Utvecklingsstörning

Från Wikipedia
(Omdirigerad från Efterbliven)
Hoppa till: navigering, sök
Den skotska prisbelönta film- och TV-skådespelaren Paula Sage (som har Downs syndrom) får motta BAFTA Award av Brian Cox.

Utvecklingsstörning, förståndshandikapp eller begåvningshandikapp är när en människas kognition inte utvecklas normalt. Man har inte samma förutsättningar som andra för att förstå, lära sig nya saker och uttrycka sina tankar och känslor. De medicinska uttrycken för utvecklingsstörning är mental retardation eller psykisk utvecklingsstörning. Utvecklingsstörning är en svårare form av inlärningssvårigheter.

Det är de kognitiva funktionerna som påverkas, inte de känslomässiga faktorerna, kreativiteten eller den kroppsliga utvecklingen.

Forskning visar hur viktig en människas begåvning är, framför allt verbal förmåga, för kapaciteten att leva ett självständigt liv. Begåvningsnivån är en skyddsfaktor och resurs vid svårigheter. Den har dock också en koppling till antisocialt beteende.[1] [2] Personer med funktionsnedsättningen behöver få tillgång till personliga begåvningsstödjande hjälpmedel.

Cirka 1 % av Sveriges befolkning har en utvecklingsstörning, hälften av dessa har en utvecklingsstörning som räknas som lindrig.[3] Antalet personer med en nedsatt intellektuell förmåga som dock inte motsvarar kraven för utvecklingsstörning är betydligt högre, vissa menar att det kan uppgå till 20 % av befolkningen.[4]

Utvecklingsstörningar hos barn upptäcks i allmänhet när man börjar undersöka varför barnet utvecklas så långsamt. I flesta fall beror det på att deras hjärnor inte utvecklats för abstrakt tänkande utan mer konkreta ting. Detta ger nedsatt intelligens eftersom utveckling av intelligens kan utvidgas av logiska uppgifter som kräver abstrakt tänkande fast som är nedsatt vid funktionsnedsättningen.

Man delar, enligt ICD-10, in utvecklingsstörningar i olika nivåer utifrån vilken intelligenskvot personen ifråga ligger på, detta benämns som djupgående, svår, måttlig och lindrig. [5] Inom termen svag begåvning förefaller de inom den lägsta nivån fast inom normalzonen IQ 70-85.

Utvecklingsstörning är en funktionsnedsättning och räknas varken som en sjukdom eller en psykisk störning. En utvecklingsstörning går därmed inte att bota, däremot kan man lära sig hitta strategier som underlättar tillvaron för den som har en utvecklingsstörning. [5].

Kriterier för att fastställa utvecklingsstörning[redigera | redigera wikitext]

En 8-årig pojke med ATR-X syndrome, ett tillstånd orsakad av en muterad gen. Manliga bärare tenderar att ha en måttlig utvecklingsstörning och fysiska kännetecken såsom överdrivet framträdande läppar, en nedtryckt näsrygg och ett litet huvud.
En flicka med utvecklingsstörning.
En flicka med utvecklingsstörning och Wolf-Hirchhorns syndrom.
En ung man med Lujan-Fryns syndrome (LFS), en genetisk störning som orsakar lindrig till måttlig utvecklingsstörning.

För bedömning av utvecklingsstörning används olika begåvningstester. Den internationella benämningen av utvecklingsstörning beskrivs delvis i ICD-10 och delvis i DSM-IV, vilket är internationellt använda manualer för att ställa diagnoser. Enligt DSM-IV används begreppet mental retardation. Eftersom utvecklingsstörning förekommer i olika nivåer innebär det att problemen blir tydliga i olika skeden i utvecklingen. Ibland ser man barnets svårigheter redan under spädbarnstiden. Men det är vanligt att man successivt märker förseningen i utvecklingen. Det förekommer att ungdomar och vuxna som har svårigheter att klara studier och arbete och därav får en mycket sen diagnos. [5].

