Nordkorea

Wikipedia

조선민주주의인민공화국^[1]
Demokratiska Folkrepubliken Korea

(Flagga)	(Statsvapen)
Nationellt valspråk: 강성대국 (Stark och blomstrande nation)
Nationalsång: Aegukka
Huvudstad	Pyongyang 39°2′ N 125°45′ Ö
Största stad	Pyongyang
Officiellt språk	Koreanska
Statsskick president överbefälhavare	Folkrepublik Kim Jong Il[2] eller Kim Il-sung1 Kim Jong Il
Självständighet  • Deklarerad  • Erkänd	15 augusti 1945 (från Japan)[3] 1 mars 1919 -
Yta  • Totalt  • Vatten	120 540 km² (97:e) 4,87 %
Folkmängd  • Totalt  • Befolkningstäthet	23,301,725[3] (48:e) 190 inv/km² (55:a)
BNP (PPP)  • Totalt -  • Per capita	- (-) -
Valuta	Nordkoreansk won (₩) (KPW)
Tidszon	KST (UTC+9)
Topografi  • Högsta punkt  • Största sjö  • Längsta flod	Paektusan 2 744 m m ö.h. - - km² - - km
Nationaldag	9 september
Landskod	KP
Landsnummer	+850
1 Död 1994, utnämnd "Evig president" 1998

Nordkorea, officiellt Demokratiska folkrepubliken Korea, är en stat i östra Asien, omfattande den norra halvan av Koreahalvön. I söder gränsar Nordkorea till Sydkorea, i norr till Kina och genom en smal sektion till Ryssland. Landet kallas lokalt vanligen för Pukchosŏn (hangul: 북조선; hanja: 北朝鮮; "Norra Chosŏn"). I Sydkorea används olika namn, vanligen Pukhan (hangul: 북한; hanja:北韓; "Norra Han").

Innehåll 1 Historia 1.1 Landets tillkomst 1.2 Koreakriget 1.3 Återuppbyggnaden av landet 1.4 Nordkorea blir en kärnvapenmakt 2 Politik 2.1 Politisk representation och mänskliga rättigheter 3 Geografi 4 Ekonomi 4.1 Planekonomi och självförsörjning 4.2 Jordbruk 4.3 Ekonomiskt utbyte med omvärlden 5 Demografi 5.1 Språk 5.2 Religion 6 Kultur 7 Se även 8 Källor 9 Externa länkar

[redigera] Historia

Huvudartikel: Nordkoreas historia; för historia före 1945, se Koreas historia

[redigera] Landets tillkomst

Då de japanska styrkorna kapitulerade vid andra världskrigets slut 1945, hade det koreanska folket, som länge slagits för nationellt oberoende, ambitionen att bygga ett självständigt samhälle. Tre veckor efter Japans kapitulation, den sjätte september, hölls en kongress i Seoul med omkring 1 000 delegater och representanter från alla delar av Korea. ^[4] Kongressen bildade en folkkommitté på 75 medlemmar som skulle inneha den provisoriska makten och förbereda för allmänna val.

Två dagar efter utropandet av den koreanska folkrepubliken landsteg amerikanska trupper som vägrade godkänna folkkommittén och tillsatte istället en från USA influgen exil-korean; Syngman Rhee, som president i det av USA ockuperade södra Korea.^[5] I hela den södra zonen undertrycktes dessa folkkommitteer och sydkoreanerna kunde vittna om en omfattande repression mot de demokratiska krafterna. 1947 fanns i Sydkorea 20 000 politiska fångar.^[6]

Då USA 1947 lyfte Koreafrågan inför FN tillsatte generalförsamlingen en kommission vars uppgift var att utreda möjligheterna för allmänna val för hela Korea, då man ansåg att denna fråga endast kunde lösas av det koreanska folket.^[7] Sovjet släppte inte in några av FN:s utsända representanter, vilket gjorde att separata val för de två landsändarna fick hållas.^[8]

I norr valde de sovjetiska ockupanterna att godkänna den provisoriska regeringen och dess krav på ett snabbt tillbakadragande av alla utländska trupper, det sovjetiska tillbakadragandet var officiellt fullbordat den 25 december 1948^[9] medan det i praktiken fanns kvar ett stort antal militära och civila rådgivare^[8], och allmänna val kunde därför genomföras i norra Korea i november 1946.^[10] 1950-1953 utkämpades Koreakriget mellan USA-ledda FN-styrkor och Sydkorea på ena sidan, och Nordkorea samt kinesiska frivilliga styrkor på den andra sidan.

