Dinosaurier

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Uppslagsordet ”Dinosauria” leder hit. För boken, se The Dinosauria.
För TV-serien med samma namn, se Dinosaurier (TV-serie). För långfilmen, se Dinosaurier (film).
Dinosaurier
Stratigrafisk utbredning: Trias - Krita (Nutid)
Triceratops Struct.jpg
Systematik
Domän Eukaryoter
Eukaryota
Rike Djur
Animalia
Stam Ryggsträngsdjur
Chordata
Understam Ryggradsdjur
Vertebrata
Klass Kräldjur
Reptilia
Underklass Diapsida
Infraklass Härskarödlor
Archosauria
Överordning Dinosaurier
Dinosauria
Vetenskapligt namn
§ Dinosauria
Auktor Richard Owen, 1842
Huvudgrupper
Synonymer
Skräcködlor
Hitta fler artiklar om djur med

Dinosaurier (Dinosauria) är en stor grupp reptiler som tillhör gruppen härskarödlor (Archosauria) och som oftast behandlas som en överordning. Absoluta merparten levde endast under mesozoikum, den era som omfattar de geologiska perioderna trias, jura och krita. De tidigaste dinosaurierna utvecklades för ungefär 230 miljoner år sedan. De flesta utvecklingslinjer av dinosaurier dog ut i och med den omfattande massdöd som inträffade för cirka 65,5 miljoner år sedan (Krita/Tertiär-gränsen). Den enda utvecklingslinje av dinosaurier som överlevde var fåglarna.[1][2][3][4] Trots kunskapen att fåglar är dinosaurier så har inte detta ännu resulterat i taxonomiska förändringar för fåglarna utan de behandlas fortfarande av absoluta merparten auktoriteter som den egna klassen Aves. Detta medför att överordningen dinosaurier är parafyletisk.

Systematik[redigera | redigera wikitext]

Dinosauria definieras som noden mellan fåglarna och Triceratops. Klassen kräldjur är parafyletisk om fåglarna, som har en gemensam förfader, inte förs till gruppen inom den klassiska taxonomin.
Dinosauria definieras som noden mellan fåglarna och Triceratops.
Klassen kräldjur är parafyletisk om fåglarna, som har en gemensam förfader, inte förs till gruppen inom den klassiska taxonomin.

Dinosaurierna definieras idag som den monofyletiska gruppen bestående av den senast levande förfadern till fåglarna och Triceratops horridus och alla ättlingar till denna. Detta är alltså en nodbaserad definition.[5] Fåglarna är således per definition dinosaurier.

Namnet Dinosauria användes första gången 1842 av Sir Richard Owen för att beskriva olika typer av stora ödlor. Ordet kommer från de grekiska orden δεινός (deinos, fruktansvärd, kraftfull[6] eller underbara) och σαῦρος (sauros, ödla eller reptil).

Systematiskt tillhör dinosaurierna en reptilgrupp som kallas härskarödlor (Archosauria). Små reptiler besläktade med de äldsta dinosauriernas närmaste förfäder gav upphov till krokodilerna som är den enda familjen med stora reptiler som överlevt bland arkosaurierna. Krokodilerna ansågs länge vara dinosauriernas närmaste nuvarande levande släktingar men studier har visat att det är fåglarna som utvecklades ur dinosaurier. Fåglarna utvecklades ur medlemmar i gruppen maniraptorer där flera familjer inom coelurosaurier (en av två stora undergrupper köttätande dinosaurier) ingår, däribland dromeosauriderna.

Ett vanligt missförstånd är att diverse flygande reptiler (pterosaurier) och havslevande reptiler (fisködlor, mosasaurier, pliosaurier och plesiosaurier) också är dinosaurier. Men alla dinosaurier var landdjur även om de var släkt med ovannämnda djurgrupper. Ett annat djur som ofta felaktigt kallas dinosaurier är synapsiden Dimetrodon.

Det finns cirka 530 kända släkten av dinosaurier. Uppskattningsvis fanns cirka 1850 släkten av dinosaurier under deras storhetstid som sträcker sig över en period av 179 miljoner år, vilket kan jämföras med antalet däggdjursläkten som uppgår till cirka 1200. Hur många arter och släkten av dinosaurier som levde och dog ut under mesozoikum vet ingen, men det handlar förmodligen om många tiotusentals arter, kanske till och med hundratusentals.[källa behövs]

Saurischier och ornithischier[redigera | redigera wikitext]

Dinosaurierna utvecklades i två stora ordningar kallade saurischier (ödlehöftade dinosaurier) och ornithischier (fågelhöftade dinosaurier). Trots namnet anses fåglarna inte härstamma från ornithischierna utan saurischierna. Saurischierna utvecklades före Ornitischierna (i slutet av trias fanns det emellertid flera familjer ornitischier). Paleontologerna vet emellertid inte huruvida ornitischierna utvecklades från saurischierna eller om de båda grupperna hade skilda förfäder bland thecodonterna. Några forskare anser att uppdelningen i saurichier och ornitichier borde slopas, istället menar man att dinosaurierna ska ses som en enhetlig grupp.[källa behövs]

Saurischierna var tvåbenta tågångare och inom gruppen återfinns alla köttätande dinosaurier. Dessa delas upp i två grupper coelurosaurier (mindre köttätare) och carnosaurier med bland annat Giganotosaurus (ny forskning har visat att tyrannosauriderna tillhör coelurosaurierna). Ofta sammanförs emellertid coelurosaurierna och carnosaurierna till en enda grupp, kallad theropoder (köttödlor). De största theropoderna är de största köttätande landdjur som någonsin existerat. Bland saurischierna återfinns även grupperna prosauropoder och sauropoder, som samlas in underordningen Sauropodomorpha.

