Dynsmalbi

Från Wikipedia
Dynsmalbi
Status i världen: Nära hotad[1]
Status i Sverige: Livskraftig[4]
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamLeddjur
Arthropoda
UnderstamSexfotingar
Hexapoda
KlassEgentliga insekter
Insecta
OrdningSteklar
Hymenoptera
ÖverfamiljBin
Apoidea
FamiljVägbin
Halictidae
SläkteSmalbin
Lasioglossum
ArtDynsmalbi
Lasioglossum tarsatum
Vetenskapligt namn
§ Lasioglossum tarsatum
Auktor(Schenck, 1870)
Synonymer
Halictus tarsatus Schenck, 1869[2]
Halictus berolinensis Strand, 1909[3]
Hitta fler artiklar om djur med

Dynsmalbi (Lasioglossum tarsatum) är en biart som först beskrevs av Schenck 1870.[5][2] Den ingår i släktet smalbin och familjen vägbin.[5][2] Inga underarter finns listade i Catalogue of Life.[6]

Beskrivning[redigera | redigera wikitext]

Biet är slankt och svart. Huvudet har något utåtbuktande clypeus (munsköld) och panna; hos hanen är spetsen på munnskölden, överläppen och käkarna gula.[a] Antennerna har vanligtvis gul undersida, mest tydligt hos hanen. Framför allt hanen har tydliga, vita hårsamlingar upptill på tergiternas sidor. Motsvarande hårsamlingar kan även finnas hos honan, men i så fall är de mindre och finns bara på tergit 2 till 4.[b] Kroppslängden är omkring 5 mm, något längre hos honan. Förväxlingsarter är blanksmalbi, och hos hanen även glanssmalbi.[4]

Ekologi[redigera | redigera wikitext]

Arten är knuten till utpräglade sandområden, både kustnära dyner och mer inlandslokaliserade.[4][7] Den kan även förekomma på andra sandrika habitat, som sandängar, sandiga flodstränder samt grus- och sandtag.[1] Den är en av de arter som är beroende av markstörning för att förhindra igenväxning av sandytorna, och förekommer därför även på militära övningsfält.[7] Biet är polylektiskt, det besöker blommande växter från många olika familjer, som rotfibbla och gråfibbla (från familjen korgblommiga växter), blåmunkar (klockväxter) samt sandvita (korsblommiga växter).[4]

Fortplantning[redigera | redigera wikitext]

Arten har en generation per år, dock med lång flygtid, från maj till september.[1] Litet är känt om artens sociala liv, men den antas vara solitär, och iakttagelser tyder på att den har dvärgblodbi som boparasit.[4]

Utbredning[redigera | redigera wikitext]

Utbredningsområdet omfattar Eurasien från Belgien i väster över sydvästra Schweiz till Kazakstan och Afghanistan i öster, och från Nordmakedonien i södra Europa till södra Sverige samt kring Sankt Petersburg i Ryssland.[1][4]

I Sverige finns arten i Skåne, södra Halland, östra Blekinge samt med spridda fynd på Öland och i Bohuslän. Arten är ingenstans vanlig.[4][3]

I Finland finns arten i praktiken inte längre. Den enda registrerade observationen gjordes 1987 i Helsingfors i Mellungsbacka.[8]

Status[redigera | redigera wikitext]

Globalt rödlistar IUCN arten som nära hotad ("NT"). Främsta anledningen anges vara habitatförlust genom att dess huvudhabitat, dynfälten, hotas av turism och byggnation.[1]

Enligt svenska Artdatabanken är arten klassificerad som livskraftig ("LC") i Sverige. Tidigare, 2005 till 2015, var arten rödlistad som nära hotad ("NT"). Arten har emellertid ökat sedan dess, bland annat på grund av att åtgärder genomförts för att restaurera de dynmiljöer i vilka arten lever. Hot som igenväxning av sandmarker och skogsplantering existerar dock fortfarande.[7]

Finlands artdatacenter har inte klassificerat arten utan anger bara "endast föråldrade observationer" under fältet för utbredning.[8]

Kommentarer[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Clypeus, även kallad munskölden, är den platta som sitter högst upp mellan käkarna. Under denna sitter labrum eller överläppen.
  2. ^ Tergiterna är segmenten på bakkroppens ovansida. Honan har 6 sådana, hanen 7, som numreras med början framifrån. Motsvarande segment på bakkroppens undersida kallas sterniter.

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d e] Quaranta, M. & Michez, D. 2015 Lasioglossum tarsatum . Från: IUCN 2015. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2018.1. Läst 1 januari 2023.
  2. ^ [a b c] de Jong, Y. (2016). ”Lasioglossum tarsatum (Schenck, 1870) | dynsmalbi”. Namn och släktskap. Artdatabanken. https://namnochslaktskap.artfakta.se/taxa/101174/details?lang=sv. Läst 1 januari 2023. 
  3. ^ [a b] A. Pauly. Lasioglossum tarsatum (Schenck 1868)” (på franska). Atlas Hymenoptera. Université de Mons. http://www.atlashymenoptera.net/pagetaxon.asp?tx_id=425. Läst 24 september 2015. 
  4. ^ [a b c d e f g] Cederberg, B., Hagman, A., Johansson, N., Stenmark, M. et al. (2020). ”Dynsmalbi Lasioglossum tarsatum. Artbestämning. Artdatabanken. https://artfakta.se/artbestamning/taxon/101174. Läst 1 januari 2023. 
  5. ^ [a b] Lasioglossum tarsatum (Schenck, 1870)” (på engelska). Integrated Taxonomic Information System (ITIS). https://www.itis.gov/servlet/SingleRpt/SingleRpt?search_topic=TSN&search_value=759433#null. Läst 1 januari 2023. 
  6. ^ Roskov Y., Abucay L., Orrell T., Nicolson D., Kunze T., Culham A., Bailly N., Kirk P., Bourgoin T., DeWalt R.E., Decock W., De Wever A. (red.) (2015). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2015 Annual Checklist.”. Species 2000: Naturalis, Leiden, Nederländerna. http://www.catalogueoflife.org/annual-checklist/2015/search/all/key/lasioglossum+tarsatum/match/1. Läst 24 september 2015. 
  7. ^ [a b c] Cederberg, B., Hagman, A., Johansson, N., Stenmark, M. et al. (2020). ”Dynsmalbi Lasioglossum tarsatum. Naturvård. Artdatabanken. https://artfakta.se/naturvard/taxon/dufourea-tarsatum-101174. Läst 1 januari 2023. 
  8. ^ [a b] Juho Paukkunen. ”Dynsmalbi – Lasioglossum tarsatum. Finlands artdatacenter. https://laji.fi/sv/taxon/MX.204366. Läst 1 januari 2023. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]