Dovhjort

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Dovhjort
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Damhirsch 3.jpg
Systematik
Domän Eukaryoter
Eukaryota
Rike Djur
Animalia
Stam Ryggsträngsdjur
Chordata
Understam Ryggradsdjur
Vertebrata
Klass Däggdjur
Mammalia
Ordning Partåiga hovdjur
Artiodactyla
Familj Hjortdjur
Cervidae
Släkte Dama
Art Dovhjort
D. dama
Vetenskapligt namn
§ Dama dama
Utbredning
Dovhjortens utbredning: 1 = säkert ursprunglig utbredning 2 = möjlig ursprunglig utbredning 3 = införd före 1900 4 = införd efter 1900
Dovhjortens utbredning:

1 = säkert ursprunglig utbredning
2 = möjlig ursprunglig utbredning
3 = införd före 1900

4 = införd efter 1900
Hitta fler artiklar om djur med

Dovhjort (Dama dama) är ett hjortdjur som är mindre än kronhjorten. Troligen var arten före senaste istiden begränsad till södra Europa och Turkiet. Den ökade sedan sitt utbredningsområde till Centraleuropa, delvis med människans hjälp. Sedan blev arten introducerad i flera andra delar av världen.[1]

Utseende[redigera | redigera wikitext]

Dovhjort har ofta om sommaren rödbrun päls med vita prickar, svart rygglinje och vit mage. På vintern är den mer gråbrun. Det finns däremot en stor variation i pälsfärgen mellan olika individer. Vissa dovhjortar har en svart- eller vitaktig grundfärg. Handjuren väger omkring 46-94 kg, medan hondjuren väger 35-56 kg. Hanarnas mankhöjd är oftast 85 till 95 cm och honornas mankhöjd är 73 till 91 cm.[2] Vanligen blir dovhjorten 130 till 175 cm lång (huvud och bål) och därtill kommer en 15 till 23 cm lång svans.[3] Underarten D. d. mesopotamica är allmänt större och där når vissa hanar en kroppslängd av 200 cm och en vikt av 110 kg.[4]

Horn[redigera | redigera wikitext]

Hornen bärs av hanen och har fyra stadier: spetsar vid 7-8 månaders ålder, stånghorn, halvskovel samt helskovel. Djuren kallas då spetshjort respektive stånghjort. Vuxna djur karakteriseras av dess typiska skovlar. Fejningstiden inträffar i augusti. När djuret uppnår kapital ålder, utvecklas hornen inte mer. Hornen fälls i april-juni.

Utbredning[redigera | redigera wikitext]

Dovhjorten kommer ursprungligen från medelhavsområdet, men är utbredd över centrala Europa och inplanterades i Storbritannien av romarna. Under 1500-talet utplanterades de på flera kungliga jaktområden och har därifrån spridits sig i norra Europa. Den centraleuropeiska populationen blev flera gånger utökad med individer från ursprungsregionen. Dessutom förekommer dovhjorten i Centraleuropa bara fläckvis. Ofta lever hjordarna i större inhägnade områden. Flera av dessa hjordar är beroende av människan och borde klassificeras som domesticerad.[1]

Arten introducerade i bland annat Australien, Nya Zeeland, Sydafrika, USA, Kanada och flera sydamerikanska stater.[1]

Förekomst i Sverige[redigera | redigera wikitext]

I Sverige återfinns den numera i vilt tillstånd vanligast i Skåne. Små fläckvisa bestånd i Götaland och ända upp till Västmanland och Uppland. Den svenska populationen är utsläppta dovhjortar från kungsgårdar. Det skånska beståndet härstammar från hjortar som inplanterats vid Vrams Gunnarstorp, Börringe och Näsbyholms slott. Beståndet i Svealand kommer från en grupp dovhjortar som släpptes ut 1877 på Lövön i Hjälmaren, och sedan spridit sig.[5]

Ekologi[redigera | redigera wikitext]

Dovhjorten kan vara aktiv under alla tider på dygnet. Nära människans samhällen är den oftast nattaktiv.[2] Utanför brunstperioden lever hanar allmänt ensam medan honor och deras ungar bildar flockar med 7 till 14 medlemmar.[3] Vid bra tillgång till föda sammansluter sig flera flockar till större hjordar.[2] Under sensommaren bildar hanar ungkarlsflockar med upp till 6 individer.[3]

Fortplantning[redigera | redigera wikitext]

Brunsttiden infaller normalt i oktober och varar till början av november,[2] och dräktighetstiden är ca. 230 till 245 dagar.[3] Populationer som introducerades i varmare delar av norra jordklotet kan para sig mellan september och januari. Hondjuret, eller hinden, får normalt en kalv, ibland två, som föds i maj-juni. Den väger vid födelsen mellan 2 och 4 kg.[3] Kalvarna dias i cirka 7 månader men redan 2 till 3 veckor efter födelsen provar de fast föda. Djuren blir könsmogna vid 1,5 års ålder, och lever i genomsnitt 20 år.[3] Hannarna brukar dock inte överleva i mer än 8-10 år.[6] Vid kapital ålder är djuret som "starkast". Detta inträffar vid ca 6-10 års ålder. Efter det går djuret i retur.

Föda[redigera | redigera wikitext]

Dovhjorten är normalt gräs- och lövätare.[3] På våren dominerar färska löv, på sommaren bär och på vintern bok- och ekollon. Den kan även äta tall- och granskott på vintern, vilket gör att den kan komma i konflikt med det moderna skogsbruket.

Dovhjorten och människan[redigera | redigera wikitext]

Status och hot[redigera | redigera wikitext]

Dovhjorten kategoriseras av IUCN som livskraftig (LC).[1]. Underarten D. d. mesopotamica som förekommer i Iran, kategoriseras dock som sårbar (VU) och endast 340 individer tros finnas kvar.[7]

Även i Turkiet är dovhjorten hotad. Den största populationen i landet finns idag i ett stort inhägnad område i Termessos nationalpark.[1]

Namn[redigera | redigera wikitext]

Ordet dovhjort är belagt sedan 1600-talet, troligen ytterst från något keltiskt språk. Latinets "dama" har troligen samma ursprung. Ursprungsbetydelsen är oviss, kanske "oxe, hjorthanne".[8]

Källor[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Fallow Deer, 2 maj 2004.

Fotnoter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d e f] Masseti, M. & Mertzanidou, D. 2008 Dama dama. Från: IUCN 2010. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2010.4. <www.iucnredlist.org>. Läst 25 november 2010.
  2. ^ [a b c d] R. Edwards (2011). ”Fallow deer”. ARKive. http://www.arkive.org/fallow-deer/dama-dama/. Läst 3 oktober 2014. 
  3. ^ [a b c d e f g] A. Dharmani (2000). Dama dama (på engelska). Animal Diversity Web. University of Michigan. http://animaldiversity.ummz.umich.edu/accounts/Dama_dama/. Läst 3 oktober 2014. 
  4. ^ Jochen Langbein & Norma Chapman (2003): Fallow Deer. The Mammal Society and The British Deer Society, London, ISBN 0-906282-40-3
  5. ^ Handbok för jägare och jagtvänner, Th. Hahr
  6. ^ British Deer Society Fact Sheet - Nov 2002 (PDF) Läst 20060926.
  7. ^ Rabiei, A. 2005. Dama dama ssp. mesopotamica. Från: IUCN 2006. 2006 IUCN Red List of Threatened Läst 20060926.
  8. ^ SAOB DOF- och SAOB DOFHJORT Läst 20060926.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]