Samtliga ornithischierna var växtätare och merparten var fyrbenta. Exempel på underordningar bland ornithischierna var stegosaurider, ceratopsier, scelidosaurider och ankylosaurider.

Evolution[redigera | redigera wikitext]

Ursprung[redigera | redigera wikitext]

De första arkosaurierna, den reptilgrupp som alla dinosaurier hörde till, dök upp i slutet av den geologiska tidsperioden perm. Arkosaurerna var dominerade bland stora landlevande livsformer fram till mellersta Trias då de efterföljande dinosaurerna övertog ett flertal av de ekologiska nischerna. De arkosaurierna som var närmast besläktade med de första dinosaurierna var exempelvis Marasuchus och Lagerpeton. Den detaljerade evolutinära relationen mellan arkosaurierna och dinosaurierna är fortfarande diskuterad.[7]

Syrehalt i atmosfären

Gruppen synapsida(däggdjursliknande reptiler) hade dominerat livet på land i åtminstone 50 miljoner år innan de första dinosaurierna dök upp. De första dinosaurierna dök upp under sen trias, för 230 miljoner år sedan, 20 miljoner år efter Perm-trias-utdöendet. Under den här tiden hängde allt land tillsammans och bildade superkontinenten Pangea. Fossil av tidiga dinosauriearter påträffas därmed ofta över hela världen. Dinosaurierna fyllde de ekologiska nischer som blivit lediga sedan de första däggdjurslika livsformerna dött ut i och med den stora massdöden i övergången mellan perm och trias. I slutet av trias för knappt 210 miljoner år sedan var dinosaurierna de obestridda härskarna bland landlevande djur. Bakom framgången fanns en rad olika faktorer bland annat den upprätta hållningen och det effektiva andningssystemet som kom väl till pass i den dåtida relativt syrefattiga luften (ca 75 procent av dagens syrehalt). Dinosauriernas andningssystem s.k lungsäckar är mer effektivt på att ta upp syre ur inandningsluften jämfört mot till exempel däggdjur och kräldjur. Andningssystemet hos dinosaurer fungerar även under förflyttning till skillnad från flertalet kräldjur som inte kan springa och andas samtidig. Redan de första dinosaurierna hade utvecklat en upprätt gång med raka ben till skillnad från andra reptilers krälande gång där benen ”stack ut” från kroppen.

Dessa faktorer gjorde att dinosaurierna var bättre anpassade till rådande förutsättningar och därmed hade en konkurrensfördel mot andra samtida djurgrupper. Till skillnad från däggdjuren nådde få arter samma anpassningsnivå beträffande tanduppsättningen. Hos flertalet dinosaurier var tänderna likformiga och jämt fördelade i käken vilket begränsar valmöjligheterna av födokällor, till skillnad från däggdjuren kunde många dinosaurier (likt dagens krokodiler) vid behov bilda nya tänder.

Trias[redigera | redigera wikitext]

Dinosaurierna har sitt ursprung i reptilgruppen Archosauria.[8] De första dinosaurierna var små och lättbyggda, var mellan 3 till 4,5 meter långa och gick på två fötter och var antingen köttätare eller asätare. De första växtätande dinosaurierna dök inte upp förrän 5 miljoner år senare. De var antagligen också mycket snabba och kvicka. De äldsta dinosaurierna på Jorden har hittats på Madagaskar, som levde för 230 miljoner år sedan. Den äldsta nu-kända dinosauriern är Eoraptor.[9] Andra tidiga dinosaurier, som Coelophysis och Herrerasaurus var också små, snabba köttätare. Dinosaurierna var vid den här tiden inte särskilt vanliga.[7] De blev dock vanliga genom att överta de tidigare ekologisk nisch som hade tillhört de tidigare djur som försvunnit i massutdöenden.

Prosauropoderna var troligen den första dinosauriegruppen som utvecklades med början för cirka 230 miljoner år sedan. De äldsta medlemmarna var tvåbenta köttätare men de gick relativt snabbt över till fyrbent gång och blev växtätare. Från Prosauropoderna utvecklades i början av jura Sauropoderna, de verkliga giganterna bland dinosaurierna med släkten som Argentinosaurus, Brachiosaurus, Apatosaurus och Diplodocus. Carnosaurierna utvecklades antagligen några miljoner år efter de mindre köttätarna. En annan grupp Arkosaurier nära besläktade med thecodonterna gav lite senare upphov till de första krokodilerna.

