Digitalradio

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Digitalradio är en distributionsteknik för radiosändningar som innebär överföring av tal, musik och annat ljud i digital form via radiovågor till en mottagare. I tekniken ingår att källkoda den akustiska signalen till en digital dataström och sedan använda digital modulation för överföringen. Radiomottagaren måste vara anpassad att ta emot sådana radiosignaler på av sändarstationen vald radiofrekvens för att sedan återskapa den ursprungliga ljudinformationen till hörbart ljud. Digitalradio har funnits sedan slutet av 1980-talet.[1]

Tillståndsplikt[redigera | redigera wikitext]

Att sända digitalradio i marknätet är – liksom för analog radio – olagligt för den som inte har tillstånd. I Sverige finns 77 tillstånd som meddelats enligt ett auktionsförfarande där det radioföretag som betalar den högsta avgiften till svenska staten får tillståndet. Avgifterna varierar från drygt 61.000 kronor per år till cirka 3.700.000 kronor per år. Den genomsnittliga årsavgiften var år 2013 cirka 1.580.000 kronor.[1]

Förutom de ekonomiska kraven ställs också politiska krav. En aktör får bara sända radio om sändningarna som helhet präglas av "alla människors lika värde".[2]

Teknik[redigera | redigera wikitext]

Det finns idag fyra världsstandarder för marksänd digital radio godkända av Internationella Teleunionen (ITU); amerikanska HD-Radio (IBOC), japanska ISDB-T och de två europeiska DAB resp. DRM. Marksänd digitalradio är tänkt att ersätta FM-radio, men ännu (2012) har inget land i världen beslutat sig för att stänga ner FM-radion. EU har för närvarande inga planer på en gemensam europeisk standard för digitalradio. Ljudradio sänds även digitalt på internet samt via kabel- och marksända tv-nät (DVB-T).[1]

Digital marksänd radio med tekniken DAB har bedrivits i Sverige sedan 1995. Vid introduktionen täcktes cirka 35 procent av befolkningen. Mellan 1996 och 1999 byggdes sändarnätet ut till en befolkningstäckning på 85 procent. Inför tillståndsperioden 2002 fattade riksdagen beslut om att åter minska täckningen till 35 procent av befolkningen från den 1 januari 2002, eftersom efterfrågan på digitalradio hittills inte mött förväntningarna.[1]

Fördelar[redigera | redigera wikitext]

Det finns flera fördelar med en digitalisering av den marksända ljudradion. FM-nätet lider av kapacitetsbrist och ett digitalt marknät ger utrymme för fler kanaler än i dag. Ett digitalt marknät kan därför ge ett utökat och mer lyssnaranpassat utbud vilket är viktigt för att utveckla radion i medielandskapet. I vissa storstadsområden finns i dag ett relativt stort utbud av radiokanaler, men i många orter i Sverige finns det bara sex stycken kanaler, varav endast två kommersiella kanaler. Digital marksänd radio tar i anspråk frekvensutrymme som är oanvänt i dag och möjliggör ett mångfalt större utbud.[1]

Digital Audio Broadcasting[redigera | redigera wikitext]

Digital Audio Broadcasting, DAB, är den tekniska benämningen för ett digitalt sändarnät för radio som sänder på ett annat frekvensband än FM-bandet (Band III), omkring 200 MHz. DAB-sändningar har förekommit sedan 1995.[1]

Med tekniken DAB+ bedömde en statlig utredning 2014 att 30 kommersiella kanaler kan sändas över hela Sverige och public service-radion kan också utöka sitt utbud jämfört med vad som i dag får plats på FM-bandet. Sverige har genom internationella överenskommelser tilldelats frekvensutrymme i bandet 174–240 MHz motsvarande fyra så kallade frekvenslager för marksänd digital radio. Varje frekvenslager definierar en frekvensmängd som ger utrymme för att etablera ett rikstäckande sändarnät.[1]

