Donau

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Koordinater: 45°13′3″N 29°45′41″Ö / 45.21750°N 29.76139°Ö / 45.21750; 29.76139
Donau
Danube, Dunaj, Dunav, Duna, Дунав, Dunărea, Дунáй (Dunay), Tuna
Flod
Järnporten, på gränsen mellan Rumänien och Serbien.
Järnporten, på gränsen mellan Rumänien och Serbien.
Länder Tyskland, Österrike, Slovakien, Ungern, Moldavien, Serbien, Rumänien, Bulgarien, Kroatien, Ukraina
Bifloder
 - vänster Brigach, Blau, Wörnitz, Altmühl, Naab, Regen, Ilz, Kamp, March, Váh, Theiß, Olt, Sereth, Pruth
 - höger Riß, Iller, Lech, Isar, Inn, Enns, Leitha, Raab, Drava[1], Sava[2], Morava, Iskar
Städer Ulm, Ingolstadt, Regensburg, Passau, Wien, Bratislava, Budapest, Mohács, Vukovar, Ilok, Novi Sad, Belgrad, Vidin, Ruse, Galați, Brăila
Primärt källflöde Breg [3]
 - läge Martinskapelle, Schwarzwald, Tyskland
 - höjdläge 1 078 m ö.h.
 - längd 43 km
 - koordinater 48°05′44″N 08°09′18″Ö / 48.09556°N 8.15500°Ö / 48.09556; 8.15500
Sekundärt källflöde Brigach[3]
 - läge Sankt Georgen, Schwarzwald, Tyskland
 - höjdläge 940 m ö.h.
 - längd 49 km
 - koordinater 49°06′24″N 08°16′51″Ö / 49.10667°N 8.28083°Ö / 49.10667; 8.28083
Biflodsmynning
 - läge Donaueschingen[4], Baden-Württemberg, Tyskland
 - höjdläge ~690 m ö.h.[4]
 - koordinater 47°57′03″N 08°31′13″Ö / 47.95083°N 8.52028°Ö / 47.95083; 8.52028
Mynning Donaudeltat
 - läge Svarta havet[5], Rumänien & Bulgarien
 - höjdläge m ö.h.
 - koordinater 45°13′3″N 29°45′41″Ö / 45.21750°N 29.76139°Ö / 45.21750; 29.76139
Längd 2 860 km[5]
Avrinningsom. 817 000 km²[6]
Vattenföring
 - medel 6 488 /s[7]
 - maximum 14 520 /s[7]
Karta över Donaus sträckning.
Karta över Donaus sträckning.
Donau vid Budapest.
Sava flyter ihop med Donau i Belgrad.
Vy över Ulm.
Vy över där Donau svänger vid Visegrád, populärt turistmål.

Donau (på tyska Donau; på tjeckiska, slovakiska och ryska Dunaj eller Дунай; på ungerska Duna; på kroatiska Dunav, på bulgariska och serbiska Dunav eller Дунав; på rumänska Dunărea) är Europas näst längsta flod, efter Volga, med en längd på 2 860 kilometer.[5] Donaus avrinningsområde är 817 000 kvadratkilometer stort.[6]

Floden har sin källa i Schwarzwald i södra Tyskland[5], där två mindre floder, Brigach och Breg, möts, och passerar på sin väg ner till Svarta Havet huvudstäderna Wien, Bratislava, Budapest och Belgrad. Den rinner ut i Svarta havet genom Donaudeltat i Rumänien. Medelvattenföringen före deltat är 6 500 kubikmeter per sekund.

Donau har i århundraden varit en viktig internationell vattenväg, och är så än idag. Historiskt var den en av Romerska riket långvariga gränser, och floden flyter igenom eller utgör gräns i tio länder, Tyskland, Österrike, Slovakien, Ungern, Kroatien, Serbien, Bulgarien, Rumänien, Moldavien och Ukraina. Vidare inkluderar flodområdet ytterligare tio länder, Polen, Schweiz, Tjeckien, Slovenien, Bosnien och Hercegovina, Montenegro, Makedonien, Moldavien och Albanien.

Namnet Donau, som skiljer sig mellan olika språk men har samma ursprung, kommer från det protoindoeuropeiska ordet *dānu, som betyder flod eller ström. Än idag betyder donossetiska både "vatten" och "flod".

