Den oändliga historien (film, 1984)

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Den oändliga historien
(Die unendliche Geschichte)
Genre(r) Action
Fantasy
Äventyr
Regissör Wolfgang Petersen
Producent Bernd Eichinger
Dieter Geissler
Manus Wolfgang Petersen
Herman Weigel
Skådespelare Barret Oliver
Noah Hathaway
Tami Stronach
Moses Gunn
Thomas Hill
Alan Oppenheimer
Originalmusik Klaus Doldinger
Produktionsbolag Warner Bros
Constantin Film
Distribution Warner Bros
Constantin Film
Premiär 6 april 1984
Land  Västtyskland
 USA
Språk Engelska
Uppföljare Den oändliga historien 2 - Nästa kapitel
IMDb

Den oändliga historien (org.titel: Die unendliche Geschichte) är en tysk långfilm från år 1984. Filmen är regisserad av Wolfgang Petersen och är baserad på en bok av författaren Michael Ende. Det är en fantasyfilm som till stor del utspelar sig i fantasivärlden Fantásien.

Handling[redigera | redigera wikitext]

Bastian Bux är en pojke som inte har det särskilt lätt. Hans mamma har precis omkommit på grund av skadorna hon dragit på sig av en bilolycka, och hans pappa försummar honom. Dessutom blir han mobbad i skolan. En dag knallar Bastian in på Koreanders Bokantikvariat, som ägs av den grinige Konrad Koreander. Herr Koreander tycker inte om barn, och han vill helst att Bastian ska ge sig iväg så fort som möjligt.

Bastian hittar en bok, "Den oändliga historien", som han känner att han bara måste läsa. Trots herr Koreanders invändningar, så lyckas Bastian "låna" boken till slut. Han tar med sig boken till skolan och gömmer sig uppe på vinden. Där sätter han sig för att läsa boken.

Boken utspelar sig i landet Fantásien. Det stora Ingentinget håller på att förgöra hela Fantásien, och Barnakejsarinnan har drabbats av en allvarlig sjukdom. Dessa två händelser hänger ihop med varandra, men inget vet på vilket sätt. Invånarna i Fantásien söker upp krigaren Atreyu och skickar ut honom på ett viktigt uppdrag - att söka efter ett botemedel mot Barnakejsarinnans sjukdom och samtidigt sätta stopp för Ingentinget.

Om filmen[redigera | redigera wikitext]

Michael Endes bok Den oändliga historien ligger till grund för den här filmen. Filmen är baserad på bokens första halva, och filmen är bara delvis trogen boken. Regissören Wolfgang Petersen hade varit verksam som filmregissör i sitt hemland Tyskland under många år, men under mitten av 80-talet ville han försöka ta sig över till USA för att börja göra film där istället. Han bestämde sig för att göra en film i Tyskland där alla pratar engelska och med amerikanska skådespelare i rollerna. Resultatet blev "Den oändliga historien", som fick två uppföljare. (Uppföljarna regisserades dock inte av Petersen.) Giorgio Moroder komponerade och sångaren Limahl sjöng låten "The Neverending Story" som blev en stor hit och är filmens ledmotiv. När filmen släpptes i Sverige var den dubbad på svenska, något som biopubliken inte var van vid 1984. Den dubbade versionen släpptes även på VHS, men när filmen senare skulle släppas på DVD så valde man att inte ta med den svenska dubbningen på DVD-utgåvan.

Michael Endes stora missnöje[redigera | redigera wikitext]

Strax innan filmen släpptes på biograferna så hoppade författaren Michael Ende av filmprojektet som han var mycket missnöjd med. Han ansåg att filmen inte var mer fantasifull än en genomsnittlig nattklubb, att sfinxerna i filmen såg ut som storbystade strippor och att elfenbenstornet (som i boken påminner om Babels torn) såg ut som ett TV-torn med tre parabolantenner. Ende ansåg att filmen hade förvandlat fantasilandet till en orgie av kitsch, något som han fann helt oacceptabelt.[1] I boken beskrivs lyckodraken Fuchurs utseende som väldigt lejonlikt, men i filmerna (där Fuchur fått det engelska namnet Falcor) liknar han mer en hund.

När boken Momo - eller kampen om tiden filmatiserades 1986, som "Momo", såg Ende till att få en roll i filmen så att han kunde övervaka filminspelningen på plats.

Rollista (i urval)[redigera | redigera wikitext]

  • Barret Oliver – Bastian Bux
  • Noah Hathaway - Atreyu
  • Tami Stronach – Barnakejsarinnan
  • Moses Gunn – Cairon
  • Thomas Hill – Konrad Koreander
  • Alan Oppenheimer – Stenbitaren, Falkor och G'mork
  • Sydney Bromley – Engywook
  • Patricia Hayes – Urgl
  • Gerald McRaney – Mr. Bux

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Michael Ende i intervju för tysk tv i samband med avhoppet från filmen. (på tyska, textat på engelska.)

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]