Nord- och Sydkorea bildades efter att Korea delats upp mellan Sovjetunionen, norr om den 38:e breddgraden, och USA, söder om den 38:e breddgraden, efter att den japanska ockupationen avslutats efter andra världskriget. Folkrepubliken Nordkorea utropades 1948, några veckor efter grundandet av Sydkorea och båda staterna hävdar att de har rätt till hela halvön.

[redigera] Koreakriget

Den 25 juni 1950 startade Koreakriget efter att nordkoreanska trupper korsat den 38:e breddgraden (enligt nordkoreansk historieskrivning korsade sydkoreanska trupper 38:e breddgraden först^[11]). Efter kriget, som avslutades genom vapenstillestånd 27 juli 1953, dock utan något formellt fredsavtal, går gränsen mellan Nord- och Sydkorea utmed den 38:e breddgraden och är världens förmodligen mest militariserade område. Den går allmänt under beteckningen DMZ, eller "den demilitariserade zonen". Se även Koreanska muren.

[redigera] Återuppbyggnaden av landet

Nordkorea
Chosŏn'gŭl:	조선민주주의인민공화국
Hancha:	朝鮮民主主義人民共和國
McCune-Reischauer:	Chosŏn Minjujuŭi Inmin Konghwaguk
Reviderad romanisering:	jo-seon Min-ju-ju-ui In-min Gong-hwa-guk

Inledningsvis var den nordkoreanska centralplanerade industrin mycket produktiv och det var länge den norra delen av landet som var mest industrialiserad. Efter Sovjetunionens fall har dock även Nordkoreas ekonomi kraftigt försvagats och utöver detta har landet även drabbats av återkommande naturkatastrofer. Då man fruktar ett angrepp från USA har landets resurser till stor del satsats på militär upprustning och även på utvecklandet av kärnvapen.

[redigera] Nordkorea blir en kärnvapenmakt

Länge var innehavet av kärnvapen inte bekräftat av Nordkorea eller av någon oberoende källa; Nordkoreas ledare antydde dock ofta innehav, och landet pekades ut som en potentiell kärnvapenmakt. I februari 2005 gick dock den nordkoreanska regeringen officiellt ut med sitt kärnvapeninnehav och den 9 oktober 2006 meddelade man att man utfört en underjordisk provsprängning av en kärnladdning. Se Nordkoreas kärnvapensprogram.

Nordkorea har ansetts fortsätta att föra en konfrontativ politik mot omvärlden. Den provskjutning av missiler den 5 juli 2006 som bland annat inkluderade ett test av långdistansroboten Taepodong-2 har setts som en styrkedemonstration från Nordkoreas regering för att vinna fördelar i de internationella förhandlingar som förs mellan Nordkorea, USA och ett antal andra länder. Det nordkoreanska utrikesdepartementet har dock uppgett, skriver tidningen Folkets Korea, att provskjutningen endast skedde i syfte att öka militärens förmåga till självförsvar, och menar att Nordkorea ej lyder under internationell lag och därför har rätt att göra så. De uppger vidare att den nordkoreanska regeringen är positiv till kärnvapennedrustning på den koreanska halvön, på ett förhandlande och fredligt sätt. Departementet har även framfört att kärnvapeninnehav ej kommer vara nödvändigt då USA ej längre behandlar landet som en fiende.

Ett enigt säkerhetsråd röstade den 15 juli 2006 för en resolution som kräver att Nordkorea "upphör med all aktivitet" som har med ballistiska robotar att göra. Resolutionen beslutade också om sanktioner mot landet vilket innebär att ingen av FN:s medlemsstater får göra affärer med Nordkorea som främjar utvecklingen av dess robotprogram. För att undvika ett kinesiskt veto står det inget i resolutionen om FN-stadgans kapitel 7 som innebär tvingande åtgärder och även möjliggör användandet av vapenmakt för att få en stat att rätta sig efter ett FN-beslut. Efter en underjordisk provsprängning av en kärnladdning den 9 oktober 2006 infördes FN-sanktioner mot Nordkorea som förbjuder export och import av militärmateriel. Lyxartiklar får heller inte säljas till det nordkoreanska ledarskiktet och deras tillgångar fryses utomlands. FN:s resolution tillåter också att nordkoreanska fartyg inspekteras för att se till att sanktionerna efterlevs. Den 13 februari 2007 slöt Nordkorea ett avtal med Sydkorea, USA, Ryssland, Kina och Japan, enligt vilket landet avvecklar kärnkraftsreaktorn i Yongbyon i utbyte mot ekonomiskt och energipolitiskt bistånd.

