Devalvering

Från Wikipedia

Devalvering är en form av valutareform som innebär nedskrivning av värdet på en valuta med fast växelkurs. Motsatsen till devalvering är revalvering. Vid rörlig växelkurs kallas en minskning av valutans värde för depreciering och det går inte att styra en depreciering. En devalvering görs vanligen i syfte att förbättra landets bytesbalans, det vill säga nettot av ett lands affärer med utlandet. En devalvering gynnar exporten och hämmar importen. Personer som lånat pengar i främmande valuta missgynnas. Eftersom en devalvering gör importerade varor dyrare i termer av inhemsk valuta riskerar inflationen att öka.

Exempel

Romarriket

Värdet av en denarius minskade gradvis med årens lopp när den romerska förvaltningen ändrade både myntets storlek och silverhalt. Ursprungligen var myntet nästan rent silver och vägde 4,5 gram. Under den julio-claudiska dynastin bestod denaren av ungefär 4 gram silver. Halten minskades till 3,8 gram under kejsar Nero. Denaren fortsatte att minska i storlek och silverhalt; i den andra halvan av 200-talet bestod den endast av 2 % silver, och ersattes då av argenteus.

Sverige

Sverige devalverade sin valuta flera gånger under 1970-talet och även 1982[1]. Detta bidrog till en stimulans av den svenska exporten på kort sikt, men enligt kritiker[vem?] gav stora negativa konsekvenser för den svenska ekonomin på lång sikt. Dessa kritiker hävdar bland annat att lönebildningen försämrades och att industrin förlorade incitament till produktutveckling. Monetaristerna menar då att det är bättre att låta värdet sköta sig själv, än att staten ska ingripa. 1992 övergick Sverige från fast växelkurs till rörlig växelkurs.[1]

Se även

Källor