Dekonstruktion

Dekonstruktion är en filosofisk och litteraturvetenskaplig term med ursprung i poststrukturalismen och den fransk-algeriske filosofen Jacques Derrida. Begreppet dekonstruktion är mångtydigt och Derrida ville aldrig lämna en strikt definition på vad dekonstruktion egentligen är. Men andra har försökt klargöra metodens grundläggande teser. Dekonstruktionen kan beskrivas som ett slags frigörande tolkning av texter som dels försöker avslöja dolda innebörder i texter, dels ge gamla texter nytt liv och ny innebörd genom att de omtolkas och placeras i ett nytt sammanhang och dels försöker den visa hur alla texter bär på inneboende motsägelser som ofta döljs. Eftersom kulturer och språk ständigt förändras går det inte att slå fast att en viss text har en viss betydelse eller att ett specifikt ord syftar på en speciell sak. Detta utnyttjar dekonstruktionen genom att ta upp gamla texter och tolka dem på nytt.

Ordet "dekonstruktion" (fr. déconstruction) är en ordlek på orden de-struere ("bryta ner") och con-struere ("bygga upp"). Dekonstruktionen är filosofisk aktivitet som både bryter ner och bygger upp en verklighetsbild. Vi kan jämföra det med att skära ett stycke tyg. När vi klipper tyget i bitar "destruerar" vi det samtidigt som vi konstruerar ett nytt plagg.

Ursprungsidéerna liknar poststrukturalismens som fastslår att verkligheten inte kan definieras objektivt. Vår verklighet är bara en tolkning av många. Tolkningen av verkligheten sker med hjälp av språket. Språket kan liknas vid ett "filter" som vi ser verkligheten genom. Vi kan inte skåda verkligheten direkt utan kan bara förstå den genom de ord vi har för att beskriva den. Eftersom språket finns innan vi föds kan vi inte se hur verkligheten ser ut egentligen – eller ens veta om den existerar. Språket bestämmer hur verkligheten konstrueras och vi är på så vis ett slags "fångar i språket". I detta avseende är arvet från fenomenologin tydligt. Genom att vi lär oss språket lär vi oss att se eller "konstruera" vår omvärld på ett visst sätt. Derrida säger i ett känt citat: Il n'y a pas de hors-text ("Det finns ingenting utanför texten", alternativt "Det finns ingenting utomtextligt"). Allt vi läser, ser, tänker, känner och så vidare är ett slags "text" som vi tolkar. Begreppet "text" används alltså i en oerhört vid bemärkelse och refererar inte bara till skrivna texter.

Vidare är språket uppbyggt av binära motsatspar. Detta är en föreställning som kommer från antiken men hos Derrida härstammar den närmast från strukturalismen. Motsatsparen i språket förutsätter varandra och det är genom motsatspar vi skapar vår förståelse av världen. För att vi ska kunna förstå ett fenomen måste vi också lära känna dess motsats. För att exempelvis förstå vad ljus är måste vi kunna förstå mörker och för att kunna förstå vad som är verkligt, måste vi kunna förstå begreppet fantasi eller sken. Alla våra begrepp antas vara uppbyggda på detta sätt, exempelvis kultur som står i motsatställning till natur, förnuft till känsla, man till kvinna osv. Vi kan inte komma fram till en objektiv sanning bakom våra ord (såsom hos exempelvis hos Platon och Aristoteles). "Verkligheten", menar dekonstruktörerna, behövs inte för att förklara ett begrepp utan det räcker med att känna till motsatserna till begreppet. Inom dekonstruktionen är inte heller målet att komma fram till en sanning. Istället försöker man visa att texter kan ha flera tolkningar och att vår verklighet därför går att förstå på ett oändligt antal sätt.

En av de centrala teserna inom dekonstruktionen är att varje text (eller teori, handling, påstående osv.) bär på en dold del – ett möjligt tillägg eller supplement.. Genom att dekonstruera texten kan vi hitta en dold delen som texten bygger på. Dekonstruktionen visar hur en text framställer verkligheten och analyserar mer eller mindre dolda grundantaganden i texten. Detta är något som förenar den med diskursanalysen. Vi märker inte den dolda delen eftersom vi tar den som självklar och ser därför inte att den är en nödvändig förutsättning för att vi ska förstå det vi beskriver. Ett sätt för dekonstruktören att söka efter den dolda delen är att placera texten i ett nytt sammanhang, exempelvis genom att byta ut ett ord eller förflytta ett föremål i tid och rum.

Genom att dekonstruera en text kan man försöka förstå hur den skapats och vilka grundantaganden den vilar på. I regel innebär detta att man inte intresserar sig för om det som texten säger är sant. Fokus ligger istället på hur texten påstår något och hur den skapar och/eller återskapar en diskurs.

Att vara osäker på och "destabilisera" texten är en annan del av dekonstruktionen. Utgångspunkten är att vår omvärld rymmer inbyggda motsägelser, men att människan genom sitt sätt att konstruera verkligheten, försöker skyla över motsägelserna och göra världen begriplig. Dekonstruktionen går ut på att visa hur denna "verklighetskonstruktion" går till.

Inte bara texter kan dekonstrueras. Genom att dekonstruktionen ser all mänsklig aktivitet som ett slags "texttolkning" kan i stort sett vad som helst dekonstrueras, exempelvis en film ett föremål eller en yrkespraktik.

Exempel

Påstående:

Svenskar är så stela och rationella.

Denna sats påstår något. Men för att ett påstående ska vara meningsfullt för oss måste det också vara möjligt att påstå dess logiska motsats. Ungefär:

Svenskar är så spontana och känslostyrda.

Påstår vi att svenskar är stela och rationella utgår vi samtidigt från att det finns en motsats, det vill säga någon annan som är spontan och/eller känslostyrd. Genom att påstå en sak, hävdar vi alltså indirekt samtidigt motsatsen om någon eller något annat. Detta kallar Derrida för frånnärvaro. Dekonstruktionen syftar till att synliggöra dolda påståenden om detta "andra". Ett annat exempel på dekonstruktion får vi genom att byta ut ett ord i en text. Eftersom dekonstruktionen menar att en text inte refererar till något annat än sig själv (dvs. ett ord behöver inte syfta på något speciellt i verkligheten) kan innebörden i mening tolkas på ett flertal olika sätt. Trots det dominerar ofta en viss tolkning. Exempel:

Jag och min man går ofta på bio.

Denna mening kan teoretiskt sätt syfta på vem som helst, men en vanlig tolkning är att "jag" syftar på en gift heterosexuell kvinna. Detta tydliggörs om vi byter ut ordet "man" mot "bror" så att det blir:

Jag och min bror går ofta på bio.

I och med att ordet byts ut försvinner den dolda påståendet som kan rymmas i den förra meningen och det blir svårare att peka på en speciell person som är "jag".

Likheter med dekonstruktionen

Under senare delen av sitt liv lanserade den analytiske filosofen Ludwig Wittgenstein sin teori om språkspel som kan sägas ha poststrukturalistiska drag. Så kallad reverse engineering kan sägas vara ett exempel på dekonstruktion inom teknikens område.

Se även

• Reverse engineering
• Poststrukturalism