Diskriminering

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Sydafrikansk skylt från apartheidtiden. Texten upplyser om att stranden är reserverad för vita.

Diskriminering är, i sin bredaste definition, när en person eller grupp av personer gör åtskillnad mellan olika människor, inte på grund av meriter eller kvaliteter utan på grund av mer grundläggande egenskaper till exempel delar av den diskriminerades identitet. I begreppet är underförstått att åtskillnaden innebär något negativt för den diskriminerade. Det anses diskriminerande att göra åtskillnad på grund av sådana egenskaper som anses medfödda, förvärvade eller ibland valda men i alla fall så grundläggande för den kulturella identiteten att de bör skyddas. Sådana egenskaper kan vara till exempel kön, etnicitet, funktionsnedsättning, ålder, hudfärg, inkomst, kroppsbyggnad, sexuell läggning och religiös eller politisk åsikt.

Diskriminering kan finnas på strukturell nivå, genom att en stat har olika lagar för olika grupper eller genom att samhällsnormen innebär att vissa grupper behandlas sämre. Diskriminering kan också finnas på individuell nivå, genom att en person, en myndighet, en organisation eller ett företag utifrån sin egen uppfattning, särbehandlar olika individer. Att göra åtskillnad på personer baserat på deras meriter, deras kompetens eller andra personliga kvalitativa egenskaper anses inte vara diskriminering. Den juridiska definitionen av begreppet är i allmänhet snävare än den nyss nämnda. Det är vanligt att demokratiska stater på olika sätt försöker skydda sina medborgare mot diskriminering.

Diskriminering i samhället[redigera | redigera wikitext]

Rätten att i allt väsentligt bli behandlad som alla andra medborgare anses vara en mänsklig rättighet, i enlighet med FN:s deklaration om de mänskliga fri- och rättigheterna.[1]

Bakgrunden är den humanistiska tanken att alla människor är lika mycket värda, vilket uttrycks i deklarationens första artikel, "Alla människor är födda fria och lika i värde och rättigheter."[2]

I de flesta demokratier har medborgarna ett grundlagsfäst skydd mot att staten diskriminerar dem. Det är också vanligt att staten vidtagit olika åtgärder för att skydda medborgarna mot diskriminering av andra medborgare, i form av lagstiftning, informationskampanjer och regler för hur olika myndigheter får eller bör agera för att behandla alla medborgare lika.

Orsak[redigera | redigera wikitext]

Det finns olika teorier om orsakerna till diskriminering. En av dem är att det handlar om människors inbyggda rädsla för det som uppfattas som obekant och avvikande, i förhållande till deras egna kunskaper, erfarenheter och normer. För den teorin talar att när det handlar om faktorer som anses förknippade med diskriminering, negativa attityder och fördomar, visar Levande Historias Intoleransrapport[3] att när det gäller mer öppet uttalade negativa attityder av rasistisk eller homofobisk karaktär, bland ungdomar, är social utsatthet och utanförskap är en viktig påverkansfaktor. I samma rapport redovisas att unga pojkar är mer benägna att ha öppet rasistiska och homofoba åsikter än unga flickor, vilket antas ha med genusnormer att göra.

Andra teorier menar att det handlar om en inbyggd vilja att favorisera den egna gruppen och/eller presumtionen hos någon att den kommer att bli diskriminerad och det beteende som detta medför. Nationalekonomen Ali Ahmed har framlagt teorierna i sin avhandling[4] vid Växjö universitet.

Diskriminering som samhällsproblem[redigera | redigera wikitext]

Diskriminering antas, i kombination med fördomar och negativa attityder, orsaka psykosocialt lidande för flera grupper i samhället. Forskning[5] visar också att det i förlängningen också leder till sämre folkhälsa för utsatta grupper.

Diskriminering av olika grupper[redigera | redigera wikitext]

Etnisk diskriminering[redigera | redigera wikitext]

Skylt utanför väntrum för färgade på en busstation för Greyhoundbussar [1], i Georgia, USA. Bilden tagen 1943.

Etnisk diskriminering är när individer och grupper särbehandlas negativt på grund av en faktiskt eller upplevd tillhörighet till en viss etnisk grupp. Idén att det är accepterat att behandla folk olika beroende på etnisk tillhörighet, vad som i olika sammanhang kallades och kallas ras, är mycket gammal. Några av de tydligare historiska exemplen är den medeltida antisemitismen i Europa, synen på den inhemska befolkningen som "lägre stående" under kolonialismen och slavhandeln i USA. Etnisk diskriminering och rasdiskriminering har också både historiskt och i modern tid tagit sig uttryck i olika rasregelsystem. I vissa samhällen har rasliga regelsystemen formaliserats i lagar, så kallade raslagar, för medborgare med olika hudfärg och etnicitet. Till de mer kända exemplen i modern tid brukar räknas USA:s raslagar, Sydafrikansk apartheid och de tyska raslagarna under naziregimen. Ofta ses diskriminering på grund av religionstillhörighet som en typ av etnisk diskriminering, eftersom en persons religiösa tillhörighet ofta präglas av hans/hennes etniska tillhörighet. Etnisk diskriminering anses ofta vara ett uttryck för rasism.

Etnisk diskriminering på det individuella planet kan, idag i västvärlden, exempelvis handla om att en kund avvisas från en affär för att ägaren anser att kundens etnicitet innebär en högre risk för snatteri, att människor med mörk hudfärg inte släpps in på en krog eller att människor med utländska efternamn inte blir kallade till anställningsintervjuer. Enligt Diskrimineringsombudsmannen (DO) är de nationella minoriteterna (judar, romer, samer, sverigefinnar och tornedalingar), personer med afrosvensk tillhörighet, muslimer eller personer som av omgivningen uppfattas tillhöra någon av dessa grupper särskilt utsatta för etnisk diskriminering i Sverige[6]. Forskning visar t.ex. att 55,4% av samiska skolbarn som deltog i en undersökelse hade upplevt att bli illa behandlad av andra på grund av samisk härkomst[7]

Svenska exempel[redigera | redigera wikitext]

