Honoré Daumier

Från Wikipedia
(Omdirigerad från Daumier, Honore)
Honoré Daumier
Född26 februari 1808[1][2][3]
Marseille[1][4][5], Frankrike
Död10 februari 1879[6][3][7] (70 år)
Valmondois[6][8][5], Frankrike
BegravdValmondois[9], Père-Lachaise[10][9][11] och Grave of Honoré Daumier
Andra namnDaumier, Honore[12] och Daumier, Honore Victorin[12]
Medborgare iFrankrike[13][14]
SysselsättningMålare[10][15][16], litograf[16], gravör[16], illustratör[15], skulptör[15][16], ritare[6][16], karikatyrtecknare[6][15][16], grafiker[15][16]
ArbetsgivareLe Charivari
La Silhouette
La Caricature
Gift medAlexandrine Dassy
Redigera Wikidata

Honoré Daumier, född 26 februari 1808 i Marseille, död 10 februari 1879 i Paris, var en fransk litograf, målare och skulptör under realismen.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Daumier var glasmästarson och fick ingen formell konstutbildning, utan studerade själv måleri och litografi i Paris samt dessutom med stort allvar och energi utställningarna i Louvren. Hans första självständiga arbeten var litografier inspirerade av Nicolas Charlet.

Asteroiden 12612 Daumier är uppkallad efter honom.[17]

Satiriker[redigera | redigera wikitext]

Förläggaren Charles Philipon upptäckte hans talang för karikatyrporträtt och satiriska samtidsbilder och anställde honom vid den satiriska tidskriften La Caricature. I närmare 40 år kom han att som illustratör arbeta för denna och för tidskriften Le Charivari. Till en början gjorde han främst politiska karikatyrer, men sedan pressfriheten upphävts av kung Ludvig Filip 1835 övergick han till sociala karikatyrer. Efter februarirevolutionen 1848 återgick han till de politiska karikatyrerna. I en mängd litografier och tidningsteckningar satiriserade han den liberala bourgeoisien, parlamentet och framför allt rättvisans handhavare. Hans typer av domare, advokater och jurymän utmärker sig för skärpa i karakteristiken. Två verk som är typiska för hans domstolsscener är Försvarstalaren och Augurerna (två advokater, som småleende växlar blickar efter domstolsförhandlingens slut).

Konstnär[redigera | redigera wikitext]

En längtan att slå igenom som verklig konstnär fick honom att 1862 lämna tidningarna för att slå sig fram som fri konstnär. Under denna tid tillkom oljemålningarna Dramat och Upproret, en del framställningar av Don Quijote, tvätterskor vid Seine, konstamatörer med mera. Han lyckades dock inte få något genombrott, och 1865 tvingades han att återvända till tidningarna.[18] Att Daumier var en betydande målare har först eftervärlden upptäckt. På världsutställningen 1889 i Paris väckte några av hans tavlor uppmärksamhet, och även på världsutställningen där år 1900 fanns ett antal oljemålningar och akvareller av honom utställda. Hans målningar, oftast ganska små till formatet, är utförda enligt samma grundsatser som hans teckningar. De innehåller mindre färg- än ljusstudium, visar en genomgående förenkling av detaljformerna, utelämnar alla bisaker och betonar med skärpa det huvudsakliga. De gör intryck av att vara raskt och omedelbart skisserade i helt få linjer och enkla toner. Ämnena i Daumiers målningar växlar från motiv som Oidipus över Don Quijote mediterande under ett träd till Parisbilder från gator, vinstugor och järnvägar. Daumier målade även porträtt och modellerade. Bland hans skulpturverk märks reliefen Flyktingarnas tåg – ett motiv, som han behandlat även i målning. Daumiers inflytande har varit högst betydande. Bland målare, som fortsatte på de vägar han slagit in på, kan nämnas Jean-François Millet och efter denne Edgar Degas. Daumier är representerad vid bland annat Göteborgs konstmuseum[19].

Bilder[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] L'Humanité, 14 mars 193330 oktober 1999, läs online.[källa från Wikidata]
  2. ^ Bibliothèque nationale de France, BnF Catalogue général : öppen dataplattform, läs online, läst: 10 oktober 2015, licens: öppen licens.[källa från Wikidata]
  3. ^ [a b] Honoré Daumier, RKDartists (på engelska), läs online.[källa från Wikidata]
  4. ^ RKDartists.[källa från Wikidata]
  5. ^ [a b] abART.[källa från Wikidata]
  6. ^ [a b c d] Hubert Lavigne, état civil d'artistes français, 1881, s. 162.[källa från Wikidata]
  7. ^ Honoré Daumier, Daumier, Honoré (på engelska), Benezit Dictionary of Artists, 16 december 2017, 10.1093/BENZ/9780199773787.ARTICLE.B00047121, läs online.[källa från Wikidata]
  8. ^ läs online, www.theartstory.org.[källa från Wikidata]
  9. ^ [a b] Alexis Brézet (red.), Le Figaro, Société du Figaro, 19 april 1880.[källa från Wikidata]
  10. ^ [a b] Jules Moiroux, Le cimetière du Père-Lachaise, 1908, s. 121, läs online.[källa från Wikidata]
  11. ^ Gil Blas, 17 april 1880.[källa från Wikidata]
  12. ^ [a b] läs online, mix-n-match.toolforge.org.[källa från Wikidata]
  13. ^ Konstnärslistan (Nationalmuseum), 12 februari 2016, licens: CC0.[källa från Wikidata]
  14. ^ Libris, 1 oktober 2012, läs online, läst: 24 augusti 2018.[källa från Wikidata]
  15. ^ [a b c d e] Archive of Fine Arts, läs online, läst: 1 april 2021.[källa från Wikidata]
  16. ^ [a b c d e f g] läs online, vocab.getty.edu.[källa från Wikidata]
  17. ^ ”Minor Planet Center 12612 Daumier” (på engelska). Minor Planet Center. https://www.minorplanetcenter.net/db_search/show_object?object_id=12612. Läst 30 maj 2023. 
  18. ^ Svensk uppslagsbok, Malmö 1931
  19. ^ Göteborgs konstmuseum

Litteratur[redigera | redigera wikitext]

  • Ragnar Hoppe: Honore Daumier, Gustav Courbet. Två franska mästare och deras arbeten i nordisk ägo, Stockholm 1929.
  • Jan Myrdal: Fem år av frihet: Daumier & Grandville mot bankirernas Kung Päron, Bra böckers förlag 1991

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]