Digitala ekosystem

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Ett digitalt ekosystem, eller informationsekosystem, är ett distribuerat, adaptivt, öppet socio-tekniskt system med egenskaper för självorganisering, skalbarhet och hållbarhet[1]. Dess naturliga motsvarighet, ett naturligt ekosystem är inom biologin ett begränsat område som består av den icke-biologiska omgivningen plus de ingående växterna och djuren [2]. Strängt taget väljer vi själva hur stort eller litet ett ekosystem kan vara: alltifrån tångbältet i en havsvik till att se hela jordklotet som ett ekosystem.

Även om inget hindrar att ekosystemet påverkas utifrån av andra faktorer är samspelet och konkurrensen inom ekosystemet det väsentliga [3]. Det utmärkande för ett ekosystem är att det är självreglerande. Om antalet bytesdjur till exempel ökar, kan dessa föda ett större antal rovdjur, som pressar tillbaka antalet bytesdjur. Detta innebär att de svängningar av individantalet som förekommer varierar kring ett ungefärligt medelvärde och sker utan någon central styrning. En sådan självreglerande mekanism, bestående av oberoende aktörer med själviska intressen i en övergripande fungerande miljö, är en viktig egenskap även för digitala ekosystem. Inom de digitala ekosystemen vill man alltså kunna överföra fungerande principer från naturens ekosystem till våra virtuella världar.

I den digitala världen studeras digitala ekosystem som är befolkade av ”infoinvånare”. Dessa är intelligenta enheter, som verkar i någon bakomliggande människas intresse, till exempel förhandlar om pris för en vara eller skyddar en resurs från angrepp. Digitala ekosystem, eller informationsekosystem som det också kallas, är alltså något mer än en ordinär programvara: det ska kunna anpassa sig till olika förhållanden, enkelt kunna utvidgas eller krympa och vara öppet och allmängiltigt mot omgivningen.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ ”Engelska Wikipedia”. http://en.wikipedia.org/wiki/Digital_ecosystem. Läst 30 augusti 2012. 
  2. ^ Carlsson & Jacobsson, Bengt & Andreas (2012). Om säkerhet i digitala ekosystem. Studentlitteratur. Sid. 17. ISBN 9789144076041. https://www.studentlitteratur.se/#produkt/4/39244 
  3. ^ Carlsson & Davidsson (2001). ”Bengt & Paul”. Intelligent Agent Technology: Research and Develop.