Daniel Malan

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Daniel François Malan


Ämbetsperiod
4 juni 194830 november 1954
Företrädare Jan Smuts
Efterträdare Johannes Strijdom

Född Daniel François Malan
22 maj 1874
Riebeek West, Kapkolonin
Död 7 februari 1959
Stellenbosch, Kapprovinsen, Sydafrikanska unionen
Politiskt parti Nationalistpartiet
Maka Maria Malan
Religion Nederländska reformerta kyrkan

Daniel François Malan, även känd som D. F. Malan, född 22 maj 1874 i Riebeek West, Kapkolonin, död 7 februari 1959 i Stellenbosch, Kapprovinsen, var det sydafrikanska Nationalistpartiets ledare från 1934 till 1953 och Sydafrikas premiärminister från 1948 till 1954 samt ökänd som apartheidpolitikens grundare.

Uppväxt[redigera | redigera wikitext]

Under 1890-talet gick Daniel Malan på Victoria College i Stellenbosch. Efter examen i musik och naturvetenskap utbildades han som präst för Nederländska reformerta kyrkan och förutom studier i teologi studerade han även filosofi. År 1900 lämnade han Kapkolonin för att doktorera i teologi vid universitetet i Utrecht vilket han gjorde år 1905. Året därpå var han tillbaka i Kapkolonin där han aktivt kämpade för att få afrikaans att bli ett accepterat språk bredvid engelska och nederländska, men han predikade också runtom i Sydafrika.

Politisk karriär[redigera | redigera wikitext]

Malan valdes in i det sydafrikanska parlamentet 1918 som representant för det år 1914 bildade Nationalistpartiet, det ledande partiet för den etniska boerbefolkningen. 1924, sedan nationalisterna bildat regering med Labourpartiet, inträdde han i James Hertzogs nationalistiska regering som inrikesminister, hälsominister och utbildningsminister. Följande år ersatte han nederländska som officiellt språk med afrikaans och införde en ny flagga år 1928.

Malan lämnade regeringen i protest år 1933 sedan Hertzog av politiska skäl valt att slå ihop nationalisterna med det brittiskdominerade oppositionspartiet, Sydafrikanska partiet. Sedan sammanslagningen ägt rum 1934 valde Malan och andra partimedlemmar att lämna både parlamentet och det styrande partiet, United Party, och grunda ett nytt oppositionsparti, Renade Nationalistpartiet. År 1937 ingick partiet i en valallians med de sydafrikanska fascisterna och svartskjortorna och man kom in i parlamentet i valet 1938.[1] Sedan Hertzog tvingats bort från premiärministerposten för sin ovillighet att låta Sydafrika för britternas räkning gå i krig med Nazityskland år 1939 gick denne, och andra boernationalister i regeringen, över till Malans parti som döptes om till Återförenade Nationalistpartiet. Efter andra världskrigets krisår hade nationalisterna växt sig starka nog att i valet 1948 besegra United Party och dåvarande premiärministern Jan Smuts. Malan kunde då bilda en majoritetsregering med det mindre Afrikaanerpartiet, och de två partierna gick samman år 1951 och antog det nygamla namnet Nationalistpartiet.

Malan avgick år 1954, 81 år gammal, sedan hans hustru blivit dödligt sjuk och efterträddes mot sin vilja av sin jordbruksminister, den tidigare nazistsympatisören Johannes Strijdom.

Apartheidlagar stiftade under Malans mandatperiod[redigera | redigera wikitext]

Malan (mitten) med efterträdaren J G Strijdom (vänster) och Paul Sauer (höger), 1953.
Daniel Malan (vänster) i sällskap med David Ben-Gurion, 1953.

Som premiärminister och utrikesminister fram till sin pension 1954 genomdrev Malan ett boernationalistiskt och rassegregationistiskt program som syftade till att åtskilja landets olika befolkningsgrupper. Motståndet mot apartheidprogrammet kulminerade i hans beslut 1952 att upplösa landets högsta domstol och överföra dess befogenheter till det av nationalisterna dominerade parlamentet. Följande lagar kunde genomdrivas av Malans nationalistregering:

  • Prohibition of Mixed Marriages Act 1949 - förbud mot äktenskap över rasgränserna.
  • Immorality Act 1950 - totalförbud mot utomäktenskapligt sex mellan vita och övriga raser.
  • Population Registration Act 1950 - tvångsmässig registrering av alla sydafrikaner i fyra rasgrupper.
  • Group Areas Act 1950 - indelning av Sydafrika i områden med de fyra rasgrupperna som bas.
  • Suppression of Communism Act 1950 - förbud mot Kommunistpartiet och all "samhällsomstörtande verksamhet".
  • Bantu Building Workers Act 1951 - begränsning av områden där svarta kan arbeta inom byggindustrin.
  • Separate Representation of Voters Act 1951 - överföring av färgade till egna röstlistor med egna representanter.
  • Prevention of Illegal Squatting Act 1951 - legaliserat ödeläggande av kåkstäder i storstädernas utkanter.
  • Bantu Authorities Act 1951 - grunden till bantustanerna och legaliserad deportation av svarta till dessa.
  • Natives Laws Amendment Act 1952 - begränsning av kriterier för svartas uppehälle i det "vita" Sydafrika.
  • Pass Laws Act 1952 - införande av ett obligatoriskt pass (dompas) att bäras av alla svarta över 16 år.
  • Native Labour Act 1952 - ytterligare regleringar i arbetsuppgifter och yrken för svarta.
  • Bantu Education Act 1953 - obligatorisk segregation inom utbildningen och alla Sydafrikas universitet.
  • Reservation of Separate Amenities Act 1953 - legaliserad rassegregation av stränder, bänkar, bussar, biografer med mera.
  • Natives Resettlement Act 1954 - legaliserad tvångsförflyttning av svarta från vita områden i och omkring Johannesburg.

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Stanley G. Payne. A history of fascism, 1914-1945. Madison, Wisconsin, USA: Wisconsin University Press, 1995. s.338.


Företrädare:
Jan Smuts
Sydafrikas premiärminister
1948-1954
Efterträdare:
Johannes Gerhardus Strijdom
Företrädare:
'
Sydafrikas utrikesminister
1948-1954
Efterträdare:
'
Företrädare:
Nytt parti
Nationalistpartiets ordförande
Till 1940 "Renade nationalistpartiet"
1940-51 "Återförenade nationalistpartiet"

1934-1953
Efterträdare:
'
Företrädare:
Patrick Duncan
Sydafrikas inrikesminister
1924-1933
Efterträdare:
Jan Hendrik Hofmeyr