Edvard Carleson

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
För ämbetsmannen med samma namn, se Edvard Carleson (ämbetsman).
Edvard Carleson

Edvard Henrik Carleson, född 16 november 1820, död 1 april 1884; politiker, justitieråd, riksdagsman 1850–1865 och 1873–1884, justitiestatsminister maj 1875. Gift 1863 med Marie Louise Aurora Arfwedson, med vilken han hade sex barn. Tillhörde ätten Carleson.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Edvard Carleson föddes i Valstad i Östergötlands län, som son till godsägaren och överstelöjtnanten Jacob Carleson och Liboria Fredrica Leonora Harmens. Efter juridiska studier i Uppsala gjorde han karriär som jurist i bl a Svea hovrätt och justitiestatsexpeditionen. Han var sedan justitieråd i Högsta domstolen 1860–1884, med undantag för det år då han på Oscar II:s begäran ryckte in som justitiestatsminister.

Som ledamot av ridderskapet och adeln bevistade han ståndsriksdagarna från 1850. Han umgicks i liberala kretsar med blick för tidens krav, särskilt i fråga om religionsfrihet och näringsfrihet. Enligt De Geers memoarer understödde Carleson också representationsförslaget om tvåkammarriksdagen. Ministären Carlesons mindre vänliga hållning mot lantmannapartiet vållade dess fall. Carleson återgick till Högsta domstolen. 1873 valdes han av norra Kalmar läns landsting till riksdagens första kammare och fungerade i denna egenskap till sin död. Han var vice talman 1878. 1868–1874 var han ordförande för Nya Trollhätte kanalbolag.

Edvard Carleson avled den 1 april 1884 i Stockholm.


Föregångare:
Axel Adlercreutz
Sveriges justitiestatsminister
1874–1875
Efterträdare:
Louis De Geer d.ä.
Föregångare:
Henrik Rosensvärd
Första kammarens vice talman
1877
Efterträdare:
Pehr von Ehrenheim