Ornithischierna utvecklades lite senare än saurischierna (yngre trias) och var från början tvåbenta. Senare kunde en del gå på både fyra och två ben som de flesta medlemmarna bland ornithopoderna där bland annat hadrosauriderna (anknäbbsdinosaurierna) återfanns.

Jura[redigera | redigera wikitext]

Under Jura sprack Pangea upp och de dinosaurier som levde i slutet av krita hade inte längre någon möjlighet att vandra mellan olika världsdelar.

Fåglar utvecklades med stor sannolikhet från små theropoder under yngre jura, cirka 150 milj år sedan. Fjädrar utvecklades hos framförallt Theropoderna.[10][11]

Krita[redigera | redigera wikitext]

Ornithischierna var i minoritet under jura men under krita uppträdde en rad nya familjer och sauropoderna som dittills varit de dominerande växtätarna trängdes tillbaka allt mer på norra halvklotet. Hadrosaurider och ceratopsier blev dock riktigt vanliga först under den senare delen av Krita och då började kontinenterna anta de positioner de har idag. Därmed kunde inte alla nya dinosauriearter längre sprida sig över hela världen. Det fick till följd att anknäbbsdinosaurierna och ceratopsierna aldrig nådde de sydliga kontinenterna (Sydamerika, Afrika, Australien och Antarktis). Det innebar att sauropoderna fortsatte att vara de dominerande växtätarna där ända fram till slutet av krita. Giganter som Argentinosaurus och Andesaurus levde under senare delen av krita.

Bortsett från prosauropoderna som dog ut i mitten av jura överlevde samtliga grupper fram till slutet av krita för 65 milj år sedan.

Paleocen[redigera | redigera wikitext]

Det finns fynd av fossil från bland annat Kina och Nordamerika, som tyder på att dinosaurier överlevde åtminstone en miljon år efter K/T-gränsen, ända in i Paleocen-epoken.[källa behövs]

Paleobiologi[redigera | redigera wikitext]

En lång tvistefråga har varit om dinosaurierna liksom däggdjur och fåglar var varmblodiga eller kallblodiga som ormar och ödlor. Om de var varmblodiga blir det enligt förespråkarna lättare att förklara att många faktiskt var så aktiva som de var. Krokodiler och andra reptiler är ju som bekant ganska slöa. Andra bevis på att dinosaurierna var varmblodiga är att man hittat många dinosaurier som levde i områden med riktigt kyligt klimat nära de arktiska områdena. Paleontologerna anser att dessa dinosaurier måste ha haft ett effektivt sätt att själva kontrollera kroppstemperaturen. Även analys av benstrukturen hos många dinosaurier talar för detta. Det betyder emellertid inte att alla dinosaurier var varmblodiga. Idag lutar forskarna åt att en del var varmblodiga och andra kallblodiga. En del var nog varken det ena eller andra utan kunde hålla en jämn kroppstemperatur på andra sätt, främst de gigantiska sauropoderna.

Storlek[redigera | redigera wikitext]

Dinosaurierna varierade kraftigt i storlek, från de gigantiska sauropoderna till de minsta djuren, som inte var större än kycklingar. För dinosauriestandard, var Sauropoderna gigantiska. Även de minsta Sauropoderna var bland de största i sitt habitat. Microraptor, Parvicursor och Saltopus var alla under 60 centimeter långa.[12]

Paleoekologi[redigera | redigera wikitext]

Att ta reda på hur djur levde som dog ut för tiotals miljoner år sedan är naturligtvis inte lätt. De enda spår som finns efter dinosaurierna är i form av olika fossil. Förutom de fossiliserade benen har man även hittat spårfossil i form av fotspår och avföring, och fossil av ägg, fjädrar och mjukdelar i form av skinn. Tack var växtfossil i likåldriga lager kan man se hur miljön runt dinosaurierna såg ut.

Från slutet av trias fram tills dinosauriernas död var nästan varje landlevande djur som var över 1 meter långt en dinosaurie, bortsett från de halvt vattenlevande krokodilerna. Precis som i dagens värld fanns det växtätare som jagades av köttätare. De förstnämnda var mycket talrikare än de rovdinosaurier som jagade dem. Såväl fotspår som fynd av många dinosaurier som dött tillsammans visar att många dinosaurier var flockdjur. Det gällde inte minst bland växtätarna men det fanns även en del rovdinosaurier som var flockdjur, till exempel dromeosauriderna och allosauriderna.

Försvar[redigera | redigera wikitext]

Förutom att leva tillsammans utvecklade olika växtätare sina sätt att skydda sig mot rovdinosaurier. Sauropoderna blev enormt stora och kunde därmed inte bli hotade. Hadrosauriderna (”anknäbbsdinosaurier”) utvecklade god syn och hörsel som varnade dem i förväg. Troligtvis kunde dessa djur också framkalla högljudda brölanden som varnade andra djur i deras närhet. Andra växtätare, främst stegosauriderna och ceratopsierna, utvecklade förutom flocklivet mer aktiva sätt att försvara sig. Ceratopsierna hade långa horn och stegosauriderna hade hotfulla piggar långt ute på svansen. Ankylosauriderna försåg sig med ett pansarskal, likt enorma sköldpaddor. Slutligen var en del små växtätare mycket snabba och kunde springa ifrån i stort sett alla kända rovdinosaurier.