För att fastställa en utvecklingsstörning utgår man enligt DSM IV ifrån tre kriterier:

  • Ett kriterium för att en individ ska klassas som utvecklingsstörd är att IQ uppmäts till under 70 på minst ett välnormerat begåvningsinstrument, varvid psykologen också väger in andra faktorer som kan ha stört i testsituationen, och sålunda försämrat resultatet exempelvis multihandikapp eller ytterligare diagnoser som exempelvis adhd eller autism.
  • Ett andra kriterium är att personen i fråga skall uppvisa brister i eller nedsättningar i adaptiva funktioner inom minst två viktiga livsområden. Det vill säga att personen skall ha svårt att hantera och anpassa sig till normala krav i sin vardag, t ex sköta sin hygien, sköta skolgång eller ha ett fungerande socialt liv. Härvid tarvas en tämligen omfattande kartläggning, dels för att över huvud taget påvisa de adaptiva funktionsnedsättningarna och dels för att klargöra att de inte kommer sig av yttre skäl, exempelvis social misär eller isolering.
  • Det tredje kriteriet är att personen ifråga uppvisar tecken på utvecklingsstörning innan 16 till tjugo 20 års ålder. (I Sverige är det innan man fyllt 16 som gäller).

I undantagsfall sker det även att personer med IQ strax under 70- inom regel skulle ha varit förståndshandikappade fast antas som svagt begåvade om de har godare grunder som inte förefaller för majoriteten av personer med utvecklingsstörning.

I nu aktuella diagnosmanualer (ICD-10; DSM IV) skiljer man på lindrig utvecklingsstörning (IQ 55-70), måttlig utvecklingsstörning (IQ 35-55) och grav utvecklingsstörning (IQ <35).

Många personer med utvecklingsstörning har även andra funktionsnedsättningar såsom rörelsehinder eller sämre syn. Hjärnskador av typen cerebral pares (CP-skada) innebär inte i sig själv utvecklingsstörning, men många av de drabbade har även utvecklingsstörning.

Orsaker[redigera | redigera wikitext]

Illustration av en man med Fragil X-syndromet.

Det finns många olika orsaker till utvecklingsstörningar, och i de flesta fall går det ej att finna någon orsak. En av de vanligaste påvisbara orsakerna var förr att barnet drabbats av syrebrist under graviditet eller under förlossningen. Det är med förbättrad förlossningsvård mer sällsynt idag, men i gengäld har förekomsten av hjärnskador till följd av mycket tidig födsel ökat. En annan orsak är genetiska avvikelser vilka ibland är ärftliga. Även ämnesomsättningsrubbningar kan i specifika fall leda till utvecklingsstörning. Detta kan ofta behandlas med en strikt diet. Missbildningar av hjärnan och skallen (microcefali) kan leda till att hjärnan inte utvecklas normalt och omfattande funktionsnedsättningar kan uppstå. Ovanliga progredierande (framskridande) hjärnsjukdomar kan även orsaka flerfunktionsnedsättning. Inavel och kusingiften ger klart förhöjd risk för utvecklingsstörning.[6] Därför är utvecklingsstörning betydligt vanligare i etniska grupper där kusingifte är vanligt[7].

Kromosomavvikelser[redigera | redigera wikitext]

Förändringar i arvsmassan är en förutsättning för mänsklig utveckling i darwinistisk mening. Dock blir en del förändringar så omfattande att dna:t ej längre förmedlar en funktionell genetisk kod. Ibland blir det rejäla molekylära fel på dna-molekylen, såsom att en arm sticker ut eller att stora segment bytt plats. Följden av de flesta kända kromosomavvikelser varierar men har en del gemensamheter, t ex en diffus global påverkan på hela den biologiska organismen, vilket tar sig uttryck i att bland annat förändringar i cirkulationssystemet och centrala nervssystemet är vanliga. Kromosomförändringar kan vara nedärvda och förändringens uttryck följer vanliga genetiska lagar (Mendel) men är ofta, speciellt vid mer drastiska uttrycksformer, följden av en spontan mutation. Förändringen har oftast skett i gonaden, i den första sammansmältningen eller i någon av de allra första celldelningarna. Människans celler har normalt 46 kromosomer i 23 par. Den vanligaste kromosomavvikelsen som leder till utvecklingsstörning är Downs syndrom (Trisomi 21). Tri står för tre och somi för kroppar, dvs kromosompar nr 21 har tre i stället för två kroppar (vilka vi idag känner som dna-molekyler). Denna extra molekyl kan dras med på i princip tre olika sätt, och mängden påverkade celler kan variera (mosaikism). Endast en, ovanlig, variant är ärftlig. Personer med Downs syndrom har oftast lindrig till grav utvecklingsstörning.

