Johannes Duns Scotus

Från Wikipedia

Johannes Duns Scotus, född cirka 1266, död 8 november 1308, var en skotsk skolastisk filosof och teolog, franciskan.

Duns Scotus försökte förena Bonaventuras augustinska lära med Aristoteles filosofi, som han tolkade mer kritiskt än Thomas av Aquino. Eftersom han skattade viljan och kärleken högre än den stränga logiken uppfattade han Gud mindre som intellekt än som outgrundlig vilja.

[redigera] Se även

• Universaliestriden

Medeltidens filosofer

Augustinus | Boethius | Martianus Capella | Johannes Scotus Erigena | Rhazes | Roscelin | Avicenna | Al-Ghazali | Anselm av Canterbury | Jalal al-din Rumi | Wilhelm av Champeaux | Johannes Philoponus | Bernhard av Chartres | Pierre Abelard | Gilbert de la Porrée | Hugo från St. Victor | Richard från St. Victor | Maimonides | Nicolaus från Autrecourt | Radulphus Brito | Alexander av Hales | Averroës | Alain de Lille | Robert Grosseteste | Albertus Magnus | Roger Bacon | Bonaventura | Thomas av Aquino | Ramon Llull | Mäster Eckehart | Godfrey av Fontaines | Henry av Ghent | Ægidius Romanus | Johannes Duns Scotus | Wilhelm av Ockham | Jean Buridan | Joakim av Floris | Nicolaus Oresme | Georgios Gemistos Plethon | Johannes Bessarion | Marsilius av Padua | Dante Alighieri