Etymologi[redigera | redigera wikitext]

Det rumänska namnet på Donau är Dunărea, det bulgariska, serbiska och kroatiska Dunav, det ungerska Duna och det slovakiska, ryska, polska och tjeckiska är Dunaj. Alla dessa namnen härstammar från det latinska Danubius. Ändelsen au härstammar från det germanska ouwe (Aue = flod). Donau är i likhet med Dnepr, Dnestr, Donets och Don, troligen av iranskt eller keltiskt ursprung. Namnen kan även komma från de iranskspråkiga skyterna och sarmaterna, vilka är besläktade med de keltiska folken. Det korrekta språkliga ursprunget är dock svårt att fastslå, bland annat för att såväl de keltiska som de iranska är indoeuropeiska språk. Vidare är danu ordet för flod både på keltiska och forniranska (avestiska), och dessutom vandrade folk ur båda folkgrupperna till områden kring Don och Donau.

I den tyska namntraditionen uppstod Donau 1763. Tidigare kallades floden Tonach och senare även Donaw.

Det latinska namnet på Donaus nedre del är Hister och på grekiska Ister (Istros). Vanliga romerska byar längs nedre Donau bar tilläggsbeteckningen ad Istrum, exempelvis Nicopolis ad Istrum. Det grekiska namnet på Donau används av Hesiodes som namn för Okeanos och Tethys son. Istros förde också tillbaka de keltiska orden ys (snabb) och ura (vatten, flod). En annan teori är att ys är det samma som höjd och djup och står därmed för det vertikala. I de tidigare keltiska bosättningsområdena härstammar en rad namn på floder av detta ord:

Hans Bahlow, författaren av "Deutschlands geographische Namenswelt", har en teori om att namnet kommer från es, as eller os (sumpvatten). Det framgår också av att Isère i Frankrike tidigare var en flod i myrområden, som även Isar vid München. Ytterligare en teori bygger på ett förutsatt indoeuropeiskt ursprung till es eller is, och härstammar av detta en generisk beteckning för "(flytande) vatten".

Geografi[redigera | redigera wikitext]

Bifloder[redigera | redigera wikitext]

Donaus bifloder rinner in i tio andra länder. Vissa av bifloderna är i sig själva viktiga floder, som är navigerbara av flodbåtar. Från källa till utflöde är de:

Iller - Lech - Regen - Isar - Inn - Enns - Morava - Leitha - Váh - Hron - Ipel - Sió - Drava - Vuka - Tisza - Sava - Tamiš - Velika Morava - Caraş - Jiu - Iskar - Olt - Vedea - Argeş - Ialomiţa - Siret - Prut

Större städer Donau flyter genom[redigera | redigera wikitext]

Modern navigering[redigera | redigera wikitext]

Karta över Donaus sträckning, inklusive vissa bifloder

Havsskepp från Svarta havet kan ta sig så långt som till Brăila i Rumänien, och flodskepp kan ta sig till Kelheim, mindre fartyg kan ta sig ända till Ulm. Omkring 60 av Donaus bifloder är också navigeringsbara.

Sedan Rhen-Main-Donau-kanalen byggdes 1992, har floden varit en del av en vattenväg som leder genom hela Europa från Rotterdam vid Nordsjön till Sulina vid Svarta havet, en sträcka på totalt 2000 kilometer. 1994 blev Donau en av de tio paneuropeiska transportvägarna, vilket innebär att den är en av vägarna genom centrala och östra Europa som behöver stora investeringar under de närmsta tio till femton åren. Mängden gods som fraktades genom Donau ökade med ungefär 100 miljoner ton år 1987. 1999 gjordes transport genom Donau svårare efter att NATO bombat tre broar i Serbien. Rensningen av spillror var slutförd 2002. Den tillfälliga pontonbron som hindrade framkomst togs bort 2005.

Vid Järnporten flyter Donau genom en kanjon som utgör gränsen mellan Serbien och Rumänien, den innehåller två vattenkraftsdammar.

Det finns tre artificiella vattenvägar längs med Donau: Donau-Tisa-Donau-kanalen i regionerna Banat och Bačka (Vojvodina, nordlig provins i Serbien); den 64 kilometer långa Donau-Svarta havet-kanalen, mellan Cernavodă och Constanța (Rumänien), som slutfördes 1984, kortar sträckan till Svarta havet med 400 kilometer; samt Rhen-Main-Donau-kanalen, som länkar Nordsjön till Svarta havet.