I november 2007 dömde Göteborgs tingsrätt bostadsförvaltningsbolaget Västerstaden AB att betala skadestånd för att de nekat en man med utländskt efternamn att få komma och titta på en lägenhet, med motiveringen att bolaget ville ha en "lämplig mix" av boende i fastigheten. Två personer med svenska efternamn erbjöds bese lägenheten. Bolagets förpliktigades betala 40 000 kronor i skadestånd till mannen.[8]

DO och Vansbro kommun ingick 2005 förlikning i ett ärende som gällde diskriminering vid rekrytering. Kommunen sökte en välutbildad ekonom med yrkeserfarenhet och en israelisk man med rätt utbildning och fem års erfarenhet sökte tjänsten. Kommunen anställde en nyutexaminerad svensk man. Förlikningen innebar att kommunen betalade 60 000 i skadestånd till israelen.[9]

Högsta Domstolen dömde staten, företrädd av justitiekanslern, för att Uppsala universitet hade diskriminerat två sökande till juristutbildningen. Universitetet hade vid antagningen till höstterminen 2003 öronmärkt 30 av 300 utbildningsplatser åt sökande med två utlandsfödda föräldrar. Två kvinnor, J och C, nekades plats på utbildningen trots bättre betyg än samtliga som antogs genom kvoteringen. Kvinnorna tilldelades 75 000 kronor vardera i allmänt skadestånd.[10]

DO och ett hemtjänstföretag i Falun ingick 1999 förlikning i ett ärende som gällde oriktig uppsägning. Det gällde en kvinna av gambianskt ursprung och med mörk hudfärg som efter fyra dagars antällning sades upp med hänvisning till hennes hudfärg. Förlikningen innebar att kvinnan fick ett nytt arbete inom hemtjänsten.[11]

Diskriminering på grund av trostillhörighet[redigera | redigera wikitext]

Exempel på det särskilda märke, judestjärnan, som judar tvingades bära utanpå kläderna i Nederländerna (Jood = Jude på holländska) när nazisterna regerade landet.

Diskriminering på grund av trostillhörighet är när grupper eller individer blir sämre behandlade på grund av sin religion eller livsåskådning. Precis som med etnisk diskriminering har denna typ av diskriminering funnits sedan lång tid i mänsklighetens historia. Både historiskt och i modern tid hänger ofta diskriminering på grund av trostillhörighet ihop med etnisk diskriminering, eftersom etnisk tillhörighet ofta styr vilken religion en person bekänner sig till. Förr var det ovanligt att människor fritt kunde välja religion. Alla förväntades ha den religion som var den rådande i landet. De som opponerade sig mot detta kunde drabbas av stränga straff. Det finns fortfarande många stater i världen där det i lag är påbjudet att diskriminera personer med "fel" trostillhörighet, genom att landet inte har lagstadgad religionsfrihet. I dessa länder kan det ofta vara förbjudet att ha religiösa möten, förkunna religiösa läror, sprida religiös litteratur, bära religiösa symboler, viga folk till olika tjänster inom en religion eller utföra religiösa ceremonier, så snart det handlar om en religion som inte är den av staten påbjudna. Många kristna minoriteter diskriminerades i Europa fram till modern tid, vilket bidrog till den europeiska massutvandringen till USA under artonhundratalet. Inte heller andra religioner tillät etablera sig, vilket drabbade både judar och muslimer i Europa fram till modern tid.

Den strukturella diskrimineringen av judar under naziregimen, där särskilda raslagar ingick, kan ses som diskriminering både på grund av etnisk tillhörighet och på grund av trostillhörighet, och det råder en oenighet bland historiker om vilken som är mer korrekt. Vissa debattörer, t ex den österrikisk-judiske ekonomen Ludwig von Mises, har menat att Nürnberglagarnas utformning gjorde dem godtyckligt religiöst snarare än etniskt betingade. Även om barn och barnbarn till utpekade "judar", dvs personer av judisk trostillhörighet också betraktades som judar så tillbakavisade von Mises påståendet att judar kan urskiljas genom fysiska karaktärsdrag och att sådana var helt godtyckliga i regimens urskiljning av judar från andra etniska grupper. Diskriminering mot judar skulle därmed kunna ses som en form av kollektiv, utvidgad religiös diskriminering.

Diskriminering på grund av trostillhörighet kan i västvärlden idag handla om många olika saker. Även om det i allmänhet i västvärlden råder religionsfrihet innebär det inte att diskriminering inte sker på det individuella planet. Det kan exempelvis handla om att arbetsplatser inte erbjuder möjlighet att vara ledig på andra religiösa storhelger än de normativa eller att skolor inte erbjuder mat fri från ingredienser som är förbjudna inom en viss religion. Det kan också handla om att anställda inte tillåts klä sig enligt sin religions sed eller att bara förkunnare från en viss religion tillåts missionera i en skola eller på en viss plats.

Svenska exempel[redigera | redigera wikitext]

I januari 2008 dömde Hovrätten för Västra Sverige Göteborgs kommun att betala skadestånd för att två muslimska kvinnor tvingats lämna en simhall i Kärra. Orsaken som angavs var att kvinnorna inte följde klädkraven, utan hade långärmad T-shirt, kombinerad med joggingbyxor och huvudduk, istället för kortärmad. Kvinnorna hade följt sina barn till simhallen och skulle inte själva bada. Avvisandets ansågs vara diskriminering på grund av trostillhörighet och Göteborgs kommun förpliktigades betala 20 000 vardera till kvinnorna.

Diskriminering på grund av makes trostillhörighet.[12]

DO och Spånga/Tensta stadsdelsförvaltning ingick 2006 förlikning i ett ärende som gällde diskriminering vid rekrytering. Ärendet handlade om att en kvinna nekats anställning på ett äldreboende, efter att ha uppgett att hon önskade bära arbetsrock som täckte grenen, över de byxor och skjorta som klädkoden på äldreboendet påbjöd. Stadsdelsförvaltningen accepterade att betala 40 000 kronor till kvinnan i skadestånd. Förlikningen innebar också att stadsdelsförvaltningen skulle se över sina regler för arbetskläder så att dessa inte stod i strid med diskrimineringslagstiftningen.[13]

Könsdiskriminering[redigera | redigera wikitext]

Kvinnor i Leuven, Belgien, demonstrerar för Lika lön för Lika arbete. Bild: Peter Fuitsmaak/Wikinews

Könsdiskriminering är när män eller kvinnor blir negativt särbehandlade på grund av sin könstillhörighet.[14][15] Diskrimineringen baseras på det biologiska könet och det sociala könet. Motsatsen till könsdiskriminering är jämställdhet, det vill säga att män och kvinnor har samma rättigheter och möjligheter oavsett kön. Traditionellt har de flesta kulturer i världen, både historiska och moderna, behandlat män och kvinnor olika, med hänvisning till verkliga eller förmodade skillnader i egenskaper. Feminister menar att denna särskiljnad oftast innebär och har inneburit att kvinnor fått sämre villkor än män.

