Du-reformen
Från Wikipedia
Du-reformen, var en förändring av det språkliga bruket i Sverige i slutet av 1960-talet och början på 1970-talet som populariserade det personliga pronomet andra person singular du på bekostnad av tidigare vanligare former använda vid direkt tilltal, som tredje person singular (han/hon), andra person plural (ni) och titlar (herr, fru, etc).
Ett initiativ till denna förändring har associerats med dåvarande chefen för Medicinalstyrelsen, Bror Rexed, 1967, som i sitt välkomsttal till personalen meddelade, att han tänkte säga du till alla, vilket gav fart åt det nya bruket. Själva reformen hade påbörjats redan tidigare, bland annat genom ändrat språkbruk i Dagens Nyheter. Det betraktades som en reform i demokratisk riktning. Tidigare ansågs det oartigt att tilltala en överordnad eller äldre person, speciellt någon som man inte kände, med annat än Ni eller titel. En överordnad tilltalades vanligen med titel och en underordnad med ni eller han/hon alternativt dennes namn. Du användes bland nära vänner, inom familjen samt till barn. Det bör dock betonas att bruket av du respektive ni eller titel varierat mellan landsdelar och sociala sammanhang såväl före som efter reformen.
I samband med du-reformen minskade också användandet av titlar. I många andra länder används fortfarande en persons yrke som ett alternativ till personens för- eller efternamn för att påkalla någons uppmärksamhet.
Det finns dock undantagsfall där du än i dag inte alltid används. Ett exempel är kungafamiljen, som åtminstone i massmedier brukar tilltalas med sina respektive titlar (Ers Majestät eller Ers Kungliga Höghet, respektive Kungen/Drottningen eller Kronprinsessan/Prinsessan/Prinsen). Särskilt på senare år har det också blivit vanligt att butiks- och restaurangpersonal använder ni när de tilltalar sina kunder. I Sveriges riksdag, där debatten förs via talmannen, används ofta titlar, detta trots att politiker alltid tilltalas du i andra sammanhang.