Fortplantning[redigera | redigera wikitext]

Dinosaurierna lade ägg, men det finns diskussioner kring om det fanns dinosaurier som födde levande ungar. Fynd visar att många dinosaurier byggde bon (i många fall till och med kolonier) för äggläggning. Man tror att vissa dinosaurier till och med hukade över äggen likt många fåglar, men om de ruvade eller bara skyddade äggen är omdiskuterat. Fynd visar att den nyfödda avkomman troligen matades av föräldrarna eller andra nära släktingar som också försökte skydda ungarna mot predatorer. Fynd av sauropoder visar att även när ungarna blev större skyddades de genom att placeras i mitten av flocken för att vara skyddade vid en attack från predatorer.[källa behövs]

Dessa resultat motsäger mycket man tidigare trodde om dinosaurierna som att de saknade ”socialt liv” och inte brydde sig om sin avkomma. Studier visar på många likheter med beteenden som återfinns bland dagens fåglar, vilket tolkas som ytterligare belägg på det nära släktskapet. Det ska emellertid påpekas att det säkerligen även fanns dinosaurier som bara lade sina ägg och sedan lät dem vara, precis som vissa andra fåglar, särskilt bland tidiga dinosaurier som levde under trias.[källa behövs]

Intelligens och anpassningsbarhet[redigera | redigera wikitext]

Många paleontologer ansåg tidigare att dinosaurierna måste ha varit dåligt anpassade djur eftersom de alla dog ut. Dessa åsikter är idag helt omvärderade. Dinosaurierna anses idag vara den mest framgångsrika grupp ryggradsdjur som någonsin levt på land. Från slutet av trias (drygt 210 milj år sedan) fram tills utdöendet för cirka 65 miljoner år sedan dominerade de landlivet totalt på alla kontinenter. Framgången berodde i första hand på att dinosaurierna (tvärtemot vad man trodde i äldre tider) var mästare på att anpassa sig till nya livsvillkor som ständigt skiftade under mesozoikum.

Under den tidigare delen av 1900-talet ansågs djuren av vetenskapsamhället vara slöa och ointelligenta, kallblodiga djur.[6] Dessa åsikter är idag också helt omvärderade. Dinosaurierna ses idag som aktiva djur, mycket aktivare än krokodiler, ormar och vanliga ödlor. De hade en utvecklad metabolism och mycket tyder på att många dinosaurier hade ett relativt avancerat socialt liv.[6]

Att uppskatta intelligens hos utdöda djur är ganska spekulativt, men man tror idag att många dinosaurier hade en viss hjärnkapacitet. Dromeosauriderna anses till exempel ha varit minst lika intelligenta som många fåglar. Forskarna är ganska övertygade om att dessa rovdinosaurier, som levde i flock, samordnade sina angrepp. Det hade de inte varit kapabla till om intelligensnivån varit så låg som man tidigare trodde. Inte ens sauropoderna anses vara så ”tröga” som man kan tro, trots att hjärnan var ynkligt liten i förhållande till en individs storlek. Den dinosaurie som anses ha den minsta hjärnan är Stegosaurus, vars hjärna var av en valnöts storlek.

Dinosauriefynd[redigera | redigera wikitext]

Dinosaurier dominerade landlivet på alla kontinenter, även Antarktis. I Sverige har det gjorts tämligen få fynd. En grundläggande förutsättning för att hitta dinosauriefossil är att bergarterna som fossilen är inbäddade i, bildades under mesozoikum när dinosaurierna levde. Nedan följer en kort genomgång av de fynd som gjorts på olika kontinenter.

