Edvard Jäderin

Från Wikipedia
Edvard Jäderin
Född5 mars 1852[1][2]
Klara församling[1], Sverige
Död24 november 1923[1][2] (71 år)
Engelbrekts församling[1], Sverige
BegravdNorra begravningsplatsen[3]
kartor
Medborgare iSverige[2][4]
Utbildad vidUppsala universitet
SysselsättningLantmätare[1][2], astronom[2], topograf[2], universitetslärare[2]
ArbetsgivareKungliga Tekniska högskolan
Stockholms gamla observatorium
Saltsjöbadens observatorium (1870–1871)[5]
SläktingarAxel Jäderin (syskon)
Anna Branting (syskon)
Redigera Wikidata

Edvard Jäderin, född 5 mars 1852 i Stockholm, död där 24 november 1923, var en svensk geodet; bror till Axel Jäderin och Anna Branting.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Jäderin blev filosofie kandidat i Uppsala 1875, var amanuens vid Stockholms observatorium 1870-71, vid Uppsala observatorium (meteorologiska avdelningen) 1874 samt biträdande astronom vid Stockholms observatorium 1876-78. År 1878 blev han lektor i geodesi och topografi vid Kungliga Tekniska högskolan i Stockholm och var 1911-17 professor i geodesi vid nämnda högskola, där han införde "numeriska och grafiska metoder" som nytt undervisningsämne och utarbetade ett omfattande tabellverk för undervisningen däri.

Jäderin konstruerade en uppmärksammad geodetisk basmätningsapparat samt undervisade officerare och geodeter i Finland och Ryssland (1884 och 1888) samt i Frankrike (1895) om dennas användande. Han var chef för den förberedande resan 1898 till Svalbard inför den Svensk-ryska gradmätningsexpeditionen 1899-1902 och tog då även verksam del i det stora gradmätningsarbetetSpetsbergen, delvis som chef för den svenska avdelningen.

Jäderin blev ledamot av Krigsvetenskapsakademien 1900 och av Vetenskapsakademien 1923. Han blev filosofie hedersdoktor i Uppsala 1907. Han höll från 1881 även ett mycket stort antal populära föredrag i naturvetenskapliga ämnen hos föreläsningsföreningar i flera större svenska städer. Han var 1881-82 och 1890 föreståndare för Stockholms arbetarinstitut och författade ett stort antal artiklar i Nordisk familjebok. Han gjorde sig även bemärkt som framstående fackman inom försäkringsväsendet.

Bibliografi i urval[redigera | redigera wikitext]

  • En metod för geodetisk basmätning med stålband (1879, i "Öfversigt af Vetenskapsakademiens förhandlingar"; en beskrivning på den fullkomnade metoden är införd i Franska vetenskapsakademiens handlingar, 1897)
  • Stjernverlden (1888, tillsammans med Carl Charlier)
  • Komparationer emellan Sveriges meterprototyp och tre statens institutioner tillhöriga hufvudlikare och normalmått (1895, i "Vetenskapsakademiens handlingar")
  • Förnyade komparationer etc. (1908; ibid.)
  • Solförmörkelsen den 21 augusti 1914. Företeelsens förlopp i Stockholm (1914)
  • Tabeller för interpolation och utjämning (1915; tysk upplaga samma år)

Källor[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d e] Edvard Jäderin, Svenskt biografiskt lexikon, läs online.[källa från Wikidata]
  2. ^ [a b c d e f g] Aleksandr M. Prochorov (red.), Большая советская энциклопедия : [в 30 т.], tredje utgåvan, Stora ryska encyklopedin, 1969.[källa från Wikidata]
  3. ^ Jäderin, EDVARD, Svenskagravar.se, läs online, läst: 1 augusti 2017.[källa från Wikidata]
  4. ^ Nordisk familjebok, 1876.[källa från Wikidata]
  5. ^ Edvard Jäderin, läst: 14 mars 2018.[källa från Wikidata]

Vidare läsning[redigera | redigera wikitext]

  • Bergstrand, Östen (1926). Edvard Jäderin: Minnesteckning. Sthlm: Almqvist & Wiksell. Libris 1317478 
  • Branting, Hjalmar (1929). Tal och skrifter. 10, Stridskamrater och vänner. Stockholm: Tiden. sid. 306-310. Libris 7684 
  • Olle FranzénEdvard Jäderin i Svenskt biografiskt lexikon (1973-1975)
  • Jäderin-Hagfors, Maja; Jäderin, Edvard (1939). Min far upplever polarnatten: Edvard Jäderins övervintring på Spetsbergen för fyrtio år sedan. Stockholm. Libris 467694