Dvärgpipistrell
| Dvärgpipistrell Status i världen: Livskraftig (lc)[1] | |
 | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass | Däggdjur Mammalia |
| Ordning | Fladdermöss Chiroptera |
| Familj | Läderlappar Vespertilionidae |
| Släkte | Pipistrellus |
| Art | Dvärgpipistrell P. pygmaeus |
| Vetenskapligt namn | |
| § Pipistrellus pygmaeus | |
| Auktor | (Leach, 1825) |
| Utbredning | |
 Utbredningsområde (grönt) | |
| Synonymer | |
| Vespertilio pygmaeus Leach, 1825[2] | |
 | |
| Hitta fler artiklar om djur med | |
Dvärgpipistrell eller dvärgfladdermus[2] (Pipistrellus pygmaeus) är en fladdermusart i familjen läderlappar (Vespertilionidae).
Beskrivning[redigera | redigera wikitext]
Dvärgpipistrellen är Europas minsta fladdermusart med en vingbredd upp till 25 cm, kroppslängd (huvud och bål) mellan 3 och 5 cm och vikt upp till 8 g. Just efter vinterdvalan kan den dock väga så litet som 3 g. Underarmarna är 2,8 till 3,3 cm långa och svansens längd är 2,7 till 4,8 cm.[3]
Pälsen är rödbrun på ovansidan och ljusgrå under.[4] Dvärgpipistrell har trekantiga öron och den broskiga fliken i örat (tragus) är böjd.[3]
Ekologi[redigera | redigera wikitext]
Dvärgpipistrellen börjar jaga, oftast i grupp, strax efter solnedgången. Flykten är snabb med tvära kast. Födan består huvudsakligen av tvåvingar (myggor, flugor) och fjärilar. Under flykten ger den ifrån sig ett hörbart, tickande läte.[5] [6] Det egentliga ekolokalisationslätet har dock en huvudfrekvens (den frekvens vid vilken lätet är starkast) på 53 kHz och är ohörbart för människan. Det totala frekvensintervallet ligger mellan 53 och 88 kHz, och medelpulslängden är 5,5 ms.[7]
Arten finns i mycket varierande biotoper, från städernas parker och planteringar till all slags skog. I norra delen av sitt utbredningsområde är den dock mera begränsad och föredrar lövskog, gärna i närheten av sötvatten.[8]
I april eller maj bildar honor kolonier som är skilda från de flesta hannar och i slutet av maj eller början av juni föds ungarna. Med ungar kan dessa kolonier ha några hundra medlemmar. De vilar i byggnader, i ihåliga träd eller i fladdermusholkar. Ungefär 3 till 4 veckor efter födelsen får ungarna flygförmåga och kolonin upplöser sig cirka 2 veckor senare.[3]
Mellan platsen för fortplantningen och platsen för vinterdvalan kan ligga en kortare förflyttning.[3]
Utbredning[redigera | redigera wikitext]
Arten är vanligt förekommande i Europa från Brittiska öarna, större delen av Iberiska halvön utom den nordligaste delen, fläckvis i Frankrike, Luxemburg, Sydtyskland, och större delen av Centraleuropa österut till Ukraina och västligaste Ryssland, Grekland och fläckvis i Turkiet.[1]
Arten förekommer från Skåne i söder över Öland till Värmland, Västmanland och Härjedalen, samt mera sällsynt längs Norrlandskusten norrut till Umeå. Den förekommer också. om än ovanligt, på Gotland.[9] Alla fladdermusarter i Sverige är emellertid än så länge fridlysta.
Namnstandard[redigera | redigera wikitext]
Tills år 2000 var artens vetenskapliga namn Pipistrellus pipistrellus. Detta år delades arten upp i två, dvärgpipistrell och sydpipistrell. Båda arterna är snarlika; sydpipistrell är emellertid sällsynt i Sverige, och rödlistad som sårbar ("VU").[10] Främsta skillnaden mellan arterna är ekolokalisationslätet; medan dvärgpipistrellens huvudfrekvens ligger på 53 kHz, så är sydpipistrellens huvudfrekvens 46 kHz.[7]
Referenser[redigera | redigera wikitext]
- ^ [a b c] Benda, P., Coroiu, I. & Paunović, M. 2016 Pipistrellus pygmaeus . Från: IUCN 2016. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2018.1. Läst 20 februari 2022.
- ^ [a b] ”Dvärgpipistrell Pipistrellus pygmaeus”. Namn och släktskap. Artdatabanken. https://namnochslaktskap.artfakta.se/taxa/205995/details. Läst 20 februari 2022.
- ^ [a b c d] ”Soprano pipistrelle bat” (på engelska). Natural Sciences Museum of Granollers. http://www.batmonitoring.org/en/species/pipistrellus-pygmaeus/. Läst 20 oktober 2019.
- ^ Bjärvall, Anders; Ullström, Staffan (1995). Däggdjur: alla Europas arter. Stockholm: Wahlström & Widstrand. sid. 53. ISBN 91-46-16576-2
- ^ Curry-Lindahl, Kai (1988). Däggdjur, groddjur & kräldjur. Stockholm: Norstedts. sid. 228-230. ISBN 91-1-864142-3
- ^ Lundberg, Peter; de Jong, Johnny (1995). Sveriges smådäggdjur. Örebro: Fältbiologerna. sid. 30. ISBN 91-85094-60-9
- ^ [a b] Stuart Parsons & Gareth Jones (2000). ”Acoustic Identification of Twelve Species of Echolocating Bat by Discriminant Function Analysis and Artificial Neural Networks” (på engelska) (PDF, 126 kB). The Journal of Experimental Biology (The Company of Biologists Ltd, Storbritannien) 203: sid. 6. http://jeb.biologists.org/content/203/17/2641.full.pdf. Läst 29 april 2017.
- ^ Martin Brengdahl och Kenneth Claesson (2015). Fladdermöss i Östergötlands län - Sammanställning av 20 års inventering & uppföljningsverksamhet (1994-2014). Länsstyrelsen Östergötland. sid. 35. ISBN 978-91-7488-392-3. https://www.lansstyrelsen.se/download/18.4df86bcd164893b7cd93c5db/1535446334131/Fladdermöss%20i%20Östergötland%201994-2014.pdf. Läst 3 juni 2019
- ^ Gylje Blank, S. & de Jong, J. (2022). ”Dvärgpipistrell Pipistrellus pygmaeus”. Artdatabanken. https://artfakta.se/artinformation/taxa/205995/detaljer. Läst 15 september 2023.
- ^ Gylje Blank, S. & de Jong, J. (2022). ”Sydpipistrell Pipistrellus pipistrellus”. Artdatabanken. https://artfakta.se/artbestamning/taxon/205994. Läst 20 februari 2022.
Externa länkar[redigera | redigera wikitext]
|