  • Europa: Detta var platsen de första dinosaurierna upptäcktes och beskrevs vetenskapligt, vilket skedde på 1820-talet. Man har gjort mycket rika fynd av dinosaurier från alla tre geologiska tidsperioder som dinosaurierna levde, framför allt i Väst- och Centraleuropa. Fynden inkluderar dinosaurier från alla stora grupper utom ceratopsiderna (”horndinosaurierna”).
  • Nordamerika: Den kontinent där de allra flesta fynden av dinosaurier från alla de stora grupperna gjorts och USA är det enskilda land där man hittat flest dinosauriefossil, dock har det även gjorts en mängd fynd i södra Kanada. Nordamerika var några av de mest kända dinosauriernas hemvist – som till exempel Tyrannosaurus rex, Triceratops, Diplodocus, Brachiosaurus och Stegosaurus. Fynden från Nordamerika spänner över hela dinosauriernas era.
  • Sydamerika: De första dinosaurierna i Sydamerika upptäcktes i slutet av 1800-talet och sedan dess har många intressanta fynd gjorts av såväl tidiga dinosaurier som väldiga sauropoder och stora karnivorer. Alla stora dinosauriegrupper (bortsett från ceratopsier och möjligen hadrosaurider (”anknäbbsdinosaurier”) tycks ha bebott kontinenten. Faktum är att under de senaste 15 åren har många av de mest spektakulära fynden gjorts i Sydamerika. Fynden inkluderar till exempel de största dinosaurierna som någonsin hittats och blivit vetenskapligt beskrivna, såväl bland herbivorer (Puertasaurus och Argentinosaurus) som karnivorer (Giganotosaurus och Mapusaurus).
  • Afrika: Fynden är framförallt koncentrerade till Nordafrika och Östafrika samtidigt som kontinenten var hem för mängder med dinosauriefamiljer från hela dinosauriernas era. Bland fynden märks enorma växtätare som Paralititan, väldiga köttätare som Spinosaurus (enligt de senaste rönen ännu större än Giganatosaurus och Mapusaurus) och Carcharodontosaurus, samt många tidiga dinosaurier från trias.
  • Asien: Här har de flesta fynden, varvid det totala antalet är anmärkningsvärt, gjorts i tre regioner: Kina, Indien och Centralasien. Kontinenten beboddes av dinosaurier från alla stora grupper. Kina är näst USA det enskilda land där man hittat flest dinosaurier. Fossilen inkluderar lämningar från dinosaurier av alla storlekar och under 1990-talet hittade man för första gången dinosaurier med fjädrar, se Microraptor. Bland fynden kan också nämnas väldiga sauropoder som till exempel Mamenchisaurus, stora karnivorer som Yuangchanosaurus och hadrosaurier som Saurolophus. Centralasien med sina öknar, halvöknar och kärva klimat har visat sig vara en guldgruva för paleontologer. Mongoliet har världens största fyndigheter av dinosaurier från yngre krita. Bland fynden kan nämnas Therizinosaurus, Velociraptor och Tarbosaurus. Även före detta sovjetiska Centralasien har varit en synnerligen lyckosam plats för paleontologer som letar dinosauriefossil. I Indien har de flesta fynden gjorts av dinosaurier från yngre krita, även om man dessutom hittat äldre daterade fossil. Bland fynden kan nämnas Bruhathkayosaurus som möjligen är den största dinosaurien som existerat – fynden är för få för att dra säkra slutsatser (tills vidare är Puertosaurus rekordhållaren).
  • Australien: Här har många fynd gjorts av såväl herbivorer som karnivorer. Vissa av fynden på denna kontinent tyder starkt på att dinosaurierna faktiskt var varmblodiga som fåglar och däggdjur (Australien låg vid den tiden mycket närmare polarområdena).

Försvinnande[redigera | redigera wikitext]

Dinosauriernas välde över världen avslutades i slutet av krita för ungefär 65 miljoner år sedan, vid Krita/Tertier-gränsen genom ett stort massutdöende. Det framstod länge som ett mysterium.[13] Tillsammans med dinosaurierna dog också en mängd andra djurgrupper ut, som till exempel de stora flygödlor och svansödlorna. Totalt beräknas 65-70 % av alla då existerande djurgrupper ha försvunnit och av större djur (över 25 kg) försvann minst 90 %. Utdöendet slog minst lika hårt mot livet i havet som på land. De enda dinosaurier som överlevde massutdöendet var fåglarna som idag är den mest artrika gruppen av landryggradsdjur med nära 10 000 arter och således fortsätter representera dinosaurierna än idag.[11]

Tidiga teorier[redigera | redigera wikitext]

Dinosaurier har varit kända sedan 1800-talet. Det dröjde dock ända tills 1920-talet innan man började titta närmare på utdöendet.[14] Genom åren har det presenterats en mängd teorier om vad som var orsaken till att dinosaurierna dog ut. Många av de äldre teorierna var dåligt underbyggda och tog inte hänsyn till att så många andra djurgrupper också utrotades. Bara 5 miljoner år före kritaperiodens slut (en kort tid i geologiska sammanhang) tycks det ha funnits fler dinosauriearter än någonsin.

Några tidiga förslag på orsaker till massutdöendet:

  • En hormonsjukdom uppstod hos dinosaurierna som gjorde äggskalen för hårda eller kanske för mjuka.[källa behövs]
  • En asteroid orsakade ett dammoln som avskärmade solljuset i åratal.[källa behövs]
  • Ändrad omgivningstemperatur gjorde att bara dinosaurier av ett kön kläcktes. (Vi vet att temperaturen bestämmer fostrets kön hos exempelvis havssköldpaddor.)[källa behövs]
  • Syrehalten på jorden sjönk så att de större djuren inte kunde överleva.[källa behövs]
  • Infektionssjukdomar orsakade av virus, bakterier och parasiter.[13]
  • Små däggdjur dök upp och åt upp ägg.[13]

