Doris Lessing

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Doris Lessing Nobelpristagare
Doris Lessing på litteraturmässan i Köln 2006.
Doris Lessing på litteraturmässan i Köln 2006.
Född 22 oktober 1919
Kermanshah, Persien (Iran)
Död 17 november 2013 (94 år)
London, Storbritannien
Yrke Roman- och novellförfattare
Nationalitet Brittisk Storbritannien
Verksam 1950–2013
Genrer Modernism, science fiction
Influenser Idries Shah, Olive Schreiner, Simone de Beauvoir, Sartre, Dostojevskij, systrarna Brontë, Christina Stead, D.H. Lawrence, Stendhal, Virginia Woolf, Michail Bulgakov, Olaf Stapledon
Influerade Alexandra Fuller, Elaine Showalter, Octavia Butler, Rachel Blau DuPlessis, Erica Jong, Toni Morrison, Joanna Russ, Marge Piercy, Joyce Carol Oates, Margaret Atwood

Doris May Lessing, född Tayler 22 oktober 1919 i Kermanshah i Iran, död 17 november 2013[1] i London, var en brittisk författare, ansedd som en av 1900-talets främsta. År 2007 belönades hon med Nobelpriset i litteratur med motiveringen "den kvinnliga erfarenhetens epiker, som med skepsis, hetta och visionär kraft har tagit en splittrad civilisation till granskning".[2] Hon var den äldsta person som belönats med Nobelpriset i litteratur.[3] Lessing avstod, på inrådan av sin läkare, från att resa till Stockholm för att hämta priset.

Lessing växte upp i Sydrhodesia, nuvarande Zimbabwe. Hon lämnade Afrika 1949 och bosatte sig i London, där hon gav ut sin första roman. Flera av Lessings tidiga verk utspelar sig i Afrika. Sedan 1960-talet är hon inspirerad av sufismen, islams mystik, samt författare som Idries Shah, Olaf Stapledon, Rabia al-Adawiyya, och Jalal al-din Rumi.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Doris May Tayler föddes i Persien, nuvarande Iran, som dotter till två britter. Fadern Alfred Cook Taylor, som invalidiserades under första världskriget, var banktjänsteman och modern Emily Maude Taylor arbetade före äktenskapet som sjuksköterska. Familjen flyttade till den brittiska kolonin Sydrhodesia 1925 för en verksamhet inom jordbruket, men fadern misslyckades med detta företag.

Modern gav Doris Lessing en klassisk engelsk uppfostran och sände henne till klosterskola och därefter till flickskola. Hon hoppade av skolan när hon var tretton år gammal och skaffade sig på egen hand den kunskap hon önskade. Hon var därmed autodidakt, det vill säga saknade formell utbildning.

När Lessing var femton år flyttade hon hemifrån för att komma ifrån sin mor. Hon tog anställning som barnflicka och studerade med hjälp av sin arbetsgivare litteratur i sociologi och politik. År 1937 fick hon plats som telefonist i Salisbury (nuvarande Harare).

Sitt första äktenskap ingick Lessing 1939, vid nitton års ålder, med Frank Wisdom som blev far till hennes första två barn, John och Jean. Äktenskapet blev inte vad hon hade föreställt sig. Hon lämnade både make och barn 1943 och ägnade energi åt den kommunistiska grupp, Left Book Club i Salisbury, hon blivit medlem i året dessförinnan[4][5]. Där mötte hon den tysk-judiske flyktingen och kommunisten Gottfried Lessing som hon gifte sig med 1945. Med honom fick hon sonen Peter.[6]

Äktenskapet med Gottfried Lessing sprack 1949, varpå Doris Lessing samma år flyttade till London med sin yngste son. Året därpå debuterade hon som romanförfattare med Gräset sjunger. Efter att en period ha varit aktiv medlem av kommunistpartiet, kvinnofrihetskämpe och deltagit i antiatomvapenkampanjer, övergav hon kommunismen 1956. Samma år förbjöds hon inträde till både Sydafrika och Sydrhodesia för sin kritik mot apartheid; det sydafrikanska förbudet hävdes inte förrän 1995. Sedan dessa årtionden har hon varit verksam som författare på heltid. Hon var bosatt i London fram till sin död och var verksam som författare. Med tiden vände hon sig allt häftigare mot kommunismen, och hennes världsbild blev mer präglad av sufismen, islams mystik. Hon var framförallt inspirerad av författaren Idries Shah som hon kom i kontakt med på 1960-talet.

