Doktor

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Akademiska titlar
och anställningsformer

Examina på
grundnivå

Examina på
avancerad nivå

Examina på
forskarnivå

Högre titlar

Anställningsformer

Hederstitlar

Den här artikeln handlar om den akademiska titeln doktor. Se även läkare.

Doktor, dr, är en titel som tilldelas den som har avlagt doktorsexamen vid ett universitet eller en högskola, eller som tilltalstitel på person som avlagt läkarexamen. Ordet kommer från latinets doctor, som betyder lärare (av verbet docere, att lära). I Sverige användes före 1969 beteckningen medicine licentiatexamen istället för läkarexamen.

Att doktorera innebär att bedriva studier och forskning som är avsedda att leda till en doktorsexamen. Under tiden är man doktorand. Att disputera innebär att inför en opponent och en betygsnämnd försvara sin doktorsavhandling. När avhandlingen är godkänd är doktoranden disputerad och därmed doktor.

Historia[redigera | redigera wikitext]

Världen[redigera | redigera wikitext]

Ursprunget till doktorsexamen går tillbaka till ijazat attadris wa 'l-ifttd ("rätt att undervisa och uttolka lagen"), en titel i de medeltida madrasah-skolorna på 800-talet, begränsad till islamsk lag (jmf. Juris doktor).[1] Detta utökades dock senare till att hos de europeiska universiten även omfatta filosofi, vilket under medeltiden generellt innebar alla akademiska discipliner utanför de professionella fälten teologi, medicin och juridik. Doktorsgraden var en grad, inte en examen, och tilldelades vanligen som hedersbetygelse till utvalda och väletablerade vetenskapsmän.

Enligt vissa källor[2], utdelades den första Philosophiae Doctor i Paris år 1150, men inte förrän på det tidiga 1800-talet började doktorsgraden få sin moderna betydelse som den högsta akademiska graden. Detta tack vare praxis på universiten i Tyskland. Tidigare kunde man bara erhålla en professionell doktorsgrad i teologi, juridik, eller medicin. År 1861 anammade universitet i Yale (USA) denna nya praxis och lät yngre studenter erhålla graden om dessa hade fullbordat en föreskriven akademisk kurs och framgångsrikt försvarat en avhandling innehållande ny forskning i vetenskap.[3]

Från USA spreds graden via Kanada till Storbritannien 1917.[4]

Sverige[redigera | redigera wikitext]

Redan tidigt uppkom vid universiteten seden att benämna de som förvärvat godkända insikter i "de sju fria konsterna" artium liberalium magister eller magister. Benämningen kvarstod för de som avlagt den högsta examen vid filosofisk fakultet och offentligt försvarat en avhandling.

För att promoveras krävdes att man först disputerat för övnings skull (pro exercitio) och sedan disputerat för att erhålla graden (pro gradu). Magisterpromotionen skedde med högtidliga formaliteter. Ordet magister blev i Sverige och Finland en allmänt använd titel för "lärare," därför att magistrarna vanligen erhöll rätt att föreläsa och undervisa och därför att chefen i medeltidens klosterskolor kallades magister scholarum.

Vid promotionen i Uppsala 1863 ersattes magistergraden med en filosofie doktorsgrad, varefter denna ceremoni, även i Lund, benämndes filosofie doktorspromotion. Graden var en förutsättning för att få undervisa. För att erhålla doktorsgrad vid en fakultet fordrades att ha avlagt licentiatexamen vid fakulteten (från 1907 även vid filosofisk fakultet) samt att ha författat, utgett och vid offentlig disputation försvarat en vetenskaplig avhandling, som till både innehåll och försvar godkänts, i ett ämne som stod i samband med de genom licentiatexamen vitsordade studierna. Godkännandet skedde efter omröstning i hela fakulteten och skedde genom graderade betyg på en tregradig skala, i förekommande fall med halvsteg.

Fram till 1900-talets början utdelades teologie doktorsgraden av konungen som ett hedersvedermäle. Detta skedde ofta i samband med en större tilldragelse, som en kröning eller en jubelfest. Från 1900-talets början utdelas titeln teologie doktor på grundval av disputationen. Doktorsgraden har sedan 1969 i Sverige ersatts av doktorsexamen, men doktor kvarstår som titel på dem som avlagt denna examen.

Att doktorera i Sverige[redigera | redigera wikitext]

Behörighet[redigera | redigera wikitext]

Behörig att antas till forskarutbildning är den som har grundläggande behörighet, enligt Högskoleförordningen. Utöver detta kan forskningsämnen ställa krav på särskilda behörigheter. Grundläggande behörighet har idag (2008) den som gått igenom grundläggande högskoleutbildning om minst 240 högskolepoäng, varav 60 högskolepoäng på avancerad nivå. Grundläggande behörighet har även den som i någon annan ordning "inom eller utom landet förvärvat i huvudsak motsvarande kunskaper".