[redigera] Politik

Kim Il Sung blev efter sin död upphöjd till "evig president". I och med att detta i praktiken inneburit att Nordkorea saknar formell statschef har makten delats på ett nytt sätt. De uppgifter som traditionellt faller på statschefen åligger premiärministern Kim Yong Nam, medan ordföranden för nationella försvarskommissionen, Kim Il Sungs son Kim Jong Il, är landets de facto-ledare.

Nordkorea har tre politiska partier, Koreas Arbetarparti, Chondoistiska Chongupartiet och Koreas socialdemokratiska parti. Dessa utgör tillsammans med Pionjärerna, Kim Il Sungs socialistiska ungdomsförbund, Koreanska demokratiska kvinnoförbundet och Koreanska röda korset den Demokratiska fronten för fosterlandets återförening som är statsbärande i Nordkorea.

Trots att Demokratiska fronten för fosterlandets återförening en gång bildades som ett förbund av jämlika partier kom Koreas Arbetarparti att bli helt dominerande. I samband med Koreakriget rensades de andra partiernas ledarskap ut^{[källa behövs]} och även om de formellt sett fortfarande existerar så saknar de helt basorganisationer.^{[källa behövs]} Vid val i Nordkorea utnämns alla kandidater av Demokratiska fronten för fosterlandets återförening, vilket utesluter möjligheten för oppositionella kandidater.^{[källa behövs]}

[redigera] Politisk representation och mänskliga rättigheter

Enligt Nordkoreas internationella vänskapsorganisation, Korean Friendship Association, är Nordkorea en flerpartidemokrati som garanterar yttrandefrihet för sina medborgare.^[12] Denna uppfattning delas dock inte av alla utländska bedömare. Sveriges utrikesdepartement skriver i sin rapport om situationen för de mänskliga rättigheterna i landet att Nordkorea har "en av världens mest repressiva politiska regimer", att yttrandefriheten är "i praktiken mycket begränsad" samt att landets politiska system inte "innehåller [...] någon mekanism som gör det möjligt för folkflertalet att i praktiken förändra landets ledarskap" ^[13]. Nordkorea betecknas i västvärlden ofta som en totalitär diktatur och som en av världens mest slutna stater och är enligt tidskriften The Economists demokratiindex världens minst demokratiska land.

Den statsbärande ideologin är juchefilosofin, vilket sägs vara en tillämpning av marxism-leninismen på Koreas unika förhållanden.

Nordkorea erbjuder mycket begränsad insyn från omvärlden gällande livsvillkor för dess invånare. Kommitté för mänskliga rättigheter i Nordkorea (U.S. Committee for Human Rights in North Korea) har 2003 publicerat en rapport om arbets- och fångläger i landet som bygger på vittnesmål och satellitbilder. Rapporten som är skriven av David Hawk, tidigare UNHCR-medarbetaren i Kambodja, hävdar att lägren används för förvaring av flera tiotusen politiska och kriminella fångar, liksom illegala flyktingar som har skickats tillbaka från Kina. I de flesta fallen har fångarna inte dömts till sina livstidsstraff. De politiska fångarna åtföljs i lägren av upp till tre generationer av familjer, men tillåts inte träffas med släkten. Fångarna arbetar under slavförhållanden i gruvor och industriprojekt. Rapporten redovisar också om användning av tortyr, tvångsaborter och tvångssterilisering. Nordkorea avfärdar dessa uppgifter. ^[14]

[redigera] Geografi

Huvudartikel: Nordkoreas geografi

Korea utgörs av en halvö som sticker ut 1 100 km från det asiatiska fastlandet. Landets högsta punkt är Paektusan på 2 744 meter. Gränsen till Kina utgörs av floderna Tumen och Yalu.

