Draža Mihailović

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Draža Mihailović

Dragoljub "Draža" Mihajlović (serbiska: Драгољуб "Дража" Михаиловић eller Dragoljub "Draža" Mihailović; även känd som Чича eller Čiča), född 27 april 1893 i Ivanjica, Serbien, död 17 juli 1946 i Belgrad, var en serbisk general, främst känd som ledaren av jugoslaviska armén under andra världskriget. Efter kriget, blev han anklagad av rivalerna partisanerna för otillåten kollaboration. USA:s president Harry S. Truman tilldelade Mihajlović postumt amerikanska Legion of Merit för att ha övervakat räddningen av 500 amerikanska soldater som chetnikerna gjorde under andra världskriget.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Mihajlović föddes i Ivanjica i Serbien. Mihajlović åkte i oktober 1910 till serbiska militärakademin, och som kadett stred han i balkankrigen 1912–1913. I juli 1913 utnämndes han till löjtnant som den främste i sin klass. Han tjänstgjorde under första världskriget och tillsammans med den serbiska armén marscherade han genom Albanien 1915 under den långa reträtten som serbiska armén gjorde. Han fick senare mottaga ett flertal utmärkelser för sina bedrifter på Thessalonikifronten.

Under mellankrigstiden blev han stabsofficer utsågs till överste. Han var också militärattaché i Sofia och Prag.

Hans militära karriär kom närapå till ett abrupt avslut efter ett flertal incidenter, den viktigaste var då han ville dela upp armén i enlighet med nationell tillhörighet (bl.a. serber, kroater och slovener), för vilket han fick tillbringa 30 dagar i fängelse.

På Ravna Gora, organiserade Mihailović tjetnikerna av lösgjorda grupper från den jugoslaviska armén, vilka sedermera blev tjetnik-militärens grupper och slutligen jugoslaviska armén i hemlandet (Jugoslovenska vojska u otadžbini).

De första tjetnik-formationerna som leddes av Mihajlović bildades runt Ravna Gora i 14 juni. Det fastställda målet för tjetnikerna var befrielsen av landet från ockuperande makter som Nazityskland, Italien, Albanien och Kroatien.

Emellertid bestämde han sig att inte involvera hela serbiska armén då detta skulle resultera i katastrofala förluster som i första världskriget, i vilket kungadömet Serbien förlorade en fjärdedel av sin befolkning. Istället så gjorde Mihailović en planläggning av soldater och vapen, i väntan på de allierades landstigning på Balkan. En av motståndsledarna under första världskriget och tillika före detta chetnik, Kosta Milovanović Pećanac, motsatte sig detta beslut och gjorde valet att samarbeta med nazisterna mot kommunisterna. Pećanac och Mihajlović blev rivaler, genom att båda gjorde anspråk på tjetnikarvet och med Pećanac styrandes en mycket mindre lojal grupp än den Mihailović hade. På grund av hans öppna samarbete med nazisterna blev Pećanac skjuten 1944 i samband med att han blev tillfångatagen och anklagad för högförräderi av Mihajlović's chetniker.

1943 beslutade nazisterna att förfölja tjetnikerna i den norra zonen och erbjöd en belöning på 100 000 riksmark för tillfångatagandet av Mihajlović, död eller levande.

Den brittiska chefen för specialuppdrag sände hjälpförnödenheter till Mihajlovićs styrkor med början på hösten 1941. Mihailović steg i graderna, när han blev krigsminister i exilregeringen 11 januari 1942 och general och ställföreträdande överbefälhavare i juni samma år.