Designated hitter

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Designated hittern David Ortiz 2006.

Designated hitter (DH) (på svenska ungefär: utvald slagman) är en position i baseboll. DH:n spelar bara offensivt och ersätter en försvarsspelare, som nästan alltid är pitchern.

Designated hitter introducerades i American League, den ena av de två ligorna i Major League Baseball (MLB), 1973. Idén hade föreslagits redan 1906 av den legendariske tränaren Connie Mack. Den togs upp igen 1928 av den dåvarande presidenten i National League, men företrädare för American League förkastade förslaget. I början av 1970-talet var ägaren till Oakland Athletics, Charlie Finley, en stor förespråkare av idén och han ansåg att om man satte in en slagman att slå i stället för pitchern, som oftast var en dålig slagman, skulle det ge basebollen mer offensivt spel vilket skulle locka mer publik. Designated hitter-regeln antogs för American League vid ett möte i Chicago den 11 januari 1973. American League låg vid den här tidpunkten efter National League både poäng- och publikmässigt. National League antog inte regeln, och detta var första gången som de båda ligorna inte hade samma regler. Regeländringen var den största i MLB sedan 1903, då det bestämdes att foulslag skulle räknas som strikes. Från början skulle regeln bara gälla under en försöksperiod om tre år, men senare blev den permanent.[1]

Redan från början var motståndet bland vissa fans stort. De ansåg att regeln skadade spelets integritet. Motsättningarna mellan de som är för och de som är mot regeln består än i dag.[1][2]

I början gällde inte designated hitter-regeln i World Series, där mästarna i American League och National League möts. 1976-1985 gällde regeln i World Series under jämna år. 1986 antog den regel som gäller i dag, nämligen att designated hitter används i de matcher där klubben från American League har hemmaplan.[1] Samma gäller i de matcher i grundserien som spelas mellan klubbar från American League och National League, så kallat interleague play.

I MLB:s all star-match användes designated hitter-regeln 1989-2009 när matchen spelades i en arena som tillhörde en klubb i American League. Sedan 2010 används designated hitter-regeln under alla all star-matcher.[3]

Numera har nästan alla basebolligor i världen, inklusive svenska elitserien, anammat regeln. Ett viktigt undantag är National League.

Designated hitter är ingen position man blir från början utan det är oftast äldre spelare som inte spelar defensivt längre utan bara slår. I vissa fall tar man bara en bra spelare i laget som inte platsar defensivt och spelar honom som DH i stället.

Kända designated hitters[redigera | redigera wikitext]

Designated hittern Frank Thomas 1997.

Följande designated hitter i MLB hade till och med 2014 valts in i amerikansk basebolls Hall of Fame:[4]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c] ”Jan 11, 1973: American League adopts designated hitter rule” (på engelska). History. http://www.history.com/this-day-in-history/american-league-adopts-designated-hitter-rule. Läst 7 juni 2012. 
  2. ^ Moore, Terence (17 maj 2013). ”A baseball traditionalist's case for losing the DH” (på engelska). Major League Baseball. http://mlb.mlb.com/news/article.jsp?ymd=20130517&content_id=47802158&vkey=news_mlb&c_id=mlb. Läst 20 maj 2013. 
  3. ^ ”DH to be used every year” (på engelska). ESPN. 29 april 2010. http://sports.espn.go.com/mlb/news/story?id=5145694. Läst 7 juni 2012. 
  4. ^ ”Hall of Famers” (på engelska). National Baseball Hall of Fame and Museum. http://baseballhall.org/hall-famers/members/searchable-data?lname=&cat=Player&negro=n&pos=DH&team=&state=All&class%5Bvalue%5D%5Byear%5D=&class%5Bvalue%5D%5Bmonth%5D=0&class%5Bvalue%5D%5Bday%5D=0&class%5Bvalue%5D%5Bhour%5D=0&class%5Bvalue%5D%5Bminute%5D=0&class%5Bvalue%5D%5Bsecond%5D=0. Läst 11 juni 2014. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]