Studenter som antas enligt äldre ordning (med examen tidigare än 1 juli 2007) ska för allmän behörighet ha genomgått en högskoleutbildning om minst 120 poäng (enligt den gamla ordningen) eller ha motsvarande kunskaper. Behörig att antas är även här den som i annan ordning "inom eller utom landet har förvärvat i huvudsak motsvarande kunskaper".

Doktorsexamen[redigera | redigera wikitext]

För doktorsexamen fordras i Sverige en doktorsavhandling om minst 120 högskolepoäng, som försvarats vid en offentlig disputation samt en avklarad forskarutbildning om 240 högskolepoäng (inklusive avhandlingen) inom ett ämne för utbildning på forskarnivå. Kraven på kurspoäng därav kan variera, men ligger ofta runt 60 högskolepoäng.

Godkännandet sker efter disputationen genom en i varje enskilt fall tillsatt betygsnämnd. Denna betygsnämnd består vanligen av tre personer som skall vara välmeriterade forskare (professorer eller docenter). Endast betygen "godkänd" respektive "icke godkänd" används idag. Inom vissa fakulteter förekommer licentiatexamen som en sorts halvvägs-examen.

Doktorspromotion[redigera | redigera wikitext]

Doktorspromotion är den akademiska ceremoniinsignier för doktorsexamen (tidigare doktorsgrad) utdelas: diplom, doktorshatt eller lagerkrans och doktorsring. Vid promotionen promoveras doktorer efter avlagda prov (doctores juvenes/unga doktorer) och ibland även hedersdoktorer (doctores honoris causa) och jubeldoktorer. Se vidare artikeln Promotion (ceremoni).

Doktorstitlar i Sverige[redigera | redigera wikitext]

Doktor[redigera | redigera wikitext]

I Sverige utfärdas doktorsexamina i titlar efter fakultetstillhörighet. Den engelskspråkiga motsvarigheten till samtliga är PhD (Philosophiae Doctor). Språkrådet rekommenderar att förkortningar av dessa skrivs utan mellanslag, där doktor skrivs utan punkt (fil.dr), och kandidat (kand.), magister (mag.) och licentiat (lic.) förkortas med punkt[5].

Titel (Språkrådets rekommendation för förkortning, tidigare förkortning)

Med fakultetstillhörighet avses normalt fältet för doktorandens grundexamen. Till exempel så kan alltså en läkarutbildad person erhålla en medicine doktorsexamen även om disputationen sker till exempel vid en teknisk högskola. I vissa fall kan doktoranden också välja vilken examensbenämning han/hon vill ha; till exempel så kan normalt en ekonom välja mellan en ekonomie doktorsexamen och den mer generella samhällsvetenskapliga filosofie doktorsexamen.

Hedersdoktor[redigera | redigera wikitext]

Hedersdoktor, doctor honoris causa (dr h.c.) är en hedersbetygelse och inte en examen.

Jubeldoktor[redigera | redigera wikitext]

Jubeldoktor, doctor jubilaris, är en titel som erhålls i Sverige 50 år efter det att en doktorand promoverats till doktor.

Danmark[redigera | redigera wikitext]

Danmark har ett system efter grundutbildning (master, kandidat, 5-6 år) med ph.d. (”den lille doktorgrad”), vilken är tre års forskarutbildning och försvar av en avhandling men inte ger titeln doktor. Därefter har man doktorgraden (”den højere doktorgrad”). Den högre doktorsgraden saknar motsvarighet i ex. Bolognaprocessen, men finns till exempel i Storbritannien och motsvarar Habilitation i Tyskland och andra länder.

Norge[redigera | redigera wikitext]

I Norge finns huvudsakligen samma grader som i Danmark.

Både Danmark och Norge hade tidigare licentiat- och magistergrader, som även var forskarutbildningar på ungefär samma nivå som Ph.D.

Finland[redigera | redigera wikitext]

Politices doktor är en doktorsexamen som avläggs vid statsvetenskaplig fakultet.

Nordamerika[redigera | redigera wikitext]

I USA och Kanada finns två sorters doktorsgrader

  • yrkesexamen, som exempelvis Medical Doctor (M.D.) eller Doctor of Dental Surgery (D.D.S.). Dessa är inte disputerade forskare, utan motsvarar oftast 4 års läkarutbildning, oftast föregånget av 4 års kandidatexamen som inte behöver vara inom ett medicinskt område. M.D. motsvarar således läkarexamen. På motsvarande sätt erhålls examen Pharmacy Doctor (Pharm.D.) efter den treåriga farmaciutbildningen som följer efter en fyraårig kandidatexamen. Pharm.D. kan alltså sägas motsvara ungefär en apotekarexamen. Samma gäller för Juris Doctor (J.D.) efter den treåriga juristutbildningen som följer efter en fyraårig kandidatexamen. J.D. kan alltså sägas motsvara ungefär en jur. kand.
  • forskarexamen, vilken är en doktorsexamen med disputation och promovering, som exempelvis
    • Ph.D., där ämnesområdet ibland läggs till, exempelvis Doctor of Philosophy in Chemistry (Ph.D. Chemistry). En del universitet skriver också doktorsexamen DPhil.
    • D.Sc. eller Sc.D. (Doctor of Science) ibland med tillägg av ämnesområdet, är normalt likvärdigt med PhD., men återspeglar ibland att vidare kvalificerade forskningsarbeten genomförts efter en grundläggande doktorsexamen såsom Ph.D. Denna senare tillämpning är jämförbar med svensk docentur.
    • Doktorsexamen vissa studieinriktningar, som inte leder till en Ph.D., exempelvis Doctor of Business Administration (D.B.A.).
    • Inom teologin förekommer ytterligare en titel som är en grad och en hedersbetygelse, Doctor (of) Divinity (DD).