Det lokala klimatet är relativt tempererat med mer nederbörd på sommaren under en kort regnperiod kallad jangma, och ibland bittert kalla vintrar. Nordkoreas huvudstad och största stad är Pyongyang. Andra stora städer är Nampo i väster, Kaesong i söder, Sinuiju i nordväst, Wonsan och Hamhung i öster samt Chongjin i norr.

[redigera] Ekonomi

[redigera] Planekonomi och självförsörjning

Nordkorea har en av världens mest centralstyrda och isolerade ekonomier. Juche-politiken innebär att nordkoreanerna ska klara sig på egen hand. Ledningen är mycket ovillig att släppa ifrån sig information, och de officiella siffrorna sägs ha lite med verkligheten att göra. Statligt ägda industrier producerar nästan allt i landet, och regeringen har fokuserat in industrin på tung och militär tillverkning på bekostnad av konsumentprodukter. Det nordkoreanska statligt ägda flygbolaget heter Air Koryo.

Den traditionella statliga industrin baseras i huvudsak på förädling av inhemska produkter, såsom textilier, mineraler och jordbruksprodukter. De senaste åren har dock ett intensivt industriell utbyte med Kina och Sydkorea lett till att moderna fabriker byggts. Industriparken i Kaesong, där sydkoreanska företag byggt fabriker som försörjs av energi och råvaror från Sydkorea och arbetskraft från Nordkorea, anställer idag 15 000 nordkoreanska arbetare och beräknas 2012 anställa 500 000. ^[15]

Ekonomin byggdes upp efter vapenstilleståndet 1953 som en självförsörjande planekonomi med hjälp av sovjetiskt och kinesiskt bistånd. Tekniskt sett är den mesta utrustningen i fabrikerna maskiner som stammar från Sovjetunionen byggda på 1970-talet. Efter Sovjetunionens upplösning 1991 förlorade landet en av sina viktigaste kunder för sin export och sin viktigaste biståndsgivare vilket ledde till en djup ekonomisk nedgång som varade fram till slutet av 1990-talet.

En ständig svår energikris råder sedan Sovjetunionens fall och Nordkorea förlorade möjligheten att importera kol och olja därifrån till subventionerade priser. Kina förser än idag Nordkorea med subventionerad olja, men i betydligt mindre kvantiteter än vad Sovjetunionen gjorde. Huvuddelen av Nordkoreas energi kommer från vattenkraft, men återkommande översvämningar har skadat många vattenkraftverk. Den nordkoreanska kolgruveindustrin har haft en avtagande produktion sedan slutet av 1980-talet. Brist på elektricitet och föråldrad utrustning ledde till en negativ produktivitetsutveckling under 1990-talet. Under senare år har en modernisering av kolgruveindustrin genomförts där nya maskiner köpts in från Kina, det är dock oklart hur mycket detta kunnat höja produktiviteten med tanke på den fortsatta energikrisen.^{[källa behövs]}

Nordkoreas föråldrade kraftnät medför stora överföringsförluster, vilket bidrar till att förvärra energikrisen ytterligare.^{[källa behövs]}

Sedan 1999 har dock Nordkoreas ekonomi vuxit stadigt. Men 2006 drabbades landet återigen av svåra översvämningar, samtidigt som utrikeshandeln drabbades i efterspelet av landets kärnvapenprov, vilket resulterade i en 1,1% negativ tillväxt. ^[16]

[redigera] Jordbruk

Jordbruket har långsamt förbättrats under senare år, men är fortfarande mycket ineffektivt. Brist på gödsel, återkommande naturkatastrofer och lokala förhållanden - liten odlingsbar yta (22% av landets areal^[17])och kort odlingssäsong har begränsat landets produktion av spannmål till omkring en miljon ton mindre än vad som krävs även enligt de lägsta internationella standarderna.

