Dramatik

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Genre: Dramatik
Claudio, deceived by Don John, accuses Hero stone.jpg
Claudio anklagar Hero. Målning av en scen ur William Shakespeares Mycket väsen för ingenting.
Konstform Skönlitterär skådespelsinriktad genre
Format Teaterpjäs, opera, spelfilm, TV-serie
Subgenrer komedi, tragedi, läsdrama, såpopera
Vanliga teman Dilemman, ironi, förvecklingar
Årtal från antiken
Företrädare Aischylos, Sofokles, William Shakespeare, Johann Wolfgang von Goethe

Dramatik är en av de tre klassiska litterära huvudgenrerna (lyrik, epik och dramatik). Dramatik är en berättelseprosa eller vers som följer en eller flera personer, och som regel är tänkt att sättas upp som ett skådespel på en teater, eller som tv- eller radioteater. All dramatik anses inte vara skriven för att spelas upp, man talar då om läsdrama. Till exempel betraktas Goethes drama Faust av vissa som ett läsdrama.

Historia[redigera | redigera wikitext]

De äldsta dramerna man känner till kommer från antikens Grekland. Dramerna var indelade i undergenrerna tragedier och komedier, och innehöll körpartier och recitativ. Merparten av texterna som överlevt till i dag är tragedier. De tre stora attiska tragöderna är i kronologisk ordning Aischylos, Sofokles och Euripides.[1] Flera av deras pjäser, t ex Antigone och Medea, spelas fortfarande på scener runt om i världen.

Den elisabetaska teatern under sent 1500-tal och tidigt 1600-tal har haft en stor inverkan på efterkommande dramatik, då främst på grund av William Shakespeares pjäser. Sedan romantiken har han ansetts vara den främste av dramatiker och han förblir den mest spelade in i vår tid, trots svårigheterna att gestalta en Shakespeare-text i en modern kontext.[2]

Under och efter Andra kejsardömet expanderade det pariska teaterlivet kraftigt och här kan man finna ursprunget till det som kallas det borgerliga dramat, som växte fram ur realismens litteratur och senare naturalismen. Teatern skildrade nu sin samtid och man eftersträvade den välgjorda pjäsen: en uppdaterad variant av klassisk aristotelisk dramaturgi. Pjäserna utspelade sig gärna i borgerliga miljöer och publiken var i stort sett samma personer som stod på scenen.[3] De skandinaviska dramatikerna Henrik Ibsen och August Strindberg kom att bli framstående inom den här riktningen.

Modern dramatik[redigera | redigera wikitext]

Modern dramatik kommer i många former. Den är dock starkt präglad av realismen och naturalismen från 1800-talet, men även av bl a Antonin Artauds och Bertolt Brechts kritik av den klassiska teatern och dess illusioner. [4] Den skildrar stundtals tillstånd istället för handlingar, som är brukligt i äldre dramatik. En stark trend influerad av poststrukturalismen är det som kallas postdramatisk teater, en riktning som till form och innehåll ligger nära performancekonsten.[5]

Form[redigera | redigera wikitext]

Dramatik med avsikt att framföras på scen eller i annat medium har i regel den klassiska formen: rollfigurens namn följt av replik. Mellan repliker kan dramatikern sätta ut scenanvisningar för att tydliggöra rollfigurernas handlingar – som exemplet nedan ur Sarah Kanes Krevader från 1995:[6]

IAN
Glad att du kom med. Trodde inte att du skulle göra det.
(Han gör en gest mot champagneflaskan och ser på henne med frågande min.)

CATE
(Skakar på huvudet.)
Jag blev orolig.

IAN
För det här? (Han knackar sig lätt i bröstet.) Spelar ingen roll.

Här ser vi hur Ian erbjuder champagne och hur Cate tackar nej utan att det framkommer i replik. För tydlighet och läsbarhet markeras ofta scenanvisningar med parenteser och/eller kursiv stil.

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Hägg, Göran (2000). Världens litteraturhistoria, sid. 71-83. ISBN 91-46-17309-9 
  2. ^ Hägg, Göran (2000). Världens litteraturhistoria, sid. 308-328. ISBN 91-46-17309-9 
  3. ^ Tjäder, Per Arne (2000). Fruktan, medkänsla och kritisk distans. Studentlitteratur. Sid. 91-93. ISBN 91-44-00695-0 
  4. ^ Tjäder, Per Arne (2000). Fruktan, medkänsla och kritisk distans. Studentlitteratur. Sid. 198. ISBN 91-44-00695-0 
  5. ^ Bolin, Johan. ”Modern teater?”. Ny Tid. http://www.nytid.fi/2010/05/modern-teater/. Läst 9 juni 2011. 
  6. ^ Kane, Sarah (2004). Samlade pjäser. Teatertidningen. Sid. 17. ISBN 91-974613-1-8