Defibrillator

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
En defibrillator med automatik, som även ej utbildade kan använda

Defibrillator, eller hjärtstartare, är en anordning som används för att ge elstötar, defibrillering, för att få hjärtat att åter slå på en person som drabbats av hjärtstillestånd som till exempel ventrikelflimmer eller ventrikeltachykardi (vanliga former av arytmier).

Innehåll

Manuella hjärtstartare [redigera]

Manuella defibrillatorer förekommer endast på sjukhus eller ambulanser och det är sådana vi är vana att se i filmer och tv-program, där laddas och avfyras laddningen av en utbildad person, sjuksköterska eller läkare via de så kallade paddlarna. Paddlarna placeras över patientens hjärta på bröstkorgen och strömstyrkan kan ställas in manuellt för önskad effekt.

Halvautomatiska hjärtstartare [redigera]

Halvautomatiska defibrillatorer finns däremot idag på fler och fler ställen i samhället, dessa ger talade instruktioner och kan användas av de flesta oavsett tidigare kunskap. Det vanliga är att det på defibrillatorns hölje finns piktogram som vägleder och hjälper till så att vem som helst kan använda den. När man startat defibrillatorn ger den sedan talade instruktioner och uppmaningar som hjälper till att korrekt utföra defibrilleringen. Man ansluter då elektroder på den drabbades bröstkorg enligt bilden på defibrillatorn och via dessa leds sedan en el-chock genom hjärtat för att försöka förmå det att slå normalt igen. Det finns en rad säkerhetsprogram i defibrillatorn som inte tillåter att el-chock ges om inte patienten är medvetslös och har drabbats av ett hjärtstillestånd. Endast om defibrillatorn känner av att ett ventrikelflimmer eller en ventrikeltachykardi föreligger levererar den en el-chock. Tiden till första defibrillering är direkt avgörande för överlevnadschansen vid hjärtstillestånd, enligt Svenska rådet för hjärt-lungräddning (HLR-rådet) minskar överlevnadschansen med 10% för varje oanvänd minut.[1] Helst ska defibrillering ske inom tre minuter.

Helautomatiska hjärtstartare [redigera]

Numera finns det även helautomatiska defibrillatorer som är ännu enklare att använda jämfört med de halvautomatiska. De helautomatiska modellerna är i princip identiska med de halvautomatiska förutom att chock-knappen är borttagen vilket innebär att defibrillatorn själv ger chocken vid behov. En helautomatisk defibrillator signalerar klart, tydligt och i god tid före en eventuell chock ska ges.

Hjärtstartare för barn [redigera]

Halvautomatiska defibrillatorer ska ej användas på barn under ett år och helst med reduceringsanordning för barn mellan ett och åtta års ålder. För barn finns det särskilda defibrillatorer eller elektrodplattor som då arbetar med lägre energi, anpassat för barnets kroppsmassa.

Skyltmarkering [redigera]

Symbolen för automatisk hjärtstartare.

HLR-rådet rekommenderar att man med en standardiserad skylt markerar var en halvautomatisk hjärtstartare är placerad. Skylten har en grön bakgrund. Den innehåller ett vitt hjärta med en blixt i samt ett vitt kors i övre högra hörnet.[2]

Externa länkar [redigera]

Källor [redigera]

  1. ^ ”HLR och hjärtstopp”. Svenska rådet för hjärt-lungräddning. http://www.hlr.nu/hjartstopp. Läst 22 augusti 2012. 
  2. ^ HLR-rådet om skylt för att markera hjärtstartare

Se även [redigera]