En miljöekonomisk katastrof som inträffat under 1990-talet är den omfattande erosionen som slitit med sig mycket värdefull jordbruksmark och förvärrat jordbrukets situation ytterligare, orsakat främst av översvämningar och torka, men också av skogsskövling för att få tag i exportbart ädelträ och att den jordbindande vegetationen ersatts av odlingar längs med bergssidor. Sedan 2005 bedriver Nordkorea ett projekt tillsammans med FNs jordbruksorgan FAO för att återplantera skog och skapa avledningar för Taedongfloden i syfte att stoppa jorderosionen. ^[18]

[redigera] Ekonomiskt utbyte med omvärlden

Den 20 maj 2007 återupptog man för första gången sedan Koreakriget reguljära kommersiella fartygsförbindelser med Sydkorea. Enligt planerna ska tre lastfartyg i månaden frakta varor mellan Raijin i Nordkorea och Busan i Sydkorea. ^[19]

12 december 2007 återupptog man reguljära tågförbindelser mellan Nord- och Sydkorea för första gången sedan 1951. Inledningsvis kommer tågen att gå från Dorasan till Panmun och föra byggnadsmaterial från Sydkorea till Nordkorea och färdiga produkter tillbaka till Sydkorea. ^[20]

[redigera] Demografi

Nordkoreas befolkning är en av de etniskt och lingvistiskt mest homogena i världen: det stora majoriteten är koreaner, med koreanska som modersmål, med endast mycket små kinesiska och japanska minoriteter.

Nordkorea har en beräknad medellivslängd på 67,3 år, eller 65,1 år för män och 69,3 år för kvinnor. Detta innebär att Nordkorea har aningen längre medellivslängd än världsgenomsnittet.^[21]

Till skillnad från Kina som försökt hålla nere befolkningstillväxten med till exempel enbarnspolitik och skattepålagor för föräldrar har Nordkorea länge försökt stimulera barnafödande genom både barnbidrag och kostnadsfri barnomsorg. Trots detta så har Nordkorea en ganska långsam befolkningstillväxt med cirka 0,785% per år (2007)^[22].

Könsfördelningen i den nordkoreanska befolkningen är ganska jämn. Kvinnorna utgör 50,5% av befolkningen och männen 49,5%, sett till hela befolkningen. Det föds aningen fler pojkar än flickor i Nordkorea, 51,2% av de nyfödda är pojkar och 48,8% är flickor, och pojkarna utgör också 50,7% av befolkningen under 15 år. Bland befolkningen som är mellan 15 och 64 år utgör männen 49,5% av befolkningen och kvinnorna 50,5%. Bland den del av befolkningen som är över 65 är dock könsfördelningen betydligt snedare, där männen endast utgör 35,7% av befolkningen och kvinnorna 64,3%.^[23].

[redigera] Språk

Koreanska är officiellt språk precis som i Sydkorea. Syd- och nordkoreaner har inga problem med att förstå varandra, men under årens lopp har skillnaderna blivit större mellan dialekterna i Nord- och Sydkorea. Den dialekt som används mest i officiella sammanhang i Nordkorea är Pyongandialekten. Seouldialekten som är den vanligaste i Sydkorea talas även i södra delarna av Nordkorea, bland annat i staden Kaesong.

En annan stor dialekt av koreanska i Nordkorea är Hamgyŏngdialekten som talas i Hamgyŏng och Ryanggang i Nordkorea samt i Koreanska autonoma prefekturen Yianbian i Kina.

Kinesiska tecken (i Nordkorea kallade hancha) används inte i officiella sammanhang i Nordkorea (även om det är obligatoriskt att lära sig det i den nordkoreanska grundskolan), utan endast det inhemska skriftsystemet chosŏn'gŭl. Nordkorea använder officiellt McCune-Reischauersystemet för transkribering, men även reviderad romanisering förekommer ofta i nordkoreanska texter.

Läskunnigheten i Nordkorea är mycket hög. 99 % av nordkoreanerna över 15 är läskunniga (siffran är 99 % både för män och kvinnor). ^[24]

[redigera] Religion

Nordkorea har ett buddhistiskt och konfucianskt arv liksom en inhemsk schamanistisk tradition. Officiellt har Nordkorea religionsfrihet, men kritiker menar att så inte är fallet i praktiken^{[källa behövs]} . Enligt grundlagen, i vilken religionsfriheten finns inskriven, står också att religionen inte får användas som ett redskap för att dra in utländska makter eller störa den sociala ordningen då detta skulle strida mot den jucheistiska självtilliten och självförsörjelsen.

En del bedömare menar att ledarna Kim Il Sung och Kim Jong Il betraktas som folkets frälsare och att personkulten kring dem är så stark att de upphöjts till en närmast gudalik status.

[redigera] Kultur

Den koreanska nationalrätten är en kålbaserad maträtt som kallas kimchi.