Historiskt sett i många kulturer har det varit mer regel än undantag att kvinnor särbehandlats i lag. Typiska exempel är:

  • Bristen på kvinnlig rösträtt
  • Förbud för kvinnor att inneha vissa ämbeten eller tjänster
  • Förbud för kvinnor att äga och förfoga över egendom
  • Ingen eller sämre arvsrätt för kvinnor
  • Ingen eller sämre möjligheter till skilsmässa för kvinnor
  • Inga eller sämre möjligheter till utbildning för kvinnor
  • Kvinnlig könsstympning
  • Fler tvingade klädkoder eller uppförandekoder för kvinnor än män.

I många västerländska moderna kulturer är dessa skillnader historiska, men i andra länder består alla eller flera av dem. Samtidigt bör man vara medveten om att en relativ jämställdhet enligt lag inte betyder att ett land är helt jämställt. I många länder finns exempel på hur kön ändå påverkar män och kvinnors villkor:

När män och kvinnor på det individuella planet behandlas sämre än det motsatta könet beror det ofta på uppfattningar om hur män och kvinnor är eller bör bete sig rent socialt. Det kan handla om allt ifrån att män inte anses kunna passa barn lika bra som kvinnor och därför ifrågasätts i sin föräldraroll till att kvinnor anses vilja skaffa och ta hand om barn och därför inte erbjuds krävande och karriärgynnande tjänster i ett företag.

Hur dessa företeelser är kopplade till verkliga eller inbillade skillnader mellan män och kvinnor råder det delade dock meningar om[18][19], liksom om det handlar om strukturellt könsdiskriminerande normer, individuella val eller biologiska urvalsprocesser.

Könsdiskriminering av män[redigera | redigera wikitext]

Det finns också exempel på att män särbehandlas negativt på grund av kön. Ett vanligt exempel är att män betydligt oftare än kvinnor kallats in att tjäna sitt land i krig, med stora disproportioner i dödsfall mellan könen som resultat, och att det i länder med socialförsäkringar rörande familj och barn är vanligt att dessa är mer eller mindre ensidigt knutna till modern. En del debattörer menar att manlig omskärelse är en typ av diskriminering mot män, medan andra debattörer menar att sådana resonemang i sig är ett tecken på diskriminering på grund av religion.[20].

I vissa länder betraktas diskriminering av transpersoner, eller ibland enbart transsexuella, som könsdiskriminering ur rättslig synvinkel. I mer dagligt tal ses dock den typen av diskriminering ofta som en typ av övergripande diskriminering av gruppen HBT-personer, homosexuella, bisexuella och transpersoner.

Svenska exempel[redigera | redigera wikitext]

Arbetsdomstolen (AD) dömde 1996 en kommun för att de tillämpade könsdiskriminerande lönesättning. Bakgrunden var att en kvinnlig avdelningschef hade under fyra avgränsade tidsperioder haft lägre lön än en manlig avdelningschef anställd av samma kommun. Under de två sista perioderna ansåg AD att deras arbeten var likvärdiga och arbetsgivaren gjorde ingen annan invändning mot att det förelåg löneskillnader. Arbetsdomstolen ansåg mot bakgrund av den bedömningen att det därmed stod klart att kommunen genom att ge kvinnan lägre lön än mannen under perioderna tre och fyra gjort sig skyldig till otillåten könsdiskriminering.[21]

Diskriminering av personer med funktionsnedsättning[redigera | redigera wikitext]

Rullstolslift, i Hamburg, Tyskland. Liften underlättar tillgängligheten för rullstolsburna.

Diskriminering på grund av funktionsnedsättning är när människor med någon typ av funktionsnedsättning ges sämre möjligheter och rättigheter än människor utan funktionsnedsättning. Mänskligheten har en lång historia av att negativt särbehandla människor som på grund av funktionsnedsättning inte ser ut som, talar som, rör sig som eller uppfattar omvärlden som andra. Synliga fysiska skillnader i kroppsligt utseende, som exempelvis dvärgväxt, klumpfot, harmynthet och vattenskalle, betraktades i många kulturer förr som ett tecken på lägre intelligens eller lågt stående moral. I länder i Europa förekom så sent som på artonhundratalet så kallade freakshows, där människor med avvikande utseende visades upp för pengar. Dessa attityder till människor med olika funktionsnedsättningar kvarstår fortfarande i många länder. Det har också funnits och finns ännu exempel på stater där staten via lag särbehandlar personer med funktionsnedsättning. Det mest kända exemplet är de tyska lagarna om rasens renhet och eutanasi på personer med utvecklingsstörning eller andra funktionsnedsättningar, under andra världskriget.

I västvärlden handlar diskriminering av personer med funktionsnedsättning alltmer om bristande tillgänglighet, det vill säga sämre eller ingen möjlighet att delta i och ta del av samhällets servicefunktioner eller kommersiella utbud av varor och tjänster. Det sker genom att staten, kommuner eller de privata företagen inte har gjort sina verksamheter tillgängliga. Det kan handla om allt från att en webbplats är kodad så den inte kan förstås av en blind människa till att en affär inte har en ramp vid trappan för rullstolsburna människor eller att ett utbildningsföretag inte erbjuder talböcker till dyslektiker. Samtidigt förekommer det att personer med funktionsnedsättning blir sämre behandlade även när det inte handlar om tillgänglighet, utan mer om fördomar om deras kapacitet, önskemål och behov. Se också Diskriminering av personer med funktionsnedsättning.

