Drive (film, 2011)

Från Wikipedia
(Omdirigerad från Drive (2011))
Drive
Drive
Drive
GenreAction
Drama
RegissörNicolas Winding Refn
ProducentMichel Litvak
John Palermo
Marc Platt
Gigi Pritzker
Adam Siegel
ManusHossein Amini
Baserad påDrive av James Sallis
SkådespelareRyan Gosling
Carey Mulligan
Bryan Cranston
Albert Brooks
OriginalmusikCliff Martinez
FotografNewton Thomas Sigel
KlippningMatthew Newman
ProduktionsbolagBold Films
OddLot Entertainment
Marc Platt Productions
Motel Movies
DistributionFilmDistrict
PremiärUSA 16 september 2011
(USA)
Sverige 11 november 2011
(Sverige)
Speltid100 minuter
LandUSA USA
SpråkEngelska
Spanska
Budget$15 miljoner
Intäkter$76.1 miljoner
IMDb SFDb Elonet

Drive är en amerikansk action- och dramafilm från 2011 regisserad av dansken Nicolas Winding Refn. I rollerna ses bland andra Ryan Gosling, Carey Mulligan, Bryan Cranston och Albert Brooks.

Handling[redigera | redigera wikitext]

Ryan Gosling spelar rollen som en tystlåten stuntförare i Hollywood som drömmer om att slå sig fram på de professionella racingbanorna. Vid sidan om föraruppdragen får han även intresse för sin granne Irene, vars skuldsatte man Standard nyss släppts ut från fängelset. När stuntföraren frilansar som förare i den kriminella världen retar han upp några av Los Angeles farligaste män.

Om filmen[redigera | redigera wikitext]

Drive är den enda film Nicolas Winding Refn regisserat utan att själv ha medverkat i skrivandet av manuset. Manuset skrevs istället av den iranskfödde brittiske manusförfattaren och regissören Hossein Amini.

Ryan Gosling vid filmfestivalen i Cannes 2011.

Även om filmen innehåller tydliga element från den renodlade actiongenren, som spektakulära biljakter och skottlossningar, så tycktes filmens regissör Nicolas Winding Refn och huvudrollsinnehavaren Ryan Gosling, i samband med lanseringen av Drive, ändå inte vara helt och hållet överens om i vilka termer den skulle beskrivas. Gosling menade att filmen är en saga, men Winding Refn ville även, enligt Gosling, kalla den för "neo noir".

Vi trodde att det verkligen skulle landa på djupet hos publiken om vi satte oss in i mytologin gällande de här karaktärerna, den här platsen och den här berättelsen. Los Angeles är sagoplats byggd på fantasi så vi gjorde det till ett sagoland och vi försökte göra [Stunt]föraren till en riddare och Irene till en prinsessa i ett torn som behöver bli räddad. Bernie Rose [Albert Brooks] var som den onde trollkarlen och Ron Perlman var draken. Vi betraktar filmen som en saga, vi betraktar den som en Bröderna Grimm-lik saga, men Nicolas [Winding Refn] verkar tycka att den faller under neo noir-genren eller något liknande...
Ryan Gosling om Drive.[1], [en 1]

Lon Bender och Victor Ray Ennis redigerade filmens ljud och nominerades till en Oscar för bästa ljudredigering.

Rollista (urval)[redigera | redigera wikitext]

  Ryan Gosling  –  Stuntföraren
  Carey Mulligan  –  Irene
  Bryan Cranston  –  Shannon
  Albert Brooks  –  Bernie Rose
  Oscar Isaac  –  Standard
  Christina Hendricks  –  Blanche
  Ron Perlman  –  Nino
  Kaden Leos  –  Benicio
  Russ Tamblyn  –  Doc

Musik[redigera | redigera wikitext]

Drive – Original Motion Picture Soundtrack
Soundtrack av Cliff Martinez
UtgivningAugust 16, 2011
Längd01:10:18
SkivbolagLakeshore Records
 Professionella recensioner
Publikation Betyg
AllMusic [2]

Den instrumentala musiken till filmen komponerades av Cliff Martinez, tidigare trumslagare med bland annat Red Hot Chili Peppers och Captain Beefheart, med fem tillkommande låtar av andra artister. En av låtarna från skivan som blivit starkt förknippad med filmen, A Real Hero av den franske electronicamusikern College (David Grellier) och den kanadensiska syntpopduon Electric Youth, släpptes året innan (11 januari 2010) Drive gick upp på biograferna och är inspirerad av den amerikanske piloten Chesley "Sully" Sullenberger. Sullenberger blev vida känd 2009 sedan han nödlandat en Airbus A320Hudsonfloden i New York utan några omkomna passagerare eller besättningsmän som resultat.[3][4]

James Christopher Monger på AllMusic gav skivan 4 poäng av 5 möjliga och menade att den på ett skickligt sätt blandar iskall krautrock-inspirerad electronica med 80-tals-syntpop, och att Martinez spöklika musik påminner om Blade Runner.[2]

Låtlista[redigera | redigera wikitext]

Cliff Martinez.

(Lakeshore Records. USA: 2011.)

Nr TitelArtist(er) Längd
1. Nightcall (Vincent Pierre Claude Belorgey, Guy-Manuel de Homem-Christo)Kavinsky, Lovefoxxx 4:19
2. Under Your Spell (Johnny Jewel)Desire 3:52
3. A Real Hero (David Grellier, Austin Garrick, Bronwyn Griffin)College, Electric Youth 4:27
4. Oh My Love (Riz Ortolani, Rina Ranieri)Riz Ortolani, Katyna Ranieri 2:50
5. Tick of the Clock (Jewel)Chromatics 4:48
6. Rubber Head  Cliff Martinez 3:08
7. I Drive  Cliff Martinez 2:03
8. He Had a Good Time  Cliff Martinez 1:37
9. They Broke His Pelvis  Cliff Martinez 1:58
10. Kick Your Teeth  Cliff Martinez 2:40
11. Where's the Deluxe Version?  Cliff Martinez 5:32
12. See You in Four  Cliff Martinez 2:37
13. After the Chase  Cliff Martinez 5:25
14. Hammer  Cliff Martinez 4:44
15. Wrong Floor  Cliff Martinez 1:31
16. Skull Crushing  Cliff Martinez 5:57
17. My Name on a Car  Cliff Martinez 2:18
18. On the Beach  Cliff Martinez 6:35
19. Bride of Deluxe  Cliff Martinez 3:57


Källor[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

Engelska originalcitat[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ "We thought that the audience is really going to connect with this on a deep level if we get into the mythology of these characters, this place and this story. Los Angeles is a fairy tale place built on fantasy so we made it fairy tale land and we tried to make the Driver a knight and Irene this princess in the tower who needed to be rescued. Bernie Rose was like the evil wizard and Ron Perlman was the dragon. We treat it as a fairy tale, we treat it like Grimms Brothers fairy tale, but Nicolas (Winding Refn) seems to think it falls under the genre of neo noir or something like that..."

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]