[redigera] Se även

• Svensk-koreanska föreningen

[redigera] Källor

1. ^ Administrative Divisions and Population Figures (#26) (PDF). DPRK: The Land of the Morning Calm. Permanent Committee on Geographical Names for British Official Use (2003-04). Hämtat 2006-10-10.
2. ^ Nationalencyklopedin. Nordkoreas statsskick och politik.
3. ^ [a b] Korea, North. CIA World Factbook (2007). Hämtat 2007-08-01.
4. ^ Ögonvittne i Nordkorea, Anna Louise Strong, Stockholm 1998, ISBN 91-630-7587-3, s 7-8, tillgänglig online
5. ^ Ögonvittne i Nordkorea, Anna Louise Strong, Stockholm 1998, ISBN 91-630-7587-3, s 8-9
6. ^ Ögonvittne i Nordkorea, Anna Louise Strong, Stockholm 1998, ISBN 91-630-7587-3, s 8
7. ^ FN:s generalförsamlings resolution 112. Förenta Nationerna. Läst 2007-09-18.
8. ^ [a b] Utrikespolitiska institutet, Landguiden, om Nordkorea - landguiden.se
9. ^ Ögonvittne i Nordkorea, Anna Louise Strong, Stockholm 1998, ISBN 91-630-7587-3, s 19
10. ^ Ögonvittne i Nordkorea, Anna Louise Strong, Stockholm 1998, ISBN 91-630-7587-3, s 8-9
11. ^ Churchill and the Bomb av Ernie Trory besökt 2007-09-17
12. ^ The DPRK FAQ 5 maj 2005 hämtad 14 december 2007
13. ^ http://www.manskligarattigheter.gov.se/dynamaster/file_archive/070305/35c83a354a24db33b7d4d94eaed73ca7/Nordkorea%5f2006.pdf
14. ^ David Hawk The Hidden Gulag: Exposing North Korea’s Prison Camps Prisoners’ Testimonies and Satellite Photographs, U.S. Committee for Human Rights in North Korea
15. ^ Inter-Korean Industrial Zone in North to Expand Speedily The Korea Times 4 oktober 2007 hämtad 14 december 2007
16. ^ North Korea Ends Seven-Year Growth Streak Industry Week 17 augusti 2007 hämtad 9 december 2007
17. ^ CIA - The World Factbook -- Korea, North hämtad 12 december 2007
18. ^ North Korea applies new knowledge in water management FOA Newsroom 21 april 2005 hämtad 10 december 2005
19. ^ N. Korean Ship Sails in South Waters WTOPnews 20 maj 2007
20. ^ First Train in 56 Years Crosses Border The Korea Times 11 december 2007 hämtad 12 december 2007
21. ^ United Nations World Population Prospects: 2006 revision
22. ^ CIA - The World Factbook -- Korea, North hämtad 14 december 2007
23. ^ CIA - The World Factbook -- Korea, North hämtad 14 december 2007
24. ^ The World Factbook -- Korea, North. cia.gov. Läst 2007-12-14.

[redigera] Externa länkar

• Naenara - Information om landet från Korea Computer Center i Pyongyang
• Korea-DPR.com - Informationssida som drivs av internationella Korean Friendship Association
• Korean Central News Agency - Officiell nyhetsbyrå
• Svensk-Koreanska föreningen - Nordkoreas vänskapsförening i Sverige
• Korea Guidebook - Statlig propagandabok som lagts ut på nätet av privatperson
• The North Korean Regime
• Välkomna till landet där allting är bra - Artikel ur Dagens Nyheter
• Koreakonsult- resor till Nordkorea - ett svenskt reseföretag som anordnar resor till det stängda landet
• Nordkorea blogg- Nyheter om Nordkorea Projektarbete från 2006 - analyser och berättelser om Nordkorea under ett år. Bloggens skapare: Anton Flöisbon

	Nordkorea Nordkoreas administrativa indelning
Provinser Chagang | Kangwŏn | Norra Hamgyŏng | Norra Hwanghae | Norra P'yŏngan | Södra Hamgyŏng | Södra Hwanghae | Södra P'yŏngan | Ryanggang
Speciella regioner Kaesŏng | Kŭmgang-san | Sinŭiju
Självstyrande städer Namp'o | P'yŏngyang | Rasŏn (Rajin-Sŏnbong)