Diser
Diser var i nordisk mytologi en grupp kvinnliga andeväsen. Förmodligen avsåg namnet ursprungligen diar, det vill säga gudar eller kungar av indoeuropeiskt ursprung.
Traditionerna om diserna verkar ha varierat i olika delar av Norden. I Svealand var diserna förbundna med disablotet i samband med distinget[1] i Uppsala, vilket hölls i början av februari.
Andra platser, som kan kopplas till diser, finner man genom ortnamnen, exempelvis gården Disarås[2] i Edsvära socken i Vara kommun, offerkällan Disakällan[3] på gränsen mellan Göteve socken och Sörby socken i Falköpings kommun och gånggriften Disarör[4][5], även den i Göteve, är några exempel från Västergötland.
I Östergötland finns gården Disevid[2][4] i Heda socken. Namnets äldsta stavning är Disewij[6], det vill säga en offerplats helgad åt diserna[1]. En bit norr om gården finns en gravhög vid namn Disevids kulle[7], som ligger vid landsvägen 1,2 km öster om Heda kyrka. Intill gården finns även Disevid lundar, en lund som av tradition alltid ska ha fyra träd.[6]
I Norge och på Island hade diserna snarare rollen som ättens skyddsväsen, men kunde också uppträda vid barns födelse och i strid.
Den främsta disen var Vanernas dis – Vanadis också känd som Freja.[8] Alfhild har omnämnts som en soldis.
Referenser
- ^ [a b] Distingen i Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (första upplagan, 1922)
- ^ [a b] Ivar Lundahl, Ortnamnen i Skaraborgs län: Del X Skånings härad (1960) sidan 8.
- ^ FMIS Göteve 3:1
- ^ [a b] Ivar Lundahl, Ortnamnen i Skaraborgs län: Del XVII Naturnamn (1960) sidan 126.
- ^ FMIS Göteve 29:1
- ^ [a b] Heda socken i Lysings härad i Ortnamnsregistret vid Institutet för språk och folkminnen.
- ^ FMIS Heda 5:1
- ^ Gylfaginning 35 i Snorres Edda
Se även
| ||||||||||||||||||||||||||||
