisk krönika från 991 står att: "Det året beslöts för första gången att man skulle betala gäld till danskarna på grund av deras svåra härjningar runt kusten." Engelsmännen utbetalade mellan åren 991 och 1018 en lösensumma på cirka 97 000 kilo i rent silver, bara för att undslippa främst danskar, men även vikingar från andra nordiska länder.[1]

Källor[redigera | redigera wikitext]

Fotnoter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Vägvisare till forntiden, Palle Budtz, 1992, sid 255, Palle Budtz & Brombergs Bokförlag AB, ISBN 91-7608-588-0