Efat Ghazi

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Efat Ghazi (persiska: عفت قاضی), född 2 november 1935, död 6 september 1990 i Västerås, var en kvinna av iranskt-kurdiskt ursprung som dödades i ett bombattentat i Sverige 1990.

Efat Ghazi föddes i en kurdisk familj i norra Iran. Hennes far, Qazi Muhammad, var president i den kurdiska Mahabadrepubliken som utropades i iranska Kurdistan 1946. Efter juridikstudier i Iran arbetade Efat Ghazi som lärare, ett yrke hon fortsatte med i Sverige dit hon senare kom som flykting.[1] Hon fick uppehållstillstånd i Sverige 1985.[1] I Sverige återförenades hon också med sin make med vilken hon hade två döttrar.[1][2] Maken, Emir Ghazi, var tidigare ledamot av politbyrån i Iranska kurdistans demokratiska parti (PDK-I) och senare ledare för det nybildade Kurdistans självständighetsparti, vars verksamhet han fortsatte att driva aktivt från Sverige.[1] Efat Ghazi själv var inte politiskt aktiv.[1]

Den 6 september 1990 klockan 12.45 skadades Efat Ghazi allvarligt sedan hon öppnat en brevbomb utanför familjens radhus i Västerås.[1] Hon fördes till sjukhus där hon avled av skadorna knappt tre timmar senare.[1] Av de pappersrester som hittades vid attentatsplatsen framgick att brevet var avsett för hennes make.[2] Irans regering utpekades snabbt som skyldigt till attentatet, som hade många likheter med andra mord och mordförsök på iranska oppositionella i exil under den här tiden.[3] Några år efter attentatet beslutade dock den svenska polisen att lägga ned utredningen på grund av brist på bevis.[3]

Tusentals människor, varav många från utlandet, deltog vid Efat Ghazis begravning i Västerås. Bland talarna fanns bland andra den tidigare partiledaren för Vänsterpartiet kommunisterna C.-H. Hermansson.[3]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d e f g] Fälth, Gun (1990-09-07). ”Kvinna sprängd till döds”. Dagens Nyheter. 
  2. ^ [a b] Westmar, Bo (1990-09-07). ”Bomben var avsedd för maken”. Dagens Nyheter. 
  3. ^ [a b c] Rahimi, Babak (2002-11-19). ”Offer för Irans dödspatruller”. Mana. http://www.uppmana.nu/content/view/3173/32/. Läst 30 december 2007. 

Se även[redigera | redigera wikitext]