Dop för de döda

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
En dopfunt i Salt Lake-templet där dop för de döda utförs.

Inom den kristna världen har dop för de döda mycket olika innebörd beroende på trosinriktning. Begreppet omnämns i bibeln (1 Kor 15:29) och har för de flesta troende kristna ingen större betydelse för den kristna läran. Enligt den mormonske teologen John A. Tvedtnes utfördes dop för de döda av den tidiga kyrkan men förbjöds av Konciliet i Hippo år 393.[1]

Ett trossamfund där dop för de döda har stor betydelse är Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga. För dem har dopet givits av Gud som den enda vägen som leder till frälsning och tillbaka till Guds närhet. Långt ifrån alla människor ges denna möjlighet under sin levnadstid. Genom ställföreträdande dop för avlidna förfäder ger Gud alla människor en jämlik möjlighet att följa Kristi exempel ned i dopets bad. Enligt mormonkyrkans lära får den döde då möjligheten att välja att acceptera eller avstå dopet.[2] På grund av denna lära ägnar sig Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga och dess medlemmar sig åt släktforskning för att kunna förrätta ställföreträdande dop för sina släktingar.

Kyrkan har fått kritik från judiska grupper för att ha utfört dop för de döda för judiska offer för förintelsen.[3] 1995 instruerade kyrkan sina medlemmar att bara ange namn på sina avlidna släktingar för ställföreträdande dop, inte namn på kända personer eller offer för förintelsen. Samtidigt raderade man tusentals namn från sin genealogiska databas.[4]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Tvedtnes, John A., Baptism for the Dead: The Coptic Rationale
  2. ^ Condie, Spencer J, The Savior’s Visit to the Spirit World, Ensign, July 2003
  3. ^ Jewish group at odds with LDS Church over temple work for ancestors, abc4.com, läst 2009-12-29
  4. ^ Mormons, Jews Set Up Group to Study Concerns, Meridian Magazine, 2005