Draken II-klass

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök


Naval Ensign of Sweden.svg Draken II-klass
HMS Springaren, 1962
HMS Springaren, 1962
Allmänt
Typ Ubåt
Varv Kockums,
Karlskronavarvet, Sverige
Före Hajenklass
Efter Jaktubåtarna
Byggda mellan 1960–1961
I tjänst mellan 1962-1988
Fartyg tillhörande klassen HMS Draken II
HMS Gripen II
HMS Vargen
HMS Delfinen II
HMS Nordkaparen II
HMS Springaren
Antal byggda 6
Utrangerade 6
Bevarade 1
Tekniska data
Deplacement 770 ton
Deplacement i u-läge 950 ton
Längd överallt 69,3 m
Prestanda
Hastighet 17 knop
Fart i u-läge 20 knop
Dykdjup 150 meter
Lastförmåga
Besättning 37 man
Beväpning
Bestyckning 4 x 53 cm torpedtuber

Draken II-klass var en ubåtsklass bestående av sex ubåtar tillhörande den svenska flottan. De byggdes 1960–1961 och utrangerades under 1980-talet.

På grund av förseningar i projekt A11 lades en vidareutveckling av Hajen in i systemet. Den stora förändringen kom med det helt nya akterskeppet med en enda stor, långsamtgående propeller för högre tyst fart och en, relativt Hajen, ytterligare förbättrad uthållighet. Draken II (A12) var också först att erhålla en nyutvecklad, enmans styrautomat, liknande ett flygplans, vilket kom att bli standard på efterföljande typer. Draken II hade från början ett elektromekaniskt torpedcentralinstrument tillverkat av Svenska AB Philips som benämndes TCI m/ä eller torpe 679. Instrumentet beräknade kontinuerligt den vinkel som torpeden skulle gira efter utskjutning för att träffa målet. De beräknade girvinklarna överfördes direkt till torpederna. Beräkningarna baserades på inmatade värden på riktning till målet, målavstånd, målvinkel, målfart, mållängd, egen kurs och fart samt torpedfart.[1]

Draken II blev den första ubåten som helt projekterades på Kockums. Under slutet av 1960-talet så genomfördes även en halvtidsmodifiering som innebar bland annat ny eldledning, radar och snorkel. Torpedeldledningen byttes ut till TCI 200 (torpe 695) som även kunde hantera trådstyrda torpeder. Radarn PS 819 installerades och utnyttjades primärt för målinmätning för torpederna.[1]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] Jönson, Malte. ”Strids- och eldledning på ubåt”. Försvarets historiska telesamlingar. http://www.fht.nu/Dokument/Marinen/marin_publ_dok_strids_o_eldledn_ubat.pdf. Läst 9 augusti 2014. 
  • Fredrik Grannholm (2003). Från Hajen till Södermanland : Svenska ubåtar under 100 år. Karlskrona: Marinlitteratur. ISBN 9185944-40-8 
  • Roderick Klintebo, red (2004). Det svenska ubåtsvapnet 1904-2004. Stockholm: LITERATIM. ISBN 91-973075-3-X