Det faktum att det inträffade ett massutdöende fick så småningom forskarna att inse att förutsättningarna för livet på jorden måste ha förändrats radikalt i slutet av krita. En seriös teori måste förklara varför så många djurgrupper försvann, inte bara dinosaurierna. På 1970-talet föreslogs till exempel att en supernova (exploderande stjärna) inträffat alltför nära jorden, varvid den livsfarliga strålningen tog kål på en stor del av livet.[13] Nära betyder här mindre än 100 ljusår bort. Drastiska klimatförändringar, orsakade av sjunkande havsnivå, kontinentaldrift och ökad geologisk aktivitet (främst vulkanutbrott), var andra teorier som övervägdes.[13] Det föreslogs också att dinosaurierna hade varit på tillbakagång en lång tid, och dog därmed inte ut i ett slag.[14]

Tyrannosaurus rex

Kollisionsteorin[redigera | redigera wikitext]

I början av 1980-talet lanserades den teori som idag betraktas som huvudorsaken av de flesta forskarna. Enligt denna teori ska en jättelik asteroid eller komet (minst 10 kilometer i diameter) ha kolliderat med jorden för 65 miljoner år sedan. Nedslagsplatsen tros ha varit Yucatánhalvön vid den Mexikanska golfen. Styrkan i explosionen skulle motsvara cirka 100 biljoner (14 nollor) ton trotyl eller närmare 7 miljarder Hiroshimabomber. Det är flera tusen gånger den samlade sprängkraften i världens kärnvapenarsenal och cirka 2 miljoner gånger kraftigare än världens hittills kraftigaste vätebomb, Tsar Bomba. Explosionen skulle ha utlöst gigantiska bränder runt hela världen, och sotet från dessa samt allt stoft från explosionen ska ha blockerat solljuset effektivt i åtskilliga månader, kanske flera år. Följden ska ha blivit en atomvinter. Utan solljus upphör fotosyntesen hos växterna och därmed kollapsar ekosystemen både på land och i havet. Även temperaturen skulle naturligtvis ha sjunkit drastiskt vilket skulle döda de flesta djur som inte dog av svält. Yucutanhalvön var vid den tiden ett grunt hav. Därför utlöstes antagligen megatsunamis. Det finns också en chans att en hyperkan skulle uppstått på platsen.

Teorin lanserades av Walter Alvarez, professor i geologi och geofysik, efter att han och hans far Luis Alvarez 1979 hade hittat ett tunt lager iridium i det marklager som var jordyta när katastrofen inträffade. Detta iridiumlager finns över hela världen. Iridium är ett ämne som ofta finns i meteoriter. Många var dock skeptiska till teorin.

Gravitationella spår av Chicxulubkratern på Yucatánhalvöns norra kust och omgivande doliner som vita prickar.

När man i början på 1990-talet dessutom hade identifierat den jättelika Chicxulubkratern, begravd långt under marken på Yucatanhalvön i Mexico, började opinionen i forskarvärlden att svänga. Kratern var 300 km i diameter och hade rätt ålder. Även om inte alla accepterar detta som huvudanledningen är det idag ingen som ifrågasätter att en kollision verkligen skedde.

En annan variant av kollisionsteorin som lanserats de senaste åren är att objektet som bildade Chicxulubkratern i själva verket bara var ett fragment från en ursprungskropp, och att flera fragment kolliderade med jorden inom loppet av bara några timmar. Utanför Indiens kust i Indiska Oceanen finns exempelvis en gigantisk krater, den så kallade Shivakratern. Den har visserligen blivit hårt nednött med tiden, men beräknas vara minst tre gånger så stor som Chixculubkratern och sägs också vara cirka 65 miljoner år gammal. Runtom i världen finns ytterligare ett antal mindre kratrar som kanske också har samma ålder.[15]

Vulkanteorin[redigera | redigera wikitext]

Huvudalternativet till kollisionsteorin idag är att gigantiska vulkanutbrottIndiska halvönDeccanplatån medförde såväl att atmosfärens sammansättning ändrades som att klimatet försämrades drastiskt. Dessa utbrott medförde bland annat sura regn vilket var förödande inte minst för havslivet. Kanske förstördes även ozonskiktet varvid farlig ultraviolett strålning nådde jordytan. Förslaget är framlagt av Gerta Keller.

Det finns dock en del som talar för att båda alternativen kan vara rätt. En del forskare menar att efter en apokalyptisk explosion orsakad av kollisionen i nuvarande Mexiko kan chockvågorna som fortplantade sig genom jorden mycket väl medfört att jordskorpan splittrades på andra sidan jordklotet och då hamnar vi i centrala Indien. Det skulle då vara orsaken till de enorma vulkanutbrotten.[13]

Parasiter[redigera | redigera wikitext]

Under 2009 och 2010 har fynd av bakterier och framför allt parasiter gjorts i blod från myggor och andra stickande insekter, bevarade i 70 miljoner år gammal bärnsten. Bland annat har man klart fastställt förekomsten av helminter (inälvsmaskar), leishmania, malaria och trypanosomiasis (sömnsjuka). Dessa studier visar preliminärt att dinosaurier och andra djur var ganska kraftigt angripna av dessa typer av endoparasiter, som spred sjukdomar. Forskarna har också undersökt dinosaurieavföring, där man hittat spår efter organismer som kan gett dinosaurierna dysenteri. Höga temperaturer samt utvecklingen av blomväxter gjorde att sen krita blev perfekta förhållanden för parasiter och de sjukdomar de bar.[13]

