Digitalradio

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Digitalradio är en distributionsteknik för radiosändningar som innebär överföring av tal, musik och annat ljud i digital form via radiovågor till en mottagare. I tekniken ingår att källkoda den akustiska signalen till en digital dataström och sedan använda digital modulation för överföringen. Radiomottagaren måste vara anpassad att ta emot sådana radiosignaler på av sändarstationen vald radiofrekvens för att sedan återskapa den ursprungliga ljudinformationen till hörbart ljud. Digitalradio har funnits sedan slutet av 1980-talet.

Det finns idag fyra världsstandarder för marksänd digital radio godkända av Internationella Teleunionen (ITU); amerikanska HD-Radio (IBOC), japanska ISDB-T och de två europeiska DAB resp. DRM. Marksänd digitalradio är tänkt att ersätta FM-radio, men ännu (2012) har inget land i världen beslutat sig för att stänga ner FM-radion. EU har för närvarande inga planer på en gemensam europeisk standard för digitalradio. Ljudradio sänds även digitalt på internet samt via kabel- och marksända tv-nät (DVB-T).

Digital Audio Broadcasting[redigera | redigera wikitext]

Digital Audio Broadcasting, DAB, är den tekniska benämningen för ett digitalt sändarnät för radio som sänder på ett annat frekvensband än FM-bandet (Band III), omkring 200 MHz. DAB-sändningar har förekommit sedan 1995.

Digitalradiotekniken Eureka-147 (DAB) bygger liksom digital-tv (DVB-T) på att flera programkanaler sänds i en gemensam s.k. multiplex. Med DAB finns möjlighet att välja ljudkodningen MPEG-1 eller MPEG-4. Med MPEG-1 (layer 2) kan varje DAB-multiplexer bära c:a 6 – 9 programkanaler i stereo eftersom det för god ljudkvalitet krävs en bithastighet på omkring 128 – 192 kbit/s för varje enskilt ljudradioprogram. Med MPEG-4 (High Efficient Advanced Audio Coding, HE-AAC) kan varje DAB-multiplexer bära c:a 10 – 24 programkanaler i stereo eftersom det för god ljudkvalitet krävs en bithastighet på omkring 40 – 96 kbit/s för varje enskilt ljudradioprogram. Den totala kapaciteten i varje enskild multiplex som kan utnyttjas för att distribuera digitala ljudradioprogram, uppgår till ca 1,152 Mbit/s. Eftersom Sverige har fyra internationellt koordinerade frekvenslager för DAB innebär det att tekniken medger upp till 80 stycken nationella radiokanaler.

Digital Radio Mondiale[redigera | redigera wikitext]

Digital Radio Mondiale, DRM, är det enda system som kan användas i samtliga frekvensband som är upplåtna för ljudradio. DRM använder samma kodningsteknik som DAB (se ovan) HE-AAC (AAC+). DRM30 används på lång-/mellan-/kortvåg (under 30 MHz) och kombinerar kortvågens mycket långa räckvidd med en ljudkvalitet som närmar sig FM-radions. Eftersom Sverige har 17-21 lokala frekvenser för mellanvåg/långvåg innebär det att DRM-tekniken kan medge upp omkring 20 stycken lokala radiokanaler. Den nyare versionen DRM+ används för frekvenser över 30 MHz (Band I- III) och kan komma att användas på nuvarande FM-bandet (Band II). Tekniken anses vara lämpligare än DAB för mindre radiostationer som kan fortsätta att använda sin nuvarande sändarstruktur (egna sändare) vid en digitalisering. DRM+ har inledningsvis inte samma kapacitet till antal kanaler som DAB och det finns ännu inga DRM+ mottagare på marknaden. DRM+ är dock mycket frekvenseffektivt och på sikt kan minst tio gånger så många kanaler som idag sänds analogt inrymmas på nuvarande FM-bandet. Radiostationer på FM-bandet kan med DRM+ sända ett program digitalt som man samtidigt sänder ett annat program analogt som tidigare på samma kanalutrymme. DRM+ i Band II kan användas oberoende av om DAB+ sänds som avsett i Band III.