Den angloamerikanska doktorstiteln skrivs efter namnet, alltså Nicholas Negroponte, Ph.D.. Det är också vanligt att man istället skriver Dr. före namnet, men då utan Ph.D.

Tyskland[redigera | redigera wikitext]

I Tyskland namnges doktorsexamina efter fakultets- eller ämnesområdet, med en förkortning som är skapad efter endera det latinska eller tyskspråkiga begreppet. Exempelvis betecknas en doktorsexamen i naturvetenskap Dr. rer. nat. (efter rerum naturalis) medan en doktorsexamen i ingenjörsvetenskap betecknas Dr.-Ing. (Doktor-Ingenieur). Titulaturen Dr. habil. för en person som först avlagt doktorsexamen och därefter fått en avhandling av motsvarande omfattning godkänd, så kallad Habilitation. Därigenom uppnås docentkompetens, vilket även vanligen är ett krav för att senare kunna bli professor.

Dr. Dr. används när någon avlagt doktorsexamina vid två skilda fakulteter, till exempel juridisk och filosofisk fakultet. Denna dubbla titulering är begränsad till Tyskland.

Genus[redigera | redigera wikitext]

Sverige[redigera | redigera wikitext]

Under de 28 åren 1980–2007 disputerade i Sverige 44 715 personer under 60 år,[6] vilket i medeltal blir 1600 personer per år. I början av 1980-talet fanns 13 000 aktiva doktorander varav 70 % män, vilket 2009 hade ökat till 17 200 varav 50 % män.[7] Könsfördelningen hos de disputerade varierar dock mellan ämnena (2009), från 70 % män inom teknik till 37 % män inom medicin.[8]

Under de 18 åren 1980–1997 disputerade i Sverige 14 869 män och 5 371 kvinnor under 60 år, totalt 20 240 personer eller i medeltal 1124 per år, varav 73,5 % män. Dessa fördelar sig som följer på olika ämnesområden[9]

Disputerade per ämne, i Sverige 1980–1997

Kvinnor

Män

Andel män

Humaniora 723 1134 41,1 %
Samhällsvetenskap 747 1676 69,2 %
Naturvetenskap 1097 3702 77,1 %
Teknikvetenskap 435 2816 86,6 %
Medicin 2061 4969 70,7 %
Lantbruksvetenskap 211 485 69,7 %
Övriga forskningsområden 97 87 47,3 %
Totalt 5371 14869 73,5 %

Under 2000–2003 disputerade i Sverige 5570 män och 4017 kvinnor under 60 år, totalt 9587 personer eller i medeltal 2400 per år, varav 52 % män. Medianåldern vid disputationen låg för båda könen i intervallet 35–39 år, men var något lägre för männen.[10] Åldersskillnaden förklaras delvis av att doktorandstudierna för båda könen tar längre tid inom medicin, där männen utgör en mindre andel[11].

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Makdisi, George (April-June 1989), “Scholasticism and Humanism in Classical Islam and the Christian West”, Journal of the American Oriental Society 109 (2): 175-182 [175-77]
  2. ^ Wellington, J. Bathmaker, A._M., Hunt, C., McCullough, G. & Sikes, P. (2005). Succeeding with your doctorate. London: Sage. ISBN 1-4129-0116-2
  3. ^ Rosenberg, Ralph P. (1962). "Eugene Schuyler's Doctor of Philosophy Degree: A Theory Concerning the Dissertation". The Journal of Higher Education 33: 381 – 386. doi:10.2307/1979947. (subscription required)
  4. ^ Simpson, Renate (1984). How the PhD came to Britain : A Century of Struggle for Postgraduate Education. Taylor and Francis.
  5. ^ Språkrådet om förkortning av akademiska titlar
  6. ^ "Forskarkarriär för både kvinnor och män? – statistisk uppföljning och kunskapsöversikt" (2011), Rapport 2011:6 R från Högskoleverket, ISSN 1400-948X, sid. 11.
  7. ^ Forskarkarriär..., sid. 13.
  8. ^ Forskarkarriär..., sid. 15.
  9. ^ Forskarkarriär..., sid. 65, tabell P1.
  10. ^ Forskarkarriär..., sid. 40.
  11. ^ Forskarkarriär..., sid. 14, fotnot 10.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]