Difluordiklormetan
Från Wikipedia
| Difluordiklormetan | |
| Systematiskt namn | Difluordiklormetan |
|---|---|
| Övriga namn | Halon 122, Freon 12, CFC-12, R-12 |
| Kemisk formel | CCl2F2 |
| Molmassa | 120,914 g/mol |
| Utseende | Färglös gas |
| CAS-nummer | 75-71-8 |
| SMILES | C(F)(F)(Cl)Cl |
| Egenskaper | |
| Densitet | 1,486 g/cm³ |
| Löslighet (vatten) | 0,286 g/l |
| Smältpunkt | -157,8 °C |
| Kokpunkt | -29,8 °C |
| Faror | |
| Huvudfara | |
| NFPA 704 | |
| SI-enheter & STP används om ej annat angivits | |
Difluordiklormetan är en haloalkan med formeln CCl2F2.
Användning [redigera]
Difluordiklormetan användes fram till 1994 i stor utsträckning som köldmedium och drivgas i sprayflaskor. Produktion och användning är numera förbjudet enligt montrealprotokollet och medlet har till stor del ersatts av tetrafluoretan (R-134a).
Källor [redigera]
- Säkerhetsdatablad Göteborgs Termometerfabrik
Se även [redigera]
- Koltetraklorid (Freon 10)
- Fluortriklormetan (Freon 11)
- Difluorklormetan (Freon 22)
|
|||||||||||||||||