Mänsklig historia[redigera | redigera wikitext]

Området kring Donau har man hittat rester från bland annat neolitiska kulturer från 3000 år f.Kr., Vučedolkulturen är känd för sin keramik. Senare finns många tecken av Vinčakulturen längs Donau. Floden var en del av Romerska rikets Limes Germanicus.

Kulturell betydelse[redigera | redigera wikitext]

Det mest kända musikstycket med anknytning till Donau är förmodligen valsen An der schönen, blauen Donau av Johann Strauss d.y. Den lär ha komponerats av Strauss medan han färdades längs Donau. Den framförs ofta som rent orkesterstycke för symfoniorkester, men kan även sjungas med text.

En annan känd vals om Donau är Valurile Dunării av den rumänska kompositören Ion Ivanovici, stycket tog publiken med storm när det framfördes vid världsutställningen i Paris 1889.

Den tyska landskapsmålningstraditionen Donauskolan utvecklades i Donaudalen under 1500-talet.

Den mest kända boken som handlar om Donau är förmodligen Claudio Magris Donau (ISBN 1-86046-823-3).

Ekonomi[redigera | redigera wikitext]

Dricksvatten[redigera | redigera wikitext]

Donau är en källa för dricksvatten för omkring tio miljoner människor. I Baden-Württemberg kommer nästan 30 procent (enligt 2004 års siffror) av vattnet i området mellan Stuttgart, Bad Mergentheim, Aalen och Alb-Donau från Donau. Andra städer, som Ulm och Passau, använder också vatten från Donau.

I Österrike och Ungern tas vatten främst från marken och källor, och vatten från Donau används bara i undantagsfall. De flesta länder tycker också att det är för svårt att rena vattnet från föroreningar. Bara i vissa delar av Rumänien är vattnet rent nog att användas som dricksvatten.

Transport[redigera | redigera wikitext]

Containerskepp vid Linz

Donau är en viktig transportled i EU, då den kopplar Svarta havet med industriella centrum i Västeuropa och hamnen i Rotterdam. Vattenleden är byggd för stora inlandsfartyg. Donau har gjorts till kanal i vissa delar av Tyskland (fem slussar) och Österrike (tio slussar). Förslag att bygga ut antalet slussar har emotsagts av miljöskäl.

Nedanför slussarna i Wien begränsades kanaliseringen av Donau till Gabčíkovo - Nagymaros-dammarna, slussar nära Bratislava och de två slussarna vid sänkan Järnporten vid gränsen mellan Serbien och Rumänien. Nedströms från Järnporten flyter floden fri hela vägen ner till Svarta havet, en sträcka på över 860 kilometer.

Donau kopplas ihop med Rhen-Main-Donau-kanalen i Kelheim, och med Wiener Donau-kanalen i Wien. De enda större floder som kopplas till Donau är Drava, Sava och Tisza. I Serbien kopplas även ett kanalnätverk ihop med floden.

Fiske[redigera | redigera wikitext]

Under medeltiden användes Donau mycket till fiske, men denna betydelse har minskat på senare tid. Vid vissa delar av floden finns dock fortfarande fiskare, och vid Donaudeltat finns fortfarande en fiskeindustri.

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ ”Drava”. Nationalencyklopedin. http://www.ne.se/drava. Läst 26 september 2009. 
  2. ^ ”Sava”. Nationalencyklopedin. http://www.ne.se/sava. Läst 26 september 2009. 
  3. ^ [a b] Donau i Nordisk familjebok (andra upplagan, 1907)
  4. ^ [a b] Donaueschingen i Nordisk familjebok (andra upplagan, 1907)
  5. ^ [a b c d] ”Donau”. Nationalencyklopedin. http://www.ne.se/donau. Läst 26 september 2009. 
  6. ^ [a b] ”Rivers of the Earth”. IGPL. Arkiverad från originalet den 2004-01-13. http://web.archive.org/20040113135255/home.comcast.net/~igpl/Rivers.html. Läst 26 september 2009.  (engelska)
  7. ^ [a b] ”Danube Basin - Station: Ceatal Izmail”. UNH/GRDC. http://www.grdc.sr.unh.edu/html/Polygons/P6742900.html. Läst 11 december 2009.  (engelska)

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]