Earl av Pembroke

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Earl av Pembroke är en engelsk earltitel, knuten till grevskapet Pembrokeshire som förläning.

Titeln innehades första gången av Gilbert de Clare, som 1138 erhöll den av kung Stefan av Blois. Hans son Richard Strongbow (död 1176), spelade en framträdande politisk roll under Henrik II:s regering och var den, som tog initiativet till Irlands erövring. Efter hans död övergick titel och förläning Earl of Pembroke till William Marshal (död 1219), Englands ledande statsman under kung Johans tid, 1216 vald till regent under Henrik III:s omyndighet. Med hans sonsöner utslocknade ätten på manssidan, och länet Pembroke återgick till kronan.

Det förlänades därefter till William de Valence (död 1291), Henrik III:s och Edvard I:s anhängare mot Simon de Montfort. Hans ättlingar bar titeln till 1389, då Pembroke på nytt återföll till kronan. Länet innehades därefter av medlemmar av de kungliga ätterna Lancaster, York och Tudor, samt 1447-50 av William de la Pole, 1:e hertig av Suffolk. Sedan 1500-talet har titeln burits inom släkten Herbert.

Källor[redigera | redigera wikitext]