Svenska exempel[redigera | redigera wikitext]

I maj 2005 ingick HO och ett spårvagnsföretag förlikning i ett ärende som gällde att en man i elrullstol hade vägrats färd med spårvagn, trots att vagnen var utmärkt som tillgänglig för personer i rullstol. Företaget medgav inte att de diskriminerat mannen men accepterade att betala 30 000 i ersättning i en förlikning.[22]

I november 2007 ingick HO och en gymnasieskola förlikning i ett ärende som gällde en elev i en särskoleklass. Vid en studentavslutning hade samtliga elever utom särskoleeleverna personligen ropats upp på scenen för att motta utmärkelser. Särskoleeleverna ropades enbart upp på scenen som grupp, inte individuellt. Gymnasieskolan accepterade att betala eleven 15 000 för kränkningen.[23]

Huddinge tingsrätt dömde i oktober 2006 en krog för att ha diskriminerat en man med funktionsnedsättning. Mannen använde rullator och nekades inträde på krogen, med motiveringen att han var berusad. Den påstådda berusningen kunde restaurangen inte bevisa. Mannen tilldömdes ett skadestånd på 15 000 kronor.[24]

Diskriminering på grund av sexuell läggning[redigera | redigera wikitext]

Åhörare som firar beslutet att legalisera samkönade äktenskap i Spanien, 2007. I de flesta länder är samkönade äktenskap förbjudna, vilket kan ses som en typ av strukturell diskriminering.

Diskriminering på grund av sexuell läggning är när individer och grupper särbehandlas negativt på grund av sin sexuella läggning. Vanligen är det homosexuella och bisexuella som särbehandlas medan heterosexuella, som vanligen är i majoritet, mer sällan utsätts för diskriminering. Vilka som omfattas av begrepp som homosexuell, bisexuell och heterosexuell skiljer sig åt mellan olika länder. Vad som kan konstateras är att de flesta kulturer behandlar personer som förälskar sig i eller sexuellt prefererar personer av samma kön och personer som förälskar sig i och sexuellt prefererar personer av motsatt kön, olika, under förutsättning att omvärlden upptäcker beteendet. Typiska exempel på särskiljning i lagstiftning är olika familjerättsliga skillnader, där det i större delen av världen inte finns några legala samlevnadsformer för samkönade par och inga möjligheter att adoptera eller få tillgång till konstgjord befruktning. På många håll är den sexuella myndighetsåldern för samkönade sexuella handlingar högre än för särkönade sådana och det är först de senaste trettio åren som homosexualitet avskaffats som sjukdomsbegrepp i västvärlden. I andra delar av världen klassas däremot homosexuella ofta som sjuka och homosexuella handlingar är i många länder förbjudna. Straffen i länder med förbud varierar från böter till fängelse eller offentlig prygel och i vissa länder dödsstraff.

I västvärlden kan diskriminering på grund av sexuell läggning på det individuella planet exempelvis handla om att samkönade par inte släpps in på restauranger, att öppet homosexuella avskedas från sitt jobb eller utsätts för trakasserier av kollegor eller att vissa förmåner för en persons make/maka inte gäller en samkönad partner.

Svenska exempel[redigera | redigera wikitext]

En anställd kvinna växlade ömhetsbetygelser med sin flickvän som var på besök. Detta ledde till att arbetsgivaren ålade den anställda kvinnan särskilda uppföranderegler angående hur man fick bete sig mot sin partner på arbetsplatsen. Arbetsgivaren utsatte också kvinnan för repressalier när kvinnan anmälde saken till HomO. Efter förlikning, som stadfästes genom dom i arbetsdomstolen (AD), accepterade arbetsgivaren att betala kvinnan 35 000 kr i skadestånd.[25]

Högsta domstolen dömde i mars 2006 restaurang Fridhem till skadestånd för diskriminering på grund av sexuell läggning. Händelsen handlade om att ett samkönat kvinnligt par gav varandra en puss och en kram inne på restaurangen, vilket ledde till att de blev tillsagda och till slut avvisade från restaurangen. Den av de avvisade gästerna som gick vidare med ärendet erhöll 15 000 kronor i skadestånd.[26]

En kvinna som tillsammans med sin flickvän besökte tandläkaren, ombads svara på en mängd privata frågor som hade med hennes sexuella läggning att göra. Tandläkaren gjorde också generella uttalanden om homosexuellas sexualliv, enligt kvinnan. Vid en förlikning, som stadfästes i tingsrätten, vidhöll tandläkarens bolag att några kränkande frågor eller behandling inte förekommit, men man accepterade att betala 20 000 kronor i skadestånd till patienten.[27]

Diskriminering av transpersoner[redigera | redigera wikitext]

Diskriminering av transpersoner är när människor som är transpersoner, till exempel transvestiter eller transsexuella, behandlas sämre än andra människor enbart på grund av sin könsidentitet eller sitt könsuttryck. Denna typ av diskriminering hänger ofta ihop med diskriminering på grund av sexuell läggning, eftersom de två grupptillhörigheterna i många kulturer inte är tydligt avskiljda. Många kulturer där homosexualitet, oftast manlig sådan, var/är förbjudet är den sexuella relationen mer socialt accepterad om endera parten istället antar motsatt könsroll. Därmed är det svårt att klarlägga om diskriminering av en sådan grupp beror på samhällets attityder gentemot homosexuella eller gentemot transpersoner. Diskriminering av intersexuella har också historiska kopplingar till attityderna mot personer med funktionsnedsättning och synen på människor med "avvikande" kroppar, på så vis att även de kunde visas upp i artonhundratalets freakshows. Människor som inte passar in i könsnormerna har traditionellt sett behandlats sämre än andra människor i många kulturer och på många håll i världen finns särskiljning i lagstiftning genom att exempelvis transsexuella inte erbjuds sjukvård och försäkringar på samma villkor som andra patientgrupper eller att det är straffbart att gå klädd i ett annat köns kläder. Svårigheterna att få anställning resulterar i många länder i att man-till-kvinna-transsexuella prostituerar sig för att få råd med privata könskorrigerande operationer. I större delen av världen är det inte heller möjligt att ingå äktenskap för de transpersoner som uppfattar sig helt som det motsatta könet. Detta eftersom de inte tillåts byta juridiskt kön och äktenskapet därmed skulle bli samkönat, något som sällan är tillåtet. Till skillnad från diskriminering på grund av etnicitet/ras, trostillhörighet, kön och sexuell läggning finns det nästan inga internationella konventioner eller normbildande rättsfall som säger att diskriminering på grund av att en person är transperson är förbjudet. Enligt EU-domstolen omfattar dock könsdiskriminering även diskriminering av transsexuella, vilket gör att på arbetsmarknadsområdet finns det ett diskrimineringsförbud mot delar av gruppen, inom EU.