Efter dinosaurierna[redigera | redigera wikitext]

Vad som än var orsaken, tog mesozoikum slut och följdes av kenozoikum, det nya livets tidsålder. Det tomrum som dinosaurierna lämnade efter sig fylldes snabbt av däggdjuren som tidigare fört en undanskymd tillvaro, och i luften tog fåglarna definitivt över herraväldet sedan flygödlorna dött ut.

Är fåglarna ättlingar till dinosaurier?[redigera | redigera wikitext]

Dinosaurier är den mest framgångsrika djurgrupp som någonsin levt på land. I närmare 160 miljoner år dominerade de livet på land men plötsligt dog alla ut för 65 miljoner år sedan tillsammans med 65-70 % av alla andra då existerande djurgrupper. Det finns dock mycket som tyder på att en del dinosaurier har överlevt till nutid.

Både biologer och paleontologer har länge misstänkt att fåglarna härstammar från dinosaurierna. Teorin lanserades redan för 145 år sedan. 1861 upptäcktes Archaeopteryx[6], som levde under yngre jura för 150-140 milj år sedan. Djuret hade många kräldjursdrag, som hade en käke med tänder, en lång svans och tre stycken klor på varje vinge. Den var också fjäderklädd. Man vet inte säkert om den kunde flyga eller inte. Huruvida djuret var en dinosaurie eller fågel diskuterades länge. Idag anses Archaeopteryx vara världens äldsta kända fågel.[16] Man trodde senare ett theropoder kunde vara fåglarnas förfäder.

Från 1920-talet och 40 år framåt trodde emellertid paleontologerna att fåglarna och dinosaurierna hade en gemensam förfader men att de sedan utvecklats var för sig. Dinosaurierna var med andra ord inte fåglarnas ”stamfader”. Denna teori som fick gehör var den gällande teorin för fåglarnas ursprung kommande decennierna. På 1960-talet dök det dock upp nya fynd.

Dromeosauriderna tillhörande ordningen coelurosaurier (en av två stora grupper köttätande dinosaurier) hade skelett som var så lika fåglarnas att det är mycket svårt att hitta seriösa argument mot att dessa dinosaurier är nära släkt med dagens fåglar. Velociraptor, Deinonychus, Utahraptor med fleras skelett var så lika fåglar att vissa forskare till och med hävdar att dessa dinosaurier i själva verket utvecklades från fåglar men förlorade sin flygförmåga samtidigt som de behöll fjädrarna. Senaste decenniet har man hittat dinosaurier med vad som förmodligen är fjädrar bland såväl dromeosauriderna som andra coelurosaurier. Dessa nya dinosaurier kallas ”fågeldinosaurier”. Dessa fynd ansågs tidigare vara det dittills starkaste beviset på att fåglarna är ättlingar till dinosaurierna. De senaste fynden av befjädrade dinosaurier visar att några "äkta" dinosaurier trots allt kanske kunde flyga. Om det kan bekräftas blir gränsen mellan dinosaurie och fågel än mer otydlig.

I april 2008 presenterades nya forskningsresultat från ett forskarteam från USA. Genom att isolera och jämföra proteiner från ett 68 miljoner år gammalt Tyrannosaurus rex-skelett och jämföra dem med samma proteiner från såväl flera fågelarter som nu levande reptiler fann man mycket större likheter med samma proteiner från fåglar än krokodiler och andra reptiler. Därför anser forskarteamet att man har starka bevis på att Tyrannosaurus rex är mycket närmare släkt med en höna än en krokodil. Stämmer resultaten anser man att detta är det klart bästa beviset hittills på att fåglarna utvecklades ifrån dinosaurier, då man tidigare bara kunde hänvisa till de många anatomiska likheterna mellan coelurosaurier och moderna fåglar.[17]

Största problemet med teorin om att fåglarna är ättlingar till dinosaurierna har tidigare varit är att man ännu inte hittat någon gemensam förfader till fåglar och exempelvis dromeosauriderna. Såväl dromeosaurider som oviraptoider uppträdde tiotals miljoner år efter att Archaeopteryx levde. En del forskare menar att ovannämnda brist i teorin att fåglarna är direkta ättlingar till dinosaurierna ändå kunde överbryggas. Samtidigt som Archaeopteryx levde också små dinosaurier som Ornitholestes och Compsognathus. Även dessa dinosaurier delar många drag med dagens fåglar. Compsognathus, Ornitholestes och deras närmaste släktingar klassas i undergruppen Maniraptorer där såväl Oviraptorider, Dromeosaurider, Scansoriopterygidae och fåglarna ingår. Följaktligen menade man att det finns en gemensam förfader till samtliga Maniraptorer, inkl fåglarna. Vad gäller de nyaste rönen anser den övriga forskarexpertisen att det ger ytterligare stöd till de fynd som gjorts tidigare.[17]

De allra flesta forskare är idag övertygade om att fåglarna verkligen är avkomlingar till små köttätande dinosaurier även om ett helt avgörande bevis hittills saknas.

