De Bello Gallico

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
En 1800-talsupplaga av skriften.
Karta över Gallien vid Caesars tid.

Commentarii De Bello Gallico (latin för "Kommentarer om det galliska kriget") är de sju böcker som den romerske krigsherren Julius Caesar författade om sin verksamhet under gallerkriget år 58 f.Kr. till 52 f.Kr.

Bakgrund[redigera | redigera wikitext]

År 59 f.Kr. blev Julius Caesar konsul och ingick i det första triumviratet tillsammans med Pompejus och Crassus. Efter att konsulen över Gallien plötsligt dött, lyckades Caesar genom en propagandakampanj bli ståthållare och befälhavare över tre legioner för de romerska provinserna Gallia Cisalpina och Illyrien. 58 f.Kr. inledde han invasionen av det galliska kärnlandet för att motverka oroligheterna som där uppstått. Konsuluppdraget skulle vara i fem år, men blev ytterligare förlängt. Under åtta års tid kämpade han och hans trupper i Gallien och invaderade även Britannien.

Om verket[redigera | redigera wikitext]

Ordet commentarii, som betyder närmast "minnesanteckningar" eller "redogörelse", i titeln ska uppfattas som att Caesar inte hade några ambitioner som historieskrivare, utan verket är främst skrivet för att utgöra ett underlag till en framtida litterär bearbetning. Språket i böckerna är torrt, stramt och sakligt, Caesar beskriver genomgående sig själv i tredje person. Fortfarande i våra dagar delas verket ut som skolexempel för latinstudenter. Verket är högt uppskattat för sitt stilistiskt rena språkbruk och detaljrikedom i texten.

Även om böckerna i sak uppehåller sig kring de militära detaljerna, ger han i den sjätte boken intressanta beskrivningar av folk och länder som dyker upp längs hans fälttåg, och då även skildringar av deras seder, religioner, stammar och karaktär, vilket är den grundläggande, i och för sig diskutabla, kunskapen om dessa folk vi över huvud taget har idag.

Smakprov[redigera | redigera wikitext]

Commentarii De Bello Gallico - Liber primus

Gallia est omnis divisa in partes tres, quarum unam incolunt Belgae, aliam Aquitani, tertiam qui ipsorum lingua Celtae, nostra Galli appellantur. Hi omnes lingua, institutis, legibus inter se differunt. Gallos ab Aquitanis Garumna flumen, a Belgis Matrona et Sequana dividit. Horum omnium fortissimi sunt Belgae, propterea quod a cultu atque humanitate provinciae longissime absunt, minimeque ad eos mercatores saepe commeant atque ea quae ad effeminandos animos pertinent important, proximique sunt Germanis, qui trans Rhenum incolunt, quibuscum continenter bellum gerunt. Qua de causa Helvetii quoque reliquos Gallos virtute praecedunt, quod fere cotidianis proeliis cum Germanis contendunt, cum aut suis finibus eos prohibent aut ipsi in eorum finibus bellum gerunt. Eorum una, pars, quam Gallos obtinere dictum est, initium capit a flumine Rhodano, continetur Garumna flumine, Oceano, finibus Belgarum, attingit etiam ab Sequanis et Helvetiis flumen Rhenum, vergit ad septentriones. Belgae ab extremis Galliae finibus oriuntur, pertinent ad inferiorem partem fluminis Rheni, spectant in septentrionem et orientem solem. Aquitania a Garumna flumine ad Pyrenaeos montes et eam partem Oceani quae est ad Hispaniam pertinet; spectat inter occasum solis et septentriones.

Texterna har översatts till svenska, och det finns också en utgåva från 1800-talet (utgiven av Georg Scheutz) som fungerade som lärobok i latin. Alla sju böckerna har i den originaltexten parallellt med översättningen, och första boken är matchad ord för ord enligt den Hamiltonska pedagogiken

Källor[redigera | redigera wikitext]

  • Hans H. Orberg, Lingua Latina Per Se Illustrata - C. Iulii Caesaris Commentarii De Bello Gallico, 1, 4 och 5 boken, 2003.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]