Ebba Pauli
Ebba Helena Pauli, född 12 juni 1873 i Västerhaninge, död 28 juli 1941 i Stockholm, var en socialt verksam svensk författare.
Hon var dotter till kanslisekreterare Carl Gustaf Pauli och Emma Charlotta Swartling.
Ebba Pauli studerade 1901-1902 vid universitetet i Lausanne. Hon blev vald till sekreterare i den första fattigvårdsutredningen 1905-1906 och var ledamot av fattigvårdslagstiftningskommittén 1907-1916 samt av Stockholms kyrkliga socialråd 1928-1932.[1]
Hon var med och grundade Centralförbundet för socialt arbete och S:t Lukas-stiftelsen samt tillsammans med Natanael Beskow Sveriges första hemgård, Birkagården 26 november 1912, och var därefter Birkagårdens biträdande föreståndarinna.
Hon tilldelades 1916 medaljen Illis Quorum. Hon var ogift.
Innehåll |
Bibliografi (urval)[redigera]
- Våra barns moraliska fostran (1921, 2:a upplagan 1922)
- Eremiten och andra berättelser (1919, 6:e upplagan 1927)
- Den vardande människan (1930)
- I det fördolda (1933)
- Kamp eller resignation (1937)
Noter[redigera]
- ^ Svensk uppslagsbok, Malmö 1937
Källor[redigera]
- Pauli, Ebba i Vem är det 1925
