Doktor

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Akademiska titlar
och anställningsformer

Examina på
grundnivå

Examina på
avancerad nivå

Examina på
forskarnivå

Högre titlar

Anställningsformer

Hederstitlar

Den här artikeln handlar om den akademiska titeln doktor. Se även läkare.

Doktor, dr, är en titel som i högre utbildning i Sverige tilldelas den som har avlagt doktorsexamen vid universitet eller högskola, eller som tilltalstitel på person som avlagt läkarexamen. Ordet kommer från latinets 'doctor', som betyder lärare (av verbet 'docere' att lära.) I Sverige användes före 1969 beteckningen medicine licentiatexamen istället för läkarexamen.

Att doktorera innebär, med korrekt språkbruk, att bedriva studier och forskning som är avsedda att leda till doktorsexamen. Under tiden är man doktorand. Att disputera innebär att inför en opponent och en betygsnämnd försvara sin doktorsavhandling. När avhandlingen är godkänd är doktoranden disputerad och därmed doktor.

Historia[redigera | redigera wikitext]

Ursprunget till doktorsexamen går tillbaka till ijazat attadris wa 'l-ifttd ("rätt att undervisa och uttolka lagen"), en titel i de medeltida madrasah-skolorna på 800-talet, ehuru begränsad till islamsk lag (jmf. Juris doktor).[1] Detta utökades dock senare till att hos de europeiska universiten även omfatta filosofi, vilket under medeltiden generellt innebar alla akademiska discipliner utanför de professionella fälten teologi, medicin och juridik. Doktorsgraden var en grad, inte en examen, och tilldelades vanligen som hedersbetygelse till utvalda och väletablerade vetenskapsmän.

Enligt vissa källor[2], utdelades den första Philosophiae Doctor i Paris år 1150, men inte förrän på det tidiga 1800-talet började doktorsgraden få sin moderna betydelse som den högsta akademiska graden. Detta tack vare praxis på universiten i Tyskland. Tidigare kunde man bara erhålla en professionell doktorsgrad i teologi, juridik, eller medicin. År 1861 anammade universitet i Yale (USA) denna nya praxis och lät yngre studenter erhålla graden om dessa hade fullbordat en föreskriven akademisk kurs och framgångsrikt försvarat en avhandling innehållande ny forskning i vetenskap.[3]

Från USA spreds graden via Kanada till Storbritannien 1917.[4]

Sverige[redigera | redigera wikitext]

För doktorsexamen fordras i Sverige en doktorsavhandling om minst 120 högskolepoäng, som försvarats vid en offentlig disputation samt en avklarad forskarutbildning om 240 högskolepoäng (inklusive avhandlingen) inom ett ämne för utbildning på forskarnivå. Kraven på kurspoäng därav kan variera, men ligger ofta runt 60 högskolepoäng.

Godkännandet sker efter disputationen genom en i varje enskilt fall tillsatt betygsnämnd. Denna betygsnämnd består vanligen av tre personer som skall vara välmeriterade forskare (professorer eller docenter). Endast betygen "godkänd" respektive "icke godkänd" används idag. Inom vissa fakulteter förekommer licentiatexamen som en sorts halvvägs-examen.

Behörig att antas till forskarutbildning är den som har grundläggande behörighet, enligt Högskoleförordningen. Utöver detta kan forskningsämnen ställa krav på särskilda behörigheter. Grundläggande behörighet har idag (2008) den som gått igenom grundläggande högskoleutbildning om minst 240 högskolepoäng, varav 60 högskolepoäng på avancerad nivå. Grundläggande behörighet har även den som i någon annan ordning "inom eller utom landet förvärvat i huvudsak motsvarande kunskaper".

Studenter som antas enligt äldre ordning (med examen tidigare än 1 juli 2007) ska för allmän behörighet ha genomgått en högskoleutbildning om minst 120 poäng (enligt den gamla ordningen) eller ha motsvarande kunskaper. Behörig att antas är även här den som i annan ordning "inom eller utom landet har förvärvat i huvudsak motsvarande kunskaper".

Under de 28 åren 1980–2007 disputerade i Sverige 44 715 personer (enbart de under 60 år är medräknade i denna statistik),[5] vilket i medeltal blir 1600 personer per år. I början av 1980-talet fanns 13 000 aktiva doktorander varav 30 % kvinnor, vilket 2009 hade ökat till 17 200 varav nästan 50 % kvinnor.[6] Könsfördelningen hos de disputerade varierar dock mellan ämnena (2009), från 63 % kvinnor inom medicin till 30 % kvinnor inom teknik.[7]

Under de 18 åren 1980–1997 disputerade i Sverige 5 371 kvinnor och 14 869 män (under 60 år), totalt 20 240 personer eller i medeltal 1124 per år, varav 26,5 % kvinnor. Dessa fördelar sig som följer på olika ämnesområden:[8]

Disputerade per ämne,
i Sverige 1980–1997
Kvinnor Män Andel
kvinnor
Humaniora 723 1134 38,9 %
Samhällsvetenskap 747 1676 30,8 %
Naturvetenskap 1097 3702 22,9 %
Teknikvetenskap 435 2816 13,4 %
Medicin 2061 4969 29,3 %
Lantbruksvetenskap 211 485 30,3 %
Övriga forskningsområden 97 87 52,7 %
Totalt 5371 14869 26,5 %

Under de 4 åren 2000–2003 disputerade i Sverige 4017 kvinnor och 5570 män (under 60 år), totalt 9587 personer eller i medeltal 2400 per år, varav 42 % kvinnor. Medianåldern vid disputationen låg för båda könen i intervallet 35–39 år, men var något högre för kvinnorna.[9] Åldersskillnaden förklaras delvis av att doktorandstudierna för båda könen tar längre tid inom medicin, där kvinnorna utgör en större andel.[10]

Svensk historik[redigera | redigera wikitext]

Redan tidigt uppkom vid universiteten den seden att benämna den, som förvärvat godkända insikter i "de sju fria konsterna", artium liberalium magister eller, i dagligt tal, endast magister. Sedan kvarstod denna benämning för dem, som tagit högsta examen inom filosofisk fakultet och därefter offentligt försvarat en avhandling. För att promoveras krävdes att man disputerat för vinnande av graden (pro gradu) efter att tidigare ha disputerat för övnings skull (pro exercitio). Magisterpromotionen skedde med många högtidliga formaliteter, något olika på olika tider och ställen. Dels därav att magistrarna vanligen erhöll rätt att föreläsa och undervisa, dels därav att i medeltidens klosterskolor chefen kallades magister scholarum, blev ordet i Sverige (och Finland) hos den stora massan av folket en ganska allmänt använd titel för "lärare".

Vid promotionen i Uppsala 1863 ersattes magistergraden med filosofie doktorsgraden, varefter denna ceremoni, även i Lund, benämndes filosofie doktorspromotion. Efter denna reform fanns doktorsgraden vid samtliga av de dåvarande fyra fakulteterna. Denna grad var en förutsättning för att få undervisa och innebar samtidigt en rätt att undervisa. För att erhålla doktorsgrad vid en fakultet fordrades att ha avlagt licentiatexamen inom fakulteten (från 1907 även vid filosofisk fakultet) samt att ha författat, utgett och vid offentlig disputation försvarat en vetenskaplig avhandling, som till både innehåll och försvar godkänts, över ämne som stod i samband med de genom licentiatexamen vitsordade studierna. Godkännandet skedde efter omröstning i hela fakulteten och skedde genom graderade betyg på den hävdvunna tregradiga skalan, även med halvsteg.

Fram till 1900-talets början utdelades vidare teologie doktorsgraden av konungen som ett hedersvedermäle. Detta skedde ofta i samband med en större tilldragelse, som en kröning eller en jubelfest. Från 1900-talets början utdelas titeln teologie doktor på grundval av disputationen. Doktorsgraden har sedan 1969 i Sverige ersatts av doktorsexamen, men doktor kvarstår som titel på dem som avlagt denna examen.

Doktorspromotion[redigera | redigera wikitext]

Doktorspromotion är den akademiska ceremoniinsignier för doktorsexamen (tidigare doktorsgrad) utdelas: diplom, doktorshatt eller lagerkrans och doktorsring. Vid promotionen promoveras doktorer efter avlagda prov (doctores juvenes/unga doktorer) och ibland även hedersdoktorer (doctores honoris causa) och jubeldoktorer. Se vidare artikeln Promotion (ceremoni).

Fakultetstillhörighet[redigera | redigera wikitext]

I Sverige utfärdas doktorsexamina i titlar specificerade efter fakultetstillhörighet. Följande varianter utfärdas. Märk väl att den engelskspråkiga motsvarighen till samtliga är PhD (Philosophiae Doctor). Flera olika varianter av förtkortningar förekommer. Inom den akademiska världen i Sverige är varianten med versaler (filosofie doktor = FD) vanligast, men i många sammanhang är ett skrivsätt med små bokstäver och punkter vanligt (fil.dr.). Språkrådet å sin sida rekommenderar en skrivform utan mellanslag (även om med mellanslag också kan fungera) och där doktor skrivs utan punkt (fil.dr), medan titlarna kandidat (kand.), magister (mag.) och licentiat (lic.) förkortas med punkt.[11]

Med fakultetstillhörighet avses normalt fältet för doktorandens grundexamen. Till exempel så kan alltså en läkarutbildad person erhålla en medicine doktorsexamen även om disputationen sker till exempel vid en teknisk högskola. I vissa fall kan doktoranden också välja vilken examensbenämning han/hon vill ha; till exempel så kan normalt en ekonom välja mellan en ekonomie doktorsexamen och den mer generella samhällsvetenskapliga filosofie doktorsexamen.

Dessutom finns hedersdoktor, doctor honoris causa (dr h.c.), som är en hedersbetydelse och inte en examen.

Finland[redigera | redigera wikitext]

Politices doktor är en doktorsexamen som avläggs vid statsvetenskaplig fakultet.

Danmark och Norge[redigera | redigera wikitext]

Danmark har ett system efter grundutbildning (master, kandidat, 5-6 år) med ph.d. (”den lille doktorgrad”), vilken är tre års forskarutbildning och försvar av en avhandling men inte ger titeln doktor. Därefter har man doktorgraden (”den højere doktorgrad”). Den högre doktorsgraden saknar motsvarighet i ex. Bolognaprocessen, men finns till exempel i Storbritannien och motsvarar Habilitation i Tyskland och andra länder.

I Norge finns huvudsakligen samma grader som i Danmark.

Både Danmark och Norge hade tidigare licentiat- och magistergrader, som även var forskarutbildningar på ungefär samma nivå som ph.d.

Tyskland[redigera | redigera wikitext]

I Tyskland namnges doktorsexamina efter fakultets- eller ämnesområdet, med en förkortning som är skapad efter endera det latinska eller tyskspråkiga begreppet. Exempelvis betecknas en doktorsexamen i naturvetenskap Dr. rer. nat. (efter rerum naturalis) medan en doktorsexamen i ingenjörsvetenskap betecknas Dr.-Ing. (Doktor-Ingenieur). Titulaturen Dr. habil. för en person som först avlagt doktorsexamen och därefter fått en avhandling av motsvarande omfattning godkänd, så kallad Habilitation. Därigenom uppnås docentkompetens, vilket även vanligen är ett krav för att senare kunna bli professor.

Dr. Dr. används när någon avlagt doktorsexamina vid två skilda fakulteter, till exempel juridisk och filosofisk fakultet. Denna dubbla titulering är begränsad till Tyskland.

Nordamerika[redigera | redigera wikitext]

I USA och Kanada skiljer man på två sorters doktorsgrader.

  • yrkesexamen, som exempelvis Medical Doctor (M.D.) eller Doctor of Dental Surgery (D.D.S.). Dessa är inte disputerade forskare, utan motsvarar oftast 4 års läkarutbildning, oftast föregånget av 4 års kandidatexamen som inte behöver vara inom ett medicinskt område. M.D. motsvarar således läkarexamen. På motsvarande sätt erhålls examen Pharmacy Doctor (Pharm.D.) efter den treåriga farmaciutbildningen som följer efter en fyraårig kandidatexamen. Pharm.D. kan alltså sägas motsvara ungefär en apotekarexamen. Samma gäller för Juris Doctor (J.D.) efter den treåriga juristutbildningen som följer efter en fyraårig kandidatexamen. J.D. kan alltså sägas motsvara ungefär en jur. kand.
  • forskarexamen, vilken är en doktorsexamen med disputation och promovering, som exempelvis
    • Ph.D., där ämnesområdet ibland läggs till, exempelvis Doctor of Philosophy in Chemistry (Ph.D. Chemistry). En del universitet skriver också doktorsexamen DPhil.
    • D.Sc. eller Sc.D. (Doctor of Science) ibland med tillägg av ämnesområdet, är normalt likvärdigt med PhD., men återspeglar ibland att vidare kvalificerade forskningsarbeten genomförts efter en grundläggande doktorsexamen såsom Ph.D. Denna senare tillämpning är jämförbar med svensk docentur.
    • Doktorsexamen vissa studieinriktningar, som inte leder till en Ph.D., exempelvis Doctor of Business Administration (D.B.A.).
    • Inom teologin förekommer ytterligare en titel som är en grad och en hedersbetygelse, Doctor (of) Divinity (DD).

Den angloamerikanska doktorstiteln skrivs efter namnet, alltså Nicholas Negroponte, Ph.D.. Det är också vanligt att man istället skriver Dr. före namnet, men då utan Ph.D.

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Makdisi, George (April-June 1989), “Scholasticism and Humanism in Classical Islam and the Christian West”, Journal of the American Oriental Society 109 (2): 175-182 [175-77]
  2. ^ Wellington, J. Bathmaker, A._M., Hunt, C., McCullough, G. & Sikes, P. (2005). Succeeding with your doctorate. London: Sage. ISBN 1-4129-0116-2
  3. ^ Rosenberg, Ralph P. (1962). "Eugene Schuyler's Doctor of Philosophy Degree: A Theory Concerning the Dissertation". The Journal of Higher Education 33: 381 – 386. doi:10.2307/1979947. (subscription required)
  4. ^ Simpson, Renate (1984). How the PhD came to Britain : A Century of Struggle for Postgraduate Education. Taylor and Francis.
  5. ^ "Forskarkarriär för både kvinnor och män? – statistisk uppföljning och kunskapsöversikt" (2011), Rapport 2011:6 R från Högskoleverket, ISSN 1400-948X, sid. 11.
  6. ^ Forskarkarriär..., sid. 13.
  7. ^ Forskarkarriär..., sid. 15.
  8. ^ Forskarkarriär..., sid. 65, tabell P1.
  9. ^ Forskarkarriär..., sid. 40.
  10. ^ Forskarkarriär..., sid. 14, fotnot 10.
  11. ^ Språkrådet om förkortning av akademiska titlar

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]