Utvecklingsstörning i Sverige[redigera | redigera wikitext]

Historiskt sett har personer med utvecklingsstörning i likhet med psykiskt sjuka ofta betraktats som mindre värda än andra människor och även utsatts för vanvård och förföljelser.[8] Först under 1900-talet började man ta hänsyn till utvecklingsstördas behov och erkänna deras rättigheter. Mellan 1934 och 1941 genomfördes dock i Sverige tvångssteriliseringar bland annat av personer med utvecklingsstörning. I debatten om fosterdiagnostik har farhågor om liknande effekter uttalats.[9] Under senare år har emellertid samhällets fokus förändrats från att personer med utvecklingsstörning är mindervärda och ska gömmas undan till att alla individer ska delta i samhället på sina villkor. Personer med utvecklingsstörning har i Sverige idag samma grundläggande rättigheter som andra medborgare, även rösträtt, och de har även rätt att få sina särskilda behov tillgodosedda. Under senare år har dock vissa kommuners indragning av den så kallade flitpengen till personer med funktionsnedsättning väckt starka känslor.[10] Sverige gör stora insatser för utvecklingsstörda i jämförelse med andra länder. I Sverige har även de med utvecklingsstörning full rösträtt i samtliga val och även full rätt att kandidera till politiska poster.

Antalet särskoleelever i Sverige har ökat under de senaste decennierna. Under 1991-2006 har antalet elever i särskola i Sverige nästan fördubblats.[11] Särskilt kraftig har ökningen varit i Malmö. Malmö har en ökning av cirka tio stycken elever i särskola för varje år. Andelen särskoleelever i Malmö har stigit med hundra procent de senaste tio åren.[12]

Under 1700-talet kallades personer med utvecklingsstörning för idioter eller imbecilla. År 1868 introducerade dock föreningen för sinnesslöa barns vård uttrycket sinnesslö som ämnade ersätta begreppet idiot. Begreppet sinnesslö byttes mot psykiskt efterbliven 1955 och 1968 ersattes det av psykisk utvecklingsstörning. I den medicinska terminologin användes dock begreppen idiot och idioti ännu på 1960-talet.[8]

Lagar[redigera | redigera wikitext]

När Omsorgslagen tillkom 1968 innebar detta att personer med utvecklingsstörning för första gången fick laglig rätt till vård, boende, utbildning, sysselsättning och en i övrigt normal tillvaro. Huvudmannaskapet var statens och landstingens, men senare kommunaliserades ansvaret för de med utvecklingsstörning. De stora vårdanstalterna avskaffades till förmån för en mer decentraliserad omsorg. Den i Sverige sedan 1994 gällande Lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade, (LSS) utvecklar dessa rättigheter. Flera andra lagar reglerar också omsorg om personer med utvecklingsstörning, såsom Socialtjänstlagen och Lagen om bostadsanpassning. För elever med en utvecklingsstörning finns i Sverige en särskild skolform, särskolan. Särskolans undervisning sker i träningsskola, grundsärskola, gymnasiesärskola och särvux.[13]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ http://www.kalendarium.uppsalaeducation.uu.se/4DCGI/beskrivning?kursID=778
  2. ^ http://www.chr.uu.se/Nyhetsbrev%2015%20maj%20Nn.pdf
  3. ^ Tideman, Magnus. (2000). Normalisering och kategorisering: om handikappideologi och välfärdspolitik i teori och praktik för personer med utvecklingsstörning. Studentlitteratur. ISBN 91-44-01614-X.
  4. ^ http://www.lukineuvola.fi/svenska/databank/inlarningssvarighet_html
  5. ^ [a b c] Bakk, Ann & Grunewald, Karl (2004). Omsorgsboken: en bok om människor med begåvningsmässiga funktionshinder. 4., [omarb.] uppl. Stockholm: Liber. ISBN 91-47-07015-3. motsägelsefull gentemot 3 raden då det kallas psykisk utvecklingstörning
  6. ^ Bröndum-Nielsen, Karen (2003). "Fætter-kusine-ægteskaber", Ugeskr for