På individuell nivå kan diskriminering av transpersoner i västvärlden handla om att öppna, eller "avslöjade", transpersoner inte erbjuds chefspositioner, sägs upp eller trakasseras av kollegor. Det kan också handla om att transpersoner inte släpps in på restauranger och klubbar eller att skolpersonal inte erbjuder stöd för mobbade transpersoner. Det kan även handla om att intersexuella inte ges lika enkel tillgång till sina patientjournaler som andra patientgrupper och att transpersoner med tydlig tillhörighet i ett visst kön inte räknas som detta och därför inte ges tillträde till enkönade sammanhang i föreningar och omklädningsutrymmen.

Svenska exempel[redigera | redigera wikitext]

JämO och Falck Security ingick i december år 2004 förlikning i ett ärende avseende diskriminering av en transsexuell (kvinna-till-man) arbetssökande som genomgick utbildning till väktare. Utbildningen avbröts av arbetsgivaren och erbjudandet om utlovad anställning återtogs, med motiveringen att det skulle bli säkerhetsproblem gentemot allmänhet vid identifiering på grund av att hans kvinnliga juridiska namn och manliga utseende inte stämde överens könsmässigt. Inte heller ville företaget acceptera att personen istället på namnbrickan på uniformen använde ett anpassat manligt tilltalsnamn, som han var väl känd under. I förlikningen medgav företaget könsdiskriminering och betalade den anställda 20 000 kronor i skadestånd.[28]

Diskriminering av politiska grupper - en kontroversiell fråga[redigera | redigera wikitext]

Om negativ särbehandling av en människa eller en grupp på grund av dennes politiska åsikt bör anses vara diskriminering eller inte är en kontroversiell fråga. Ur juridisk synvinkel är majoriteten av världens rättssystem tydliga. Den typen av särbehandling ses inte som diskriminering. Orsaken anges i allmänhet vara att i ett demokratiskt samhälle måste det vara acceptabelt att i handling särbehandla personer som själva, med sin politiska åsikt som grund, motarbetar ens egna försök att påverka samhället. Om det gick att anföra diskriminering som argument för att det inte skulle gå att förbjuda politiska meningsmotståndare att exempelvis bli medlemmar i varandras partier skulle sannolikt demokratin hotas.

Samtidigt finns det flera historiska exempel på hur anhängare till vissa politiska ideologier har förföljts och genom statliga initiativ diskriminerats, mer utifrån sin grupptillhörighet än utifrån några bevisade aktiviteter eller uttalade åsikter. Till de mer kända exemplen hör den kinesiska kulturrevolutionen och USA:s McCarthyism. Denna typ av förföljelse har stora likheter med förföljelsen av vissa etniska grupper och det kan därför anses korrekt att tala om förekomsten av åtminstone strukturell diskriminering av människor på grund av deras politiska tillhörighet.

På det individuella planet kan det anses knepigare att tala om diskriminering på grund av politisk tillhörighet. Många kulturer kan antas acceptera att en människa behandlar en annan människa sämre på grund av att han/hon inte tycker om dennes åsikter i vissa frågor. Speciellt tydligt blir det om dessa politiska åsikter på något sätt kan tänkas direkt påverka livet för den person som kan anses "diskriminera". Det kan antas ha sin grund i att politiska åsikter anses vara både något föränderligt och något som tydligt påverkar även människor utanför den egna gruppen. De anses inte heller ge upphov till samma viktig grupptillhörighet till skillnad från religiösa åsikter. Det finns olika åsikter om detta förhållningssätt är bra, men det är för närvarande det mest allmänt accepterade förhållningssättet.

Diskriminering på grund av ålder[redigera | redigera wikitext]

Åldersdiskriminering är när individer eller grupper behandlas negativt på grund av sin ålder. Den kan drabba äldre personer på grund av fördomar om fysisk eller intellektuell förmåga, eller okunskap om åldrandeprocessen. Den kan drabba barn och unga på grund av traditioner eller fördomar som gör att man åsidosätter deras kunskaper och åsikter. I Sverige är det vanligt att företag slentrianmässigt specificerar ett onödigt snävt åldersintervall när de rekryterar ny personal.[källa behövs]

Sverige - rättslig reglering[redigera | redigera wikitext]

Lagboken, Sveriges Rikes Lag. Bild:Tage Olsin

Diskriminering i juridisk mening är det när en person utsätts för negativ särbehandling utan giltig grund, av skäl som beror på personens kön, könsöverskridande identitet eller uttryck, etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning, funktionsnedsättning, sexuell läggning eller ålder. Se definitioner nedan.

Diskrimineringsförbuden gäller i offentligrättsliga och i många fall även i civilrättsliga sammanhang och omfattar ett flertal lagar. Mest grundläggande kan sägas vara statens skyldighet enligt regeringsformen[29] att inte diskriminera[30], men även privata rättssubjekt som näringsidkare måste iaktta diskrimineringsförbuden. Olaga diskriminering är förbjudet enligt 16 kap 9 § brottsbalken[31], men regleras framförallt i diskrimineringslagen.