Doris Lessing fick ett flertal erkännanden för sitt författarskap, som inbegriper såväl skönlitteratur som faktaböcker, och i samtliga fall innehåller ett stort mått av självbiografiskt innehåll. Hon har engagerat sig för afghanerna under Sovjetunionens invasion, genom Afghan Relief.[7] I samband med detta företog hon 1986 en resa till ett afghanskt flyktingläger i Peshawar i Pakistan om vilket hon har skrivit i Våra ord blåser bort med vinden (1987).

Litterär verksamhet[redigera | redigera wikitext]

Lessings prosa brukar delas in i tre skilda faser: Kommunisttemat 1944–1956, när hon skrev radikalt om sociala frågor, Det psykologiska temat 1956–1969 och därefter det sufiska temat, som kom att etablera Lessing som en mystikförfattare av rang. Efter det sufiska temat producerade hon litteratur inom alla tre områdena.

Lessing började sin karriär med romanen Gräset sjunger (1950), som handlar om rasmotsättningar och romantik, och utspelar sig i Rhodesia. Hennes nästa roman, Martha Quest (1952), blev den första delen av fem i den långa sviten Våldets barn, som mynnar ut i den dystra undergångsvisionen Staden med fyra portar (1969).

Det var emellertid med monumentalverket Den femte sanningen (1962) som hon etablerade sig som författare av internationell rang. Denna bok betraktas av många (dock inte av Lessing själv) som ett viktigt feministiskt verk. Den femte sanningen är ett betydande experimentellt verk och handlar om en ung kvinna, författarinnan Anna Wulf, som efter ett kraschat äktenskap valt att leva ensam, ibland tillsammans med väninnor. Boken illustrerar vilka krav samhället ställer på en ensam kvinna och vilken slags roll hon mer eller mindre tvingas in i. Boken har också en intressant struktur baserad på längre prosastycken följda av brottstycken ur fem olika "minnesböcker", där huvudpersonen själv analyserar sin situation. Boken har också uppenbara självbiografiska inslag.

Dystopi med Science fiction-inslag hade kommit med Staden med fyra portar och på den följer några år med fristående noveller, där handlingen delvis utspelar sig på ett plan, som Lessing själv karakteriserat som "inner-space fiction":

  • Briefing for a Descent into Hell (1971) som sätter en schizoid person på en mystisk färd.
  • The Summer before the Dark (1973) som utsätter en krisdrabbad kvinna för en liknande yttre/inre upptäcktsresa.
  • En överlevandes minnen (1974) beskriver en urban civilisations förfall genom en kvinnas fönster, medan en flicka växer upp vid hennes sida som ett tyst hopp om en fortsatt mänsklig tillvaro. Filmatiserad 1981.

Med rymdeposet Shikasta (1979) tog Lessings karriär steget fullt ut. Det ledde henne till ett allvarligt försök inom mjuk science fiction efter att ha undersökt "inre verkligheter" och blivit fascinerad av de nya möjligheterna med genren. "Jorden", här kallad Shikasta, kom att bli inledningen till en serie om fem böcker med samlingstiteln "Canopus in Argos: Archives" (ungefär Ur arkiven från Canopus i Argo). Bland kännare av science fiction betraktas hennes verk som några av de mest originella romaner som skrivits. Science fictions verktyg blir i Lessings händer till parabler och allegorisk/didaktiska skildringar, med anspelningar på förmyndarattityder i bibel-skildringar och tydlig inspiration av islams mystik, sufismen och tänkaren Idries Shah. Om Idries Shah skrev hon att han "var en vän, en guide och kunskapsförmedlare" för henne. Pentalogin visar från många olika infallsvinklar ett par mycket avancerade rymd-civilisationers enträgna försök med “påtvingad evolution”.

