Earl av Salisbury

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Heraldiskt vapen för John Montacute, 3:e earl av Salisbury (inom andra kreeringen).
Heraldiskt vapen för ätten Cecil vars huvudman är markis av Salisbury.

Earl och markis av Salisbury är engelska adelstitlar. Titeln earl av Salisbury (engelska: Earl of Salisbury) bars under medeltiden av bland andra konung Henrik II:s oäkta son (med Rosamond Clifford) William de Longespée (död 1226) och flera medlemmar av släkterna Montagu och Neville.

Edvard IV:s broder George Plantagenet, som var svärson till Richard Neville, 6:e earl av Salisbury, bar titeln earl av Salisbury 1472–78 likaså Rikard III:s son Edvard av Middleham (vars morfar var Richard Neville, 6:e earl av Salisbury) 147884.

Titeln gavs 1605 åt Robert Cecil och innehades sedermera av huvudmannen i dennes ätt; den 7:e earlen upphöjdes 1789 till markis av Salisbury (engelska: Marquese of Salisbury). Den nuvarande bäraren av denna titel är Robert Gascoyne-Cecil, 7:e markis av Salisbury.

Se även[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Earl of Salisbury
Small Sketch of Owl.pngDen här artikeln är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, Salisbury, 1916.