Inom kulturen[redigera | redigera wikitext]

Dinosaurierna är oerhört populära, inte minst bland minderåriga. Även media rapporterar ofta när nya spännande fynd görs. Den främsta orsaken till att dessa djur fascinerar så många människor är säkert storleken på de mest kända dinosaurierna som Brachiosaurus, Diplodocus, Argentinosaurus, Tyrannosaurus rex m.fl. Och de största dinosaurierna var utan konkurrens de största landlevande djur som någonsin existerat. Vidare var mängder av andra dinosaurier (som inte var sauropoder) betydligt större än elefanter. Samtidigt fanns det i andra ändan av storleksskalan många riktigt små dinosaurier, de minsta inte större än en kyckling. Mellan de allra största och minsta fanns det mängder med former - fruktade köttätare, fredliga växtätare, en del fyrbenta, andra tvåbenta, dinosaurier med kroppspansar, horn etc. Gruppen omfattar således ett brett spektrum av olika djur, alla dock anpassade till den miljö de levde i.

Påstådda levande dinosaurier[redigera | redigera wikitext]

Det har över hela världen kommit in rapporter om människor som påstår sig ha sett levande icke-aviära (icke fåglar) dinosaurier , eller dinosaurie-liknande varelser. Bland dessa finns till exempel de kryptozoologiska djuren Mokèlé-mbèmbé, Nguma-monene, Kasai Rex, Burrunjor, Arica-monstren, och Ohio-flod dinosaurierna med flera. Inga sådana rapporter har dock kunnat bekräftas ännu, utan detta är öppet för spekulation.[källa behövs]

Släktträd[redigera | redigera wikitext]

Följande lista är ett komplett kladogram över dinosaurierna.

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Fastovsky. Weishampel. Dinosaurs. A concise natural history. 2nd Ed. Cambridge University Press. 2009. pp. 350-360, 222-233.
  2. ^ Tree of Life Coelurosauria
  3. ^ Gauthier & de Quieroz (2001) Feathered dinosaurs,flying dinosaurs, crown dinosaurs,and the name “Aves”. In Gauthier & Gall New Perspectives on the Origin and Early Evolution of Birds: Proceedings of the International Symposium in Honor of John H. Ostrom New Haven: Peabody Museum.
  4. ^ Dinobuzz: Are birds really dinosaurs?
  5. ^ TaxonSearch. Dinosauria. Quote: "The least inclusive clade containing Triceratops horridus Marsh 1889 and Passer domesticus (Linnaeus 1758)."
  6. ^ [a b c d] ”DinoRuss.com”. http://www.dinoruss.com/. Läst 23 oktober 2010. 
  7. ^ [a b] ”Palaeo.com”. http://palaeo.gly.bris.ac.uk/communication/boulton/evolution.html. Läst 23 oktober 2010. 
  8. ^ Fastovsky. Weishampel. Dinosaurs. A concise natural history. 2nd Ed. Cambridge University Press. 2009. pp. 336-339; 324-325.
  9. ^ ”ZoomDinosaurs.com”. http://www.enchantedlearning.com/subjects/dinosaurs/. Läst 23 oktober 2010. 
  10. ^ Jarmo Kukka, Carl Johan Sundberg, Andreas Blom och Lars-Erik Andersson (2012) Biologi Direkt. 2:a uppl. Sanoma Utbildning AB. ISBN 978-91-622-9764-0
  11. ^ [a b c] Fastovsky. Weishampel. Dinosaurs. A concise natural history. 2nd Ed. Cambridge University Press. 2009. pp. 222-233.
  12. ^ ”Dinosauri.info”. http://www.dinosauri.info/eng/dinosaur.html. Läst 24 oktober 2010. 
  13. ^ [a b c d e f g] ”The UnMuseum”. http://www.unmuseum.org/deaddino.htm. Läst 24 oktober 2010. 
  14. ^ [a b] ”Varför försvann dinosaurierna?”. Illustrerad Vetenskap: s. 62-68. 2/2010. 
  15. ^ http://news.bbc.co.uk/2/hi/science/nature/3520837.stm - Dinosaur impact theory challenged
  16. ^ ”Berkeley.edu”. http://www.ucmp.berkeley.edu/diapsids/avians.html. Läst 24 oktober 2010. 
  17. ^ [a b] http://www.nytimes.com/2008/04/25/science/25dino.html - Nytimes
  18. ^ UCMP. Dinobuzz: Dinosaur-Bird Relationships. http://www.ucmp.berkeley.edu/diapsids/avians.html 2012-12-10.
  19. ^ Tree of Life. Coelurosauria. http://tolweb.org/Coelurosauria/15769. 2012-12-10

Källor[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]