Den femte sanningen gjorde Lessing aktuell som nobelpriskandidat, men det sägs att hennes science fiction-böcker diskvalificerade Lessing som toppkandidat. 2007 fick hon Nobelpriset i litteratur med motiveringen den kvinnliga erfarenhetens epiker, som med skepsis, hetta och visionär kraft har tagit en splittrad civilisation till granskning.

Lessing har också skrivit ett antal böcker om katter, som var hennes favoritdjur.

Under 1990-talet publicerade Lessing sin självbiografi i två band. År 2001 kom Ljuvaste dröm som är självbiografisk men i romanform, eftersom hon inte ville lämna ut vänner eller vänners barn. År 2007 utkom hennes sista bok, The Cleft.

Utmärkelser och hedersbetygelser[redigera | redigera wikitext]

  • Somerset Maugham Award (1954)
  • Prix Médicis étranger (1976)
  • Österreichischer Staatspreis für Europäische Literatur (1981)
  • Shakespeare-Preis der Alfred Toepfer Stiftung F. V. S., Hamburg (1982)
  • W. H. Smith Literary Award (1986)
  • Palermo Prize (1987)
  • Premio Internazionale Mondello (1987)
  • Författare-hedersgäst på 1987 års Worldcon (Science Fiction-världskonvent) i första hand för sin Canopus i Argo-pentalogi. Mainstreamförfattare i gemen undviker gärna att skylta med sina försök inom SF, medan Lessing aldrig tvekat att medge detta. Hennes presentation, där hon beskrev sin SF-betonade Memoirs of a Survivor (1974) som "ett försök till en självbiografi", blev också mycket väl mottagen.
  • Premio Grinzane Cavour (1989)
  • James Tait Black Memorial Book Prize (1995)
  • Los Angeles Times Book Prize (1995)
  • Premio Internacional Catalunya (1999)
  • David Cohen British Literary Prize (2001)
  • Companion of Honour from the Royal Society of Literature (2001)
  • Premios Príncipe de Asturias (2001)
  • S.T. Dupont Golden PEN Award (2002)
  • Nobelpriset i litteratur (2007)[8]

Verk[redigera | redigera wikitext]

