Den protestantiska etiken och kapitalismens anda

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Omslagets framsida

Den protestantiska etiken och kapitalismens anda, tysk originaltitel Die protestantische Ethik und der Geist des Kapitalismus, är en bok av den tyske samhällsvetaren Max Weber, skriven 1904 till 1905. Den handlar om protestantismens betydelse för arbetsmoral och kapitalism.

År 1517 spikade Martin Luther 95 teser på kyrkporten i staden Wittenberg. Denna händelse har beskrivits som startskottet för protestantismen. Protestantismens värderingar fanns dock både tidigare och senare. Protestantismen har främst tolkats som kritik mot katolicismen och det faktum att man kunde köpa sig frälsning i himlen genom att betala för avlatsbrev till den katolska kyrkan. Protestanterna ansåg att detta var fel och man motsatte sig tanken på att det enda sätt som man kunde nå frälsning var via den katolska kyrkan med sin påve – Guds närmaste man – som huvudfigur.

Protestanterna ansåg att katolikerna, särskilt präster och munkar, var lata som levde på andras pengar och därmed arbete. Man ansåg att Gud inte alls endast kunde tala till folket via påven, biskopar och präster. Istället talade Gud till var och en allena. Religion var en privatsak. Det var därför upp till var och en att tjäna Gud på ett sådant sätt att man kom till himlen.

Protestantismen tog sig uttryck i en etik som man ansåg att troende människor borde leva efter. I motsats till den katolska etiken vara den protestantiska etiken sträng. Bland annat var calvinisterna, baptisterna, pietisterna och kväkarna mycket stränga religiösa protestantiska rörelser.

Protestanterna ansåg att det var upp till den enskilde individen att be till Gud och att leva ett sådant liv som Gud ville. Endast genom att göra detta kunde man finna frälsning. Detta tolkades av individer som att de skulle arbeta och gå in för sitt yrke. Genom att arbeta och ägna sig åt sitt yrke och inget annat än sitt yrke så tjänade man Gud. Man skulle inte bara ägna sig åt arbete och sitt yrke, man skulle också visa måttfullhet när det gällde konsumtion. Denna konsumtionens måttfullhet gränsade mot asketismen. Eftersom man skulle vara måttfull i sin konsumtion så blev resultatet att de inkomster som ens yrke och arbete genererade till största delen skulle sparas. Sparandet skulle i första rummet återinvesteras i den egna verksamheten, i det egna yrket. Men om inte det lyckades så kunde man låna ut pengarna till sin nästa. Naturligtvis lånade man då endast ut pengarna till sin nästa om man visste att personen levde ett sådant etiskt och gudsbejakande liv som en själv, det vill säga hårt arbetande, måttfullhet i sin konsumtion.

Att arbete och koncentrera sig på sitt yrke, att vara måttfull i sin konsumtion och att spara är i normala fall begrepp som faller inom det ekonomiska området. Men det ekonomiska området kan inte förstås utan en kontext. Den ekonomiska vetenskapen och vad som anses som ekonomiskt handlande är i allra högsta grad färgat av den protestantiska tron. Det är protestantismen som lagt grunden för den kapitalistiska andan som finns i västvärlden.

Allt enligt Max Weber som 1904-1905 skrev boken "Den protestantiska etiken och kapitalismens anda".

Genom att förstå Webers tankar kan man också förstå politik och kultur i både Sverige och i andra länder, till exempel USA. I Sverige finns till exempel Alliansens arbetslinje med jobbskatteavdrag och höjda brytpunkter för statlig inkomstskatt. I USA är det främst Republikanerna som vill ha lägre skatter och neddragna socialförsäkringsersättningar. Man ska inte tro att ovanstående reformer enbart handlar om ekonomi. I mångt och mycket handlar det om den protestantiska etiken och dess effekter på vad som vi i västvärlden anser vara arbetsmoral.

Kulturellt kommer protestantismen och dess betoning av arbetsmoral fram i till exempel Astrid Lindgrens Emil i Lönneberga. Drängen Alfred sjunger att han är en fattig bonddräng som arbetar var dag och som inte har tid att gå i kyrkan på söndagar eftersom han då vill vila sig. Alfred bekymrar sig över vad Gud ska tycka den dagen han dör. Men Gud har ett personligt förhållande till Alfred och säger till honom att han är välkommen till himlen eftersom han har sett hur hårt Alfred arbetat. "Fattig bonddräng, välkommen".