2008 års diskrimineringslag[redigera | redigera wikitext]

Diskrimineringslagen (2008:567) trädde i kraft den 1 januari 2009 och ersatte många av de tidigare lagar som på det civilrättsliga området reglerade diskriminering.[32] Diskrimineringslagen till ändamål att motverka diskriminering och på andra sätt främja lika rättigheter och möjligheter oavsett kön, könsöverskridande identitet eller uttryck, etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning, funktionsnedsättning, sexuell läggning eller ålder.[33]

Genom lagen upphävdes jämställdhetslagen, lagen (1999:130) om åtgärder mot diskriminering i arbetslivet på grund av etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning, lagen (1999:132) om förbud mot diskriminering i arbetslivet på grund av funktionsnedsättning, lagen (1999:133) om förbud mot diskriminering i arbetslivet på grund av sexuell läggning, lagen (2001:1286) om likabehandling av studenter i högskolan, lagen (2003:307) om förbud mot diskriminering samt lagen (2006:67) om förbud mot diskriminering och annan kränkande behandling av barn och elever.[34]

Den nya diskrimineringslagen syftar bland annat till att i Sverige slutligt genomföra tre EG-direktiv: likabehandlingsdirektivet (direktiv 76/207/EEG, ändrat genom direktiv 2002/73/EG), direktivet mot etnisk diskriminering, direktiv 2000/43/EG och arbetslivsdirektivet, direktiv 2000/78/EG.

Likabehandlingsdirektivet har åberoptas i AD:s dom [35]

Skyddade områden[redigera | redigera wikitext]

De områden inom vilka det enligt diskrimineringslagen[36],kapitel 2 , är förbjudet att diskriminera människor är:

Olika typer av diskriminering[redigera | redigera wikitext]

I diskrimineringslagen finns definitioner av diskriminering. De handlingar som är förbjudna är:

  • Direkt diskriminering är när en person direkt i den aktuella situationen negativt särbehandlas och missgynnandet har samband med någon av diskrimineringsgrunderna. Exempel: Två homosexuella kvinnor pussade varandra på en restaurang och avvisades av det skälet från restaurangen, vilket inte hände heterosexuella par. Behandlingen ansågs vara direkt diskriminering enligt diskrimineringsförbudslagen, se[37]
  • Indirekt diskriminering är när en person drabbas negativt av en bestämmelse, ett kriterium eller ett förfaringssätt som framstår som neutralt men som kan komma att särskilt missgynna personer utifrån någon diskrimineringsgrund. Exempel: Ett varuhus förbjöd personer med långa och vida kjolar att vistas på varuhuset och hänvisade till stöldrisken. Förbudet ansågs vara diskriminering, (liktydigt med indirekt diskriminering), eftersom förbudet enbart drabbade kvinnor av romsk härkomst. Se NJA 1999 s. 556
  • Trakasserier är ett uppträdande som kränker en persons värdighet och som har samband med någon av diskrimineringsgrunderna. Exempel: Upprepade kommentarer från övrig personal av rasistisk innebörd till en anställd kan anses vara trakasserier, liksom ständiga "skämt" om blonda kvinnor och utfrysning av en ensam kvinna på en manlig arbetsplats. I det första fallet blir det trakasserier på grund av etnicitet, i det andra trakasserier på grund av kön.
  • Sexuella trakasserier är ett uppträdande av sexuell natur som kränker en persons värdighet. Exempel: Ovälkomna sexuella inviter är sexuella trakasserier, oavsett om de omfattar "bara" upprepade, påträngande samtal av sexuell natur eller även omfattar kroppsberöring eller uttalade förslag på sexuella möten.

Dessutom är det förbjudet att beordra någon att diskriminera och olika typer av repressalier mot en person som påtalat eller anmält en diskriminering är förbjudet. Inom en del områden finns det ytterligare förbud.

Aktiva åtgärder[redigera | redigera wikitext]

Förutom förbud mot diskriminering inom de skyddade områdena anges det även i diskrimineringslagens kapitel 3 krav på Aktiva åtgärder inom två av dessa områden, arbetslivet och utbildning. Inom arbetslivet är det krav på arbetsgivare att upprätta jämställdhetsplan och handlingsplan för jämställda löner, och inom utbildning är det krav på utbildningsanordnare att upprätta en likabehandlingsplan.[38]

Sanktioner, bevisbörda, uppsåt[redigera | redigera wikitext]

Sanktionerna mot någon som diskriminerar kan, om det anses vara olaga diskriminering enligt brottsbalken, bli böter eller fängelse. Vanligen är det dock svårt att bevisa att en olaga diskriminering enligt brottsbalken ägt rum, men lättare att visa att det skett enligt de speciella diskrimineringslagarna. Eftersom straff (böter eller fängelse) enbart kan utdömas i brottmål innebär det att många ärenden avgörs som civilrättsliga tvister där den diskriminerade enbart tilldöms ett skadestånd.|

I ett civilrättsligt diskrimineringsmål gäller omvänd bevisbörda. Det innebär att om den som påstår sig ha blivit diskriminerad visar omständigheter där "det kan antas" ha förekommit diskriminering, åligger det den som anklagas för diskriminering (näringsidkaren, arbetsgivaren, myndigheten) att bevisa att det inte har förekommit, eller, om negativ särbehandling ändå förekommit, att det fanns giltiga skäl för detta.

För att ett brott ska anses ha begåtts enligt brottsbalken måste det i allmänhet finnas ett uppsåt, det vill säga gärningsmannen måste anses ha haft för avsikt att diskriminera. Många gånger uppstår dock diskriminering på grund av okunskap om att beteendet uppfattas negativt av den som diskrimineras och det är därför svårt att påvisa något egentligt uppsåt. I de särskilda diskriminerinslagarna krävs därför inte att det finns ett uppsåt från gärningsmannen. En person som negativt särbehandlar en annan person/grupp anses därmed göra sig skyldig till diskriminering, oavsett om han/hon hade för avsikt att diskriminera eller ej.

Vad betyder lagstiftningen - terminologi[redigera | redigera wikitext]

Negativ särbehandling
Begreppet innebär att en person behandlas annorlunda än andra, likvärdiga personer, i likvärdiga situationer och att det är fråga om en särbehandling som missgynnar, inte gynnar, personen.