  • The grass is singing (1950) (Gräset sjunger, översättning Gunvor och Bertil Hökby). [Ny upplaga 2007 reviderad och kompletterad av Lena E. Heyman]
  • The children of violence (19521969) – Våldets barn, bildningsroman i fem delar:
    • Martha Quest (1952) (Flickan Martha, översättning Gunnar Frösell, 1952); Martha (översättning Sonja Bergvall, 1972)
    • A proper marriage (1954) (Bra gift, översättning Sonja Bergvall, 1954)
    • A ripple from the storm (1958) (En fläkt av stormen, översättning Sonja Bergvall, 1958)
    • Landlocked (1965) (Instängd, översättning Sonja Bergvall, 1965)
    • The four-gated city (1969) (Staden med fyra portar, översättning Kjell Ekström, 1969)
  • Retreat to innocence (1956)
  • The habit of loving (1957) (Vanan att älska: noveller, översättning Harriet Alfons och Jadwiga P Westrup, 1966)
  • The golden notebook (1962) (Den femte sanningen, översättning Mårten Edlund, 1962)
  • Play with a tiger (pjäs) (1962) (Leka med en tiger, otryckt översättning av Siv Arb för Stockholms stadsteater, c. 1965)
  • A man and two women (1963) [Ingår i Vanan att älska: noveller (1966)]
  • Particularly cats (1967) (Katter, översättning Harriet Alfons och Jadwiga P Westrup, 1968). [Ny utg. 1988 med teckningar av Laris Strunke]
  • Briefing for a descent into hell (1971) (Instruktion för nedstigning i helvetet, översättning Sonja Bergvall, 1971)
  • The story of a non-marrying man and other stories (1972) (Inte den typ som gifter sig och andra noveller, översättning Sonja Bergvall, 1972)
  • The summer before the dark) (1973) (Sommaren före mörkret, översättning Sonja Bergvall, 1973)
  • The memoirs of a survivor (1974) (En överlevandes minnen, översättning Sonja Bergvall, 1974)
  • Canopus in Argos: archives (1979-1983) (Canopus i Argo-serien)
    • Shikasta (1979) (Shikasta, översättning Sonja Bergvall, 1979)
    • The marriages between zones three, four and five (1980) (Giftermålen mellan zonerna tre, fyra och fem, översättning Sonja Bergvall, 1980)
    • The Sirian experiments (1980) (Planeten Sirius' experiment, översättning Sonja Bergvall, 1980)
    • The making of the representative for Planet 8 (1982) (Planet 8: representanternas lärotid, översättning Sonja Bergvall, 1982)
    • The sentimental agents in the Volyen Empire (1983) (De känslosamma agenterna i imperiet Volyen, översättning Sonja Bergvall, 1983)
  • The diary of a good neighbour (1983) (En god grannes dagbok, översättning Kerstin Hallén, 1983)
  • If the old could (1984) (Om de gamla kunde och de unga visste, översättning Kerstin Hallén, 1985)
  • The good terrorist (1985) (Den goda terroristen, översättning Annika Preis, 1985)
  • The wind blows away our words (1987) (Våra ord blåser bort med vinden: rapportbok från Afghanistan, översättning Lars Hansson, 1987)
  • The fifth child (1988) (Det femte barnet, översättning Annika Preis, 1988)
  • Particularly cats and Rufus the survivor (1989) (Rufus: berättelsen om en okuvlig katt, översättning Solveig Nellinge, 1989)
  • Under my skin: volume one of my autobiography, to 1949 (1994) (Under huden: del 1 av min självbiografi fram till 1949, översättning Annika Preis, 1994)
  • Love, again (1996)
  • Walking in the shade: volume two of my autobiography (1997) (Vandra i skugga: del 2 av min självbiografi: 1949-1962, översättning Inger Johansson, 1998)
  • Mara and Dann (1999)
  • Ben, in the world (2000) (Ben, ute i världen, översättning Annika Preis, 2001) [fristående fortsättning på Det femte barnet]
  • The sweetest dream (2001) (Ljuvaste dröm, översättning Inger Johansson, 2001)
  • The story of General Dann and Mara's daughter, Griot and the Snow dog ((2005) [fortsättning på Mara and Dann]
  • The grandmothers (2003) (Kärleksbarnet, översättning Annika Preis, 2005)
  • On cats (2002) (Om katter, översättning Harriet Alfons, 2006)
  • The Cleft (2007)
  • Alfred and Emily (2008)

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ ”Doris Lessing död”. 17 november 2013. http://www.svt.se/kultur/doris-lessing-dod. Läst 2013-11-17. 
  2. ^ Nobelprize.org
  3. ^ The Guardian
  4. ^ ”Biography”. A Reader's Guide to The Golden Notebook & Under My Skin. HarperCollins. 1995. http://www.dorislessing.org/biography.html. Läst 11 oktober 2007. 
  5. ^ ”Brief Chronology”. A Home for the Highland Cattle & The Antheap. Broadview Press. 2003. http://books.google.com/books?id=5twsK0hVK2MC&pg=PA27&lpg=PA27&dq=doris+lessing+left+book+club+1942#v=onepage&q=doris%20lessing%20left%20book%20club%201942&f=false. Läst 29 december 2010. 
  6. ^ ”Doris Lessing: A Brief Chronology”. A Home for the Highland Cattle & The Antheap. Broadview Press. 2003. http://books.google.com/books?id=5twsK0hVK2MC&pg=PA27&lpg=PA27&dq=doris+lessing+left+book+club+1942&source=bl&ots=c-G7DRW9iM&sig=accwPFcRY3GRhfuDy0IGXGw1O90&hl=sv&ei=IS0bTfiYEM2hOvnZmL8J&sa=X&oi=book_result&ct=result&resnum=1&ved=0CBUQ6AEwAA#v=onepage&q=doris%20lessing%20left%20book%20club%201942&f=false. Läst 29 december 2010. 
  7. ^ Doris Lessing, Våra ord blåser bort med vinden, Stockholm 1987, s. 34 f
  8. ^ från Nobelprize.org

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]