Danmarks riksvapen

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Danmarks lilla riksvapen, formellt kallat statsvapen
Danmarks stora riksvapen, formellt kallat kungligt vapen

Danmarks riksvapen är två stycken, det stora och det lilla riksvapnet.

Det stora vapnet är enligt den i Danmark numera använda formella terminologi egentligen endast kungligt vapen, medan det lilla kallas statsvapen och är det vapen som skall användas av staten i de sammanhang som inte har direkt anknytning till drottningen eller övriga kungahuset.

Statsvapnet (lilla riksvapnet)[redigera | redigera wikitext]

Det lilla vapnet, som sedan 1959 formellt kallas statsvapnet, består av en sköld med den vapenbild som traditionellt har symboliserat det egentliga Danmark. Skölden består av tre gående blå lejon med röda tungor och krönta med gyllene kronor. Skölden är beströdd med nio röda sjöblad, vilka ofta har tolkats som hjärtan. I vapnets blasonering sägs inget om tinkturen på lejonens klor, men i nutida bilder brukar de bli gyllene. Eftersom även sköldytan är av guld, kan man med en heraldisk term hävda att lejonens kronor och klor är "skuggor" av kronor och klor. Ovanpå skölden vilar den danska kungakronan, eftersom Danmark är en monarki.

Den äldsta kända bilden av vapnet finns i ett sigill som Knut VI skall ha använt omkring 1194. Vapnets tinkturer (färger) har tidigast påträffats i en vapenbok från ca 1370. Lejonen vände från början ansiktena mot betraktaren och antalet sjöblad har tidigare varit betydligt större än idag. Huruvida sjöbladen faktiskt är sjöblad eller hjärtan har diskuterats redan på medeltiden och fortfarande finns det ingen enig uppfattning om detta.

Vid en revision av vapnet 1819 bestämdes att lejonen skulle vara just lejon och inte leoparder. Skillnaden mellan dessa djur i heraldisk utformning är, att lejon har sina huvuden i profil, medan leoparder vänder huvudet mot betraktaren. Lejonen betraktas dock som "leopardiserade", eftersom de går på alla fyra i stället för att gå upprest som heraldiska lejon normalt gör.

Det kungliga vapnet (stora riksvapnet)[redigera | redigera wikitext]

Sedan 1959 går det vapen som tidigare kallades stora riksvapnet formellt under beteckningen kungliga vapnet. I sitt nuvarande utseende fastställdes det kungliga vapnet vid drottning Margrethe II:s trontillträde 1972 och består av flera fält (före hennes trontillträde var vapnet mer komplicerat och bestod av ännu fler fält, se nedan).

I första och fjärde fältet återfinns vapnet för det egentliga Danmark (tre heraldiska leopardiserade lejon), i andra fältet finns vapnet för Schlesvig (Slesvigdanska) som också återfinns i den tyska delstaten Schleswig-Holsteins vapen; det historiska Schlesvig är delat mellan Danmark och Tyskland. I det tredje fältet finns vapnen för Grönland, i blått en sittande isbjörn, och för Färöarna, en vädur i blått fält, samt tre kronor.

Fältet med tre kronor infördes i riksvapnet under Kalmarunionens tid och behölls även därefter för att visa att man efter Sveriges frigörelse från Kalmarunionen fortfarande gjorde anspråk på att Sverige skulle lyda under Danmark. Om Danmarks rätt att föra det svenska vapnet och om betydelsen av de tre kronorna tvistades ivrigt under 1500-talets senare del. Det var också en av anledningarna till nordiska sjuårskriget1560-talet (en annan anledning var en konflikt om Estland), men fortfarande ingår tre kronor i Danmarks riksvapen. Idag hävdar dock Danmark att de tre kronorna skall symbolisera Kalmarunionen och de tre riken som ingick i den.

Hjärtskölden visar vapnet för ätten Oldenburg, som drottning Margrethe II tillhör.

Det stora vapnet har som sköldhållare två vildmän. Runt skölden syns ordenskedjorna för Elefantorden och Dannebrogsorden.

Historisk utveckling[redigera | redigera wikitext]

Danmarks stora vapen har genomgått flera förändringar under åren, inte minst beroende på de skiftande förhållandena avseende överhögheten till Schleswig och Holstein. Vapnet har innehållit fält för besittningar tidigare regerade av danska kungar: Holstein, Stormarn, Ditmarsken, Lauenburg och Delmenhorst, samt två medeltida kungatitlar: De Venders og de Goters Konge.

Från Kalmarunionens tid och fram till 1819 ingick Norges vapen i det danska kungavapnet, eftersom den danske kungen också var kung av Norge fram till 1814. Vid den ovannämnda revisionen som bestämde djuren i Danmarksvapnet som lejon, utmönstrades också Norges vapen från Danmarks stora riksvapen. Det senare skedde efter påtryckningar från Sverige, som ju Norge var i union med vid den tiden.

Island ingick länge i det danska riket och Islands vapen ingick i vapnet till 1948. Christian X, som dog året innan, hade varit kung av det Island från dess självständighet 1918 och till 1944, då Island blev republik. Det vapen som representerade Island i det danska vapnet från 1903 var emellertid inte det självständiga Islands korsvapen utan det vapen med en falk som gällde 1903-1919. Före 1903 var det isländska vapnet, både i det danska riksvapnet och på själva ön, en krönt stockfisk i rött fält.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]