Utan giltig grund
Det kan finnas omständigheter som gör det legalt att negtivt särbehandla en person, i de fallen är det inte diskriminering. Ett typiskt fall är när tydligt lagstöd för särbehandling finns, som vid graviditeter eller värnplikt. En annan omständighet kan vara säkerhetsskäl. Exempelvis när SJ 2009-2011 förbjöd rullstolslyftar att användas efter en olycka med en sådan.[39]

Diskrimineringsgrunder - vilka omfattas?[40][redigera | redigera wikitext]

En diskrimineringsgrund är den viss personliga egenskap som ligger till grund för att en person negativt särbehandlas, för att det ska anses vara diskriminering. De grupper som vanligen omfattas av dessa grunder är de som brukar betecknas som minoriteter, men lagarna är nästan alltid skrivna så att även majoritetsdelen av befolkningen omfattas, i de fall de skulle diskrimineras på grund av till exempel sin kristna tro eller sin heterosexuella läggning. Undantagen är diskrimineringsgrunderna funktionsnedsättning och könsöverskridande identitet eller uttryck, det går inte att i lagens mening bli diskriminerad för att man inte har en funktionsnedsättning eller inte är transperson. Listan över diskrimineringsgrunder är en uttömmande uppräkning, vilket innebär att "diskriminering" som sker på grund av andra egenskaper inte är diskriminering i lagens mening.[41]
Exempel: Negativ särbehandling på grund av någons rödhårighet är inte diskriminering. Man kan dock behöva visa att man har en sådan regel, som följs, så det inte är svepskäl för en riktig diskriminering.

  • Kön: att någon är kvinna eller man. Även diskriminering på grund av att en person är transsexuell. Kallas i dagligt tal för könsdiskriminering.
  • Etnisk tillhörighet: nationellt eller etniskt ursprung, hudfärg eller annat liknande förhållande. Mycket av den etniska diskrimineringen kallas i dagligt tal rasism.
  • Religion eller annan trostillhörighet: avser en persons religiösa identitet. Samtliga religiösa utövare omfattas, samt de med icke-religiös livsåskådning.
  • Sexuell läggning: homosexuell, bisexuell eller heterosexuell läggning. Omfattar inte sexuella aktiviteter, varken icke-kriminaliserade som fetischism och partnerbyten eller kriminaliserade som pedofili och nekrofili.
  • Könsöverskridande identitet eller uttryck: att någon inte identifierar sig som kvinna eller man eller genom sin klädsel eller på annat sätt ger uttryck för att tillhöra ett annat kön
  • Funktionsnedsättning: varaktiga fysiska, psykiska eller begåvningsmässiga begränsningar av en persons funktionsförmåga som till följd av en skada eller en sjukdom fanns vid födelsen, har uppstått därefter eller kan förväntas uppstå.
  • Ålder: uppnådd levnadslängd. Undantag är för nedre åldergränser med berättigat syfte och vissa uttryckliga undantag.[42]
  • Bristande tillgänglighet: Från och med 1 januari 2015 tillkommer en åttonde dskrimineringsgrund, bristande tillgänglighet. Med bristande tillgänglighet menas att en person med funktionsnedsättning missgynnas därför att man inte gjort skäliga åtgärder för att personen ska komma i jämförbar situation med personer utan funktionsnedsättning.[43][44]

Vad är olaga diskriminering i lagens mening?[redigera | redigera wikitext]

Diskriminering innebär att man blir behandlad sämre än en annan person i samma situation. Den olika behandlingen kan till exempel bero på den diskriminerades politiska övertygelse, sitt utseende (om det inte är kopplat till etnicitet) eller sin bostadsort. Diskriminering är i regel tillåten. Undantagen är olaga diskriminering, det vill säga diskriminering som har sin grund i någon av de sju diskrimineringsgrunderna etnicitet, funktionshinder, kön, sexuell läggning, ålder, könsöverskridande identitet eller uttryck samt religion eller annan trosuppfattning.

Lagens efterlevnad[redigera | redigera wikitext]

Till skydd för lagstiftningens efterlevnad finns i Sverige myndigheten Diskrimineringsombudsmannen, DO, som den 1 januari 2009 ersatte de tidigare "tematiska ombudsmännen" Handikappombudsmannen (HO), Jämställdhetsombudsmannen (JämO), Ombudsmannen mot etnisk diskriminering (DO) och Ombudsmannen mot diskriminering på grund av sexuell läggning (HomO). Diskriminerade medborgare kan vända sig till DO för att göra anmälningar och få hjälp att driva ärenden i domstol. Både medborgarna, myndigheter och företag kan vända sig till DO för information om jämlikhet och diskriminering.

Barn- och elevombudet, BEO, lyder under Statens skolverk och utövar tillsyn över kapitel 14 a i skollagen. BEO utreder anmälningar om kränkande behandling som inte är diskriminering. Barn- och elevombudet är ingen självständig myndighet som de övriga ombudsmännen, men har liknande funktion inom sitt ansvarsområde.

Diskrimineringsombudsmannen och barn- och elevombudsmannen bör inte förväxlas med andra ombudsmän (exempelvis barnombudsmannen, pressombudsmannen och justitieombudsmännen) vars primära arbetsuppgifter inte handlar om att utöva tillsyn över diskrimineringslagstiftningen. I strikt juridisk mening är diskrimineringsombudsmannen inte heller ombudsman. Det anses endast justitieombudsmännen (JO) och Justitiekanslern vara.

Staten ger genom Ungdomsstyrelsen varje år bidrag till ideella organisationer och stiftelser med verksamhet som förebygger och motverkar diskriminering inom alla diskrimineringsgrunder. Sveriges Antidiskrimineringsbyråer är ett nätverk av flera av dessa ideella antidiskrimineringsbyråer som lokalt och regionalt verkar för mångfald, likabehandling och jämställdhet. Alla byråer är fristående, men har samma uppdrag och samarbetar med varandra och med Diskrimineringsombudsmannen. 2010 blev Örebro Rättighetscenter den första av Sveriges Antidiskrimineringsbyråer att driva ett diskrimineringsärende i domstol.

