Dominikanska republiken

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Ej att förväxla med Dominica.

Koordinater: 19°N 70°V / 19°N 70°V / 19; -70

Dominikanska republiken
Flagga Statsvapen
ValspråkDios, patria, libertad
(Spanska: Gud, fosterlandet, friheten)
Nationalsång: Quisqueyanos valientes
Huvudstad
(och största stad)
Santo Domingo
Officiellt språk spanska
Statsskick republik
 -  President Leonel Fernández
 -  Vicepresident Rafael Alburquerque
Självständighet från Haiti 
 -  Erkänd 27 februari 1844 
Area
 -  Totalt 48 442[1] km² (138:e)
 -  Vatten (%) 1,6%
Befolkning
 -   års uppskattning 9 378 819 (2010)[1] (84:e)
 -  Befolkningstäthet 193,6/km² (44:e)
BNP (PPP) 2006 års beräkning
 -  Totalt $73 740 miljoner (79:e)
 -  Per capita $8 000 
Valuta dominikansk peso (DOP)
Tidszon UTC-4
Topografi
 -  Högsta punkt Pico Duarte, 3 175 m ö.h.
 -  Största sjö Lago Enriquillo
 -  Längsta flod Yaque del Norte
Nationaldag 27 februari
Nationalitetsmärke DOM
Landskod DO
Landsnummer 1-809

Dominikanska republiken är en republik i Västindien som upptar två tredjedelar av ön Hispaniola (den västra tredjedelen upptas av Haiti). Landet gränsar mot Haiti och har maritim gräns mot det amerikanska territoriet Puerto Rico.

Historia[redigera | redigera wikitext]

Äldre historia[redigera | redigera wikitext]

Ön Hispaniola har varit bebodd sedan omkring 4000 f.Kr. Vid tiden för Kr.f. förekom jordbruk och keramiktillverkning. De byar och hövdingedömen som Tainofolket skapade gick under efter Christopher Columbus ankomst 1492. Ön blev de spanska conquistadorernas första huvudbas i Amerika och en språngbräda för Spaniens erövring av Karibien och det amerikanska fastlandet. Spanjorerna gjorde guldfyndighter och ursprungsbefolkningen decimerades till följd av sjukdomar och kolonisternas brutalitet.

År 1697 erkände Spanien Frankrikes överhöghet över den västra tredjedelen av Hispaniola, som efter slavuppror och strider blev ett självständigt svart kejsardöme 1804 (under Toussaint L'Ouverture). Resten av ön, som då kallades Santo Domingo, försökte bli självständigt från Spanien 1821, men erövrades och styrdes istället av Haiti i 22 år. Den spanskspråkiga vita minoriteten i öster revolterade 1844 och bröt sig ur den svarta staten Haiti. 1844 fick Santo Domingo självständighet och blev Dominikanska republiken.[2]

Nyare historia[redigera | redigera wikitext]

Efter en lång tid av politisk oro övertog USA 1905 kontrollen av finanserna.[2] Efter att ha varit president i sex år mördades Ramón Cáceres 1911. Följden blev flera år med politisk instabilitet och inbördeskrig.

Ockuperat av USA 1916–24[redigera | redigera wikitext]

Juan Isidro Jimenes Pereyra som blev president 1914 vid relativt fria val tvingades avgå i maj 1916. USA:s president Wilson beordrade då en amerikansk ockupation av Dominikanska republiken. Marinsoldater från USA landsteg den 16 maj 1916 och hade kontroll över landet efter två månader. Den militärregering som insattes av USA, ledd av konteramiral Harry Shepard Knapp, fick inte invånarnas förtroende. En del regeringsposter måste fyllas av amerikanska marinofficerare eftersom dominikaner vägrade att ingå i regeringen. Ockupationen upphörde i oktober 1922 och val hölls i mars 1924. Segrare i presidentvalet blev Horacio Vásquez Lajara som hade samarbetat med amerikanerna. Under hans sex år vid makten respekterades medborgerliga rättigheter och ekonomin växte. Han tvingades avgå 1930 och efterträddes av chefen för armén, general Rafael Trujillo, efter ett manipulerat presidentval.

Trujillos diktatur[redigera | redigera wikitext]

Från 1930 till 1961 styrde Trujillo landet direkt eller indirekt och etablerade en brutal diktatur med många excentriska inslag även om han också på många vis gav landet stabilitet och en modern infrastruktur och ekonomi. Men han sög även ut landet och berikade sin familj. Han bekämpade kommunismen och fick ett visst amerikanskt stöd.[2]

Trujillo förde en rasistisk politik mot etniska haitier i Dominikanska republiken vilket ledde till en djup konflikt med grannlandet. År 1937 beordrade Trujillo armén att döda haitier som bodde på Dominikanska sidan av gränsen till Haiti. Armén dödade uppskattningsvis mellan 17 000 och 35 000 haitier under sex dagar. För att försvåra bevis för arméns engagemang, använde soldaterna machetes snarare än kulor. Händelserna benämndes Persiljamassakern.

