Den atenska demokratin

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Den atenska demokratin initierades först av Solon som konstruerade den i teorin. Den som förverkligade den var ändå Kleisthenes med sina reformer, 508 f.Kr.

Grunden var att alla fria män, som var minst 20 år och hade en far som var atensk medborgare i staden, eller de som bodde inom stadsstatens område, fick delta vid val till folkförsamlingen. Folkförsamlingen sammanträdde[1] varje vecka på stadens borgklippa, Akropolis. Det ansågs inte bara vara en rättighet utan också en plikt att ta del i det politiska livet. Kvinnor, slavar och barn hade inte rösträtt. De röstberättigade männen ska ha varit ca 40 000 till antalet, men bara 6000-8 000 deltog regelbundet i de politiska mötena i staden, som hölls på agora. Dessa möten hölls var nionde dag. Ärenden som avgjordes här var sådana som var av vikt för staten, till exempel eventuell krigföring och lagar.

Omröstningar vid folkförsamlingens möten skedde med handuppräckning, innan vilken de som ville uttala sig i den aktuella frågan hade fått hålla ett anförande var.

Ett undantag från handuppräckningen var fenomenet ostracism. Ostracism gick ut på att de församlade skrev namnet på en person som blivit mäktig inom staden, på en lerskärva. Om en person hade för mycket makt, ansågs detta kunna vara ett hot mot demokratin. Om en person fick ett visst antal "röster" kunde personen landsförvisas i upp till tio år.

Bland de fria männen lottade man också fram medlemmarna i femhundramannarådet, vilket förberedde och utarbetade de lagförslag som skulle behandlas av folkförsamlingen. Femhundramannarådet bestod i praktiken av 50 män i taget under en tiondel av året.

För den verkställande makten stod arkonterna. Dessa var nio till antalet och såg till att de förslag som godkänts av folkförsamlingen omsattes i praktiken.

En sista kategori av styrande var strategerna, som stod för den militära ledningen. De var tio stycken och hade naturligt nog mest makt i krigssituationer.

Den atenska demokratin var baserad på etnisk homogenitet och uteslutning.

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Nyström, Hans,Lats,Örjan (2011). [www.gleerups.se Perspektiv på historien 1b]. gleerups. Sid. 44-45. ISBN 978-91-40-674449. www.gleerups.se