Skattemässig diskriminering[redigera | redigera wikitext]

Enligt Artikel 27 Förbud mot diskriminering i Nordiska skatteavtalet får diskriminering av nordisk medborgare skattemässigt inte ske.[45]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ http://www.fn.se/fn-info/vad-gor-fn/manskliga-rattigheter-och-demokrati/fns-allmana-forklaring-om-de-manskliga-rattigheterna-/
  2. ^ http://web.archive.org/20110516054232/www.echr.coe.int/NR/rdonlyres/1009F7DB-87E3-4056-8E17-8A8A41768BA7/0/SWE_CONV.pdf
  3. ^ Levande Historias Intoleransrapport
  4. ^ Essays on the Behavioral Economics of Discrimination
  5. ^ Diskriminering - ett hot mot folkhälsan, slutrapport. Hos FHI
  6. ^ ”Etnisk diskriminering och rasism i vardagen”. www.do.se. Diskrimineringsombudsmannen. http://www.do.se/sv/Press/Pressmeddelanden-och-aktuellt/2013/Etnisk-diskriminering-och-rasism-i-vardagen/. Läst 24 april 2013. 
  7. ^ Omma, Lotta (2013). Ung same i Sverige - Livsvillkor, självvärdering och hälsa. Umeå: Institutionen för klinisk vetenskap, Umeå Universitet. Sid. 33, tabell 5. ISBN 978-91-7459-548-2 
  8. ^ Etnisk diskriminering - rättsfallsreferat hos DO, Dnr 1108-2004[död länk]
  9. ^ - Diskriminering vid rekrytering - referat hos DO, Dnr 683-2005
  10. ^ HD:s dom, mål nr T 400-06, hos JämO
  11. ^ - Oriktig uppsägning - referat hos DO, Dnr 930-1999[död länk]
  12. ^ http://www.do.se/SiteSeeker/ShowCache.aspx?resid=971899228&q=religion&il=sv&hitnr=2&url=http%3a%2f%2fwww.do.se%2fsv%2fPress%2fPressmeddelanden-och-aktuellt%2f2010%2fKvinna-nekades-anstallning-pa-grund-av-makens-religion%2f&uaid=C13B046B52E13E4A76ED77F2F0DCAC1A%3a3130392E35382E3138382E323030%3a5246488671412217479
  13. ^ Höga krav i klädpolicy, referat hos DO, Dnr 538-2006
  14. ^ http://www.do.se/sv/Press/Pressmeddelanden-och-aktuellt/2009/Du-har-ratt-att-inte-bli-konsdiskriminerad-/ Könsdiskriminering - fakta hos DO
  15. ^ http://www.ne.se/k%C3%B6nsdiskriminering
  16. ^ http://www.scb.se/statistik/_publikationer/LE0201_2012A01_BR_X10BR1201.pdf SCBs Lathund om jämställdhet s. 100-102
  17. ^ http://www.scb.se/statistik/_publikationer/LE0201_2012A01_BR_X10BR1201.pdf SCBs Lathund om jämställdhet s. 40
  18. ^ http://www.ifau.se/upload/pdf/se/to2000/fr99-2.pdf Solidarisk lönepolitik, lönespridning och löneskillnader mellan män och kvinnor. Forskningsrapport 1999:2
  19. ^ http://www.svd.se/naringsliv/nyheter/kvinnor-ar-inte-lonediskriminerade_1057439.svd Kvinnor är inte lönediskriminerade
  20. ^ http://svenskkyrkotidning.se/artikel/barnets-ratt-och-omskarelse-av-pojkar-del-1/
  21. ^ Rättsfallsreferat hos JämO, ADs dom, AD 1996 nr 79.
  22. ^ Förlikning ang. vägran att låta rullstolsburen man åka spårvagn - referat hos HO
  23. ^ Förlikning ang. särbehandling av särskoleelev - referat hos HO
  24. ^ Förlikning ang. krogdiskriminering av man med rullator - referat hos HO
  25. ^ ADs dom nr. 76/02, särskilda uppföranderegler och repressalier på arbetsplatsen - referat hos HomO
  26. ^ HD:s dom, Mål nr T2100-05, diskriminering på restaurang - referat hos HomO
  27. ^ Huddinge Tingsrätts dom,dnr T3663-06, kränkande bemötande hos tandläkare - referat hos HomO
  28. ^ Diskriminering av transsexuell - referat hos JämO
  29. ^ Regeringsformen §2 st4 m3
  30. ^ "Statsrättens grunder", Wiväcka Varnling-Nerep, s 185, Norsteds juridik,2005, Stockholm
  31. ^ https://lagen.nu/1962:700#K16P9
  32. ^ https://lagen.nu/2008:567
  33. ^ 1 § diskrimineringslagen.
  34. ^ Övergångsbestämmelserna till diskrimineringslagen, punkten 2.
  35. ^ https://lagen.nu/dom/ad/2008:14 2008:14
  36. ^ Diskrimineringslagen, 2008:567
  37. ^ https://lagen.nu/dom/nja/2006s170 NJA 2006 s. 170
  38. ^ Diskrimineringslagen 3 kap. Aktiva åtgärder
  39. ^ Tufft åka tåg med rullstol
  40. ^ ”Diskrimineringsgrunderna”. do.se. Diskrimineringsombudsmannen. http://www.do.se/sv/Fakta/Diskrimineringsgrunderna/. Läst 30 juni 2014. 
  41. ^ ”Diskrimineringslagens omfattning och undantag”. do.se. Diskrimineringsombudsmannen. http://www.do.se/sv/Fakta/Diskrimineringslagen/Nar-galler-vad/. Läst 30 juni 2014. 
  42. ^ ”Diskrimineringslagen om ålder”. do.se. Diskrimineringsombudsmannen. http://www.do.se/sv/Fakta/Diskrimineringsgrunderna/diskrimineringslagen-om-alder/. Läst 30 juni 2014. 
  43. ^ ”Bristande tillgänglighet blir en form av diskriminering”. do.se. Diskrimineringsombudsmannen. http://www.do.se/sv/Press/Pressmeddelanden-och-aktuellt/2014/Bristande-tillganglighet-blir-en-form-av-diskriminering/. Läst 30 juni 2014. 
  44. ^ ”Betänkande 2013/14:AU8 Bristande tillgänglighet som en form av diskriminering m.m.”. Riksdagen.se. Sveriges Riksdag. http://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/utskottens-dokument/betankanden/arenden/201314/au8/. Läst 30 juni 2014. 
  45. ^ Artikel 27 https://lagen.nu/1996:1512

Se även[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]

Lagrum utöver referenser, lagförarbeten, doktrin och rättspraxis

Ombudsmännen

Övriga myndigheter och EU-satsningar

Frivilligorganisationer och projekt