Digitalradiotekniken Eureka-147 (DAB) bygger liksom digital-tv (DVB-T) på att flera programkanaler sänds i en gemensam så kallad multiplex. Multiplexering är en teknik som innebär att flera digitala signaler som var för sig representerar olika radiokanaler kombineras i en och samma utsändning. Den omvända processen, demultiplexering, sker i radiomottagaren och ger lyssnaren möjlighet att ta del av de enskilda kanalerna. En multiplex, eller mux, är en del av den tekniska utrustning som ingår i ett sändarnät för digital marksänd radio. Begreppen sändarnät och multiplex eller mux används ibland synonymt, t.ex. för att beskriva en infrastruktur för digitala marksändningar (sändarnät 1, sändarnät 2, sändarnät 3 och mux 1, mux 2, mux 3 osv.). Med tekniken DAB+ ryms cirka 15 radiokanaler i en mux, beroende på ljudkvaliteten för de enskilda kanalerna.[1]

Med DAB finns möjlighet att välja ljudkodningen MPEG-1 eller MPEG-4. Med MPEG-1 (layer 2) kan varje DAB-multiplexer bära c:a 6 – 9 programkanaler i stereo eftersom det för god ljudkvalitet krävs en bithastighet på omkring 128 – 192 kbit/s för varje enskilt ljudradioprogram. Med MPEG-4 (High Efficient Advanced Audio Coding, HE-AAC) kan varje DAB-multiplexer bära c:a 10 – 24 programkanaler i stereo eftersom det för god ljudkvalitet krävs en bithastighet på omkring 40 – 96 kbit/s för varje enskilt ljudradioprogram. Den totala kapaciteten i varje enskild multiplex som kan utnyttjas för att distribuera digitala ljudradioprogram, uppgår till ca 1,152 Mbit/s. Eftersom Sverige har fyra internationellt koordinerade frekvenslager för DAB innebär det att tekniken medger upp till 80 stycken nationella radiokanaler.[1]

Digital Radio Mondiale[redigera | redigera wikitext]

Digital Radio Mondiale, DRM, är det enda system som kan användas i samtliga frekvensband som är upplåtna för ljudradio. DRM använder samma kodningsteknik som DAB (se ovan) HE-AAC (AAC+). DRM30 används på lång-/mellan-/kortvåg (under 30 MHz) och kombinerar kortvågens mycket långa räckvidd med en ljudkvalitet som närmar sig FM-radions. Eftersom Sverige har 17-21 lokala frekvenser för mellanvåg/långvåg innebär det att DRM-tekniken kan medge upp omkring 20 stycken lokala radiokanaler. Den nyare versionen DRM+ används för frekvenser över 30 MHz (Band I- III) och kan komma att användas på nuvarande FM-bandet (Band II). Tekniken anses vara lämpligare än DAB för mindre radiostationer som kan fortsätta att använda sin nuvarande sändarstruktur (egna sändare) vid en digitalisering. DRM+ har inledningsvis inte samma kapacitet till antal kanaler som DAB och det finns ännu inga DRM+ mottagare på marknaden. DRM+ är dock mycket frekvenseffektivt och på sikt kan minst tio gånger så många kanaler som idag sänds analogt inrymmas på nuvarande FM-bandet. Radiostationer på FM-bandet kan med DRM+ sända ett program digitalt som man samtidigt sänder ett annat program analogt som tidigare på samma kanalutrymme. DRM+ i Band II kan användas oberoende av om DAB+ sänds som avsett i Band III.[1]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d e f g h i j] Sverige. Digitalradiosamordningen (2014). Från analog till digital marksänd radio: en plan från Digitalradiosamordningen : betänkande. Statens offentliga utredningar, 0375-250X ; 2014:77. Stockholm: Fritze. Libris 17181292. ISBN 9789138241967. http://www.regeringen.se/sb/d/108/a/250902 
  2. ^ 14 kap. 1 § Radio- och TV-lagen