Utrikespolitiskt stödde Trujillo USA i FN och förklarade Tyskland och Japan krig efter bombningen av Pearl Harbor 1941.

Tiden efter Trujillo[redigera | redigera wikitext]

Efter mordet på Trujillo inleddes en ny period av instabilitet. Trujillo hade inte utsett någon efterträdare. De sammansvurna som hade planerat mordet hade planerat att ta över regeringsmakten, men detta kunde inte genomföras. Joaquín Balaguer, som varit vicepresident hos Trujillo satt kvar. Han lät diktatorns son, Rafael Trujillo Lovatón återvända från Paris och ta de facto kontroll. Trujillo Jr fortsatte terrorn och utförde blodiga hämndaktioner. Till skillnad från sin far genomförde han dock några få symboliska reformer. Dessa räckte emellertid inte för att tysta det folkliga motståndet. Människors glädje över mordet förbyttes i besvikelse när det mesta fortsatte som förut. Förbittrade människor strömmade ut på gatorna. I oktober ägde dagliga protester rum. De stoppades med stridsvagnar. Studenter sköts ihjäl av regeringstrupper. USA fruktade att det som på Kuba skulle kunna ske ett kommunistiskt övertagande, trots att vänstern i Dominikanska republiken var obetydlig efter åratal av repression.

Amerikanska diplomater framförde att USA:s militära makt om nödvändigt skulle komma till användning för att åstadkomma en provisorisk regering under ledning av Joaquin Balaguer tills val kunde hållas.[3][4]

Demokratiska val[redigera | redigera wikitext]

De första demokratiska valen i landets historia hölls den 20 december 1963 . De främsta presidentkandidaterna vid valet var Juan Bosch Gavino, en intellektuell och poet, som från exilen hade organiserat motstånd via Dominikanska revolutionära partiet (Partido Revolucionario Dominicano – PRD) och Viriato Fiallo som tillhörde Unión Nacional Civica (UCN). Bosch segrade med 64 procent av rösterna, Hans parti, PRD, fick även majoritet i parlamentets båda kamrar. En regering under Juan Bosch tillträdde i februari 1963, men störtades i september samma år av högermilitärer.

Inbördeskrig och intervention[redigera | redigera wikitext]

Ett militärt styre inrättades. I april 1965 utbröt en folklig och militär resning, som syftade till att återinsätta Bosch vid makten. USA:s president Lyndon Johnson oroades över möjligheten av att kommunister skulle kunna ta över revolten och skapa ”Ett andra Kuba", sände 30 000 soldater till Dominikanska republiken för att kväsa upproret.

Balaguer vid makten[redigera | redigera wikitext]

USA:s trupper stannade kvar i landet i över ett år och övervakade valen år 1966, som vanns av högerpolitikern Joaquín Balaguer. Han kom att sitta kvar vid makten som president i 12 år. Den högt utbildade Balaguer styrde inledningsvis auktoritärt, men med mindre våld än Trujillo. Hans presidenttid innebar dock brott mot mänskliga rättigheter och medborgerliga friheter, med motivet att hålla pro-Castro eller prokommunistiska partier utanför. Under hans styre växte klyftan mellan rika och fattiga. Han genomförde ett ambitiöst infrastrukturprogram som innehöll stora bostadsprojekt, sportanläggningar, teatrar, museer, akvedukter och vägar.

Tiden efter Balaguer[redigera | redigera wikitext]

Boschs gamla parti kom till makten 1978. Efter valet 1982 blev Salvador Jorge Blanco president fram till 1986. Perioden innebar en katastrofal ekonomisk situation och växande social oro där strejker och massdemonstrationer 1984 urartade till kravaller med ett hundratal döda. Balaguer blev åter president 1986 och försökte nu skapa en mer dynamisk ekonomisk utveckling, som dockblev kortlivad. Inflationen steg kraftigt och underskottet i handelsbalansen växte. En stagnerande ekonomi ledde till ökad social oro. Efter presidentvalet 1994 accepterade Balaguer till att inte kandidera ännu en gång. 1996 valdes, med stöd av Balaguer, Leonel Fernández Reyna, tillhörande Partido de la Liberación Dominicana (PLD), till president. Fernández, som valdes åter 2004, har fört en nyliberal politik med bland annat privatiseringar av statliga bolag,

Geografi[redigera | redigera wikitext]

Karta

Landet uppfylls av flera väst-östliga bergskedjor, som i de centrala delarna når drygt 3 000 m. Här finns Västindiens högsta topp, Pico Duarte (3 175 m). Sluttningarna täcks av tropisk regnskog. Dalar och slätter har savannvegetation. Det tropiska klimatet mildras av nordostpassaden som ger mycket regn i de nordliga bergen. Öns södra delar är ofta orkandrabbade.[2]

Dominikanska republikens lägsta punkt är Lago Enriquillo, 46 meter under havsnivå. Landets naturtillgångar är bland annat nickel, bauxit, guld och silver.

Klimatet är tropisk havsmiljö med små temperaturvariationer under året. Landet ligger mitt i ett område där det förekommer orkaner, och dessa inträffar mellan juni och oktober. Översvämningar liksom torrperioder förekommer också.

Tidvis är det brist på färskvatten. Skogsavverkning orsakar jorderosion och jorden som eroderar ner i havet förstör korallreven. Nästan all elektricitet framställs av fossila bränslen, såsom petroleum, men man har även lite vattenkraft.

Administrativ indelning[redigera | redigera wikitext]

Dominikanska republiken är indelat i ett distrikt, Distrito Nacional (motsvarar centrala Santo Domingo), och 31 provinser: Ázua, Baoruco, Barahona, Dajabón, Duarte, Elías Piña, El Seibo, Espaillat, Hato Mayor, Hermanas Mirabal, Independencia, La Altagracia, La Romana, La Vega, María Trinidad Sánchez, Monseñor Nouel, Monte Cristi, Monte Plata, Pedernales, Peravia, Puerto Plata, Samaná, Sánchez Ramírez, San Cristóbal, San José de Ocoa, San Juan, San Pedro de Macorís, Santiago, Santiago Rodríguez, Santo Domingo och Valverde.

Ekonomi[redigera | redigera wikitext]

Dominikanska republiken är ett utvecklingsland och har varit ensidigt beroende av sitt jordbruk. Det bedrivs dels på konstbevattnade odlingar (socker, kaffe och tobak), dels på småbruk för husbehov (ris, majs och bönor). Ekonomin är sårbar; den styrs av världsmarknadspriserna på socker, som länge varit den viktigaste exportvaran, och andra jordbruksprodukter. Sockerplantagerna har dominerats av amerikanska intressen, men är numera till stor del förstatligade. Gruvindustrin är under utveckling (nickel, bauxit, guld), och turismen ger ett växande bidrag till statsinkomsterna. Den viktigaste handelspartnern är USA.[2]

Dominikanska republikens ekonomi är en av de snabbast växande i denna del av världen under det senaste årtiondet. Ett bakslag var en svår orkan 1998.

Inkomstskillnaderna mellan rika och fattiga i landet är stora. Den rikaste tiondelen av befolkningen får 40 % av landets totala inkomster. 25 % av befolkningen räknas som fattiga.

Demografi[redigera | redigera wikitext]

Folkökningen har varit snabb. Landet är tättbefolkat och arbetslösheten är ett svårt problem. Myndigheterna har uppmuntrat utvandring och har försökt hejda invandrare från Haiti (de utnyttjas som billig arbetskraft på plantagerna). Omkring tre fjärdedelar av invånarna är ättlingar till spanska kolonisatörer och svarta. Den indianska urbefolkningen utrotades i hårt tvångsarbete och ersattes på plantagerna av importerade svarta slavar. Den katolska kyrkan har en stark ställning. Det officiella språket är spanska.[2]

Ett av landets hälsoproblem är aids. År 2001 hade ungefär 7 800 personer dött som en följd av aids.

Dominikanska republiken i litteratur och film[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] Oficina Nacional de Estadística, República Dominicana: IX Censo Nacional de Población y Vivienda 2010, Informe de Resultados Preliminares (pdf-fil) Läst 23 mars 2011.
  2. ^ [a b c d e f] Alla Världens Länder 2000 Bonnier Lexikon
  3. ^ http://countrystudies.us/dominican-republic/12.htm
  4. ^ William Blum: CIA och USA:s verkliga utrikespolitik s. 231–241, Göteborg, Epsilon press, 1991 ISBN 91-7007-011-3
  5. ^ https://www.cia.gov/library/publications/the-world-factbook/geos/dr.html#People CIA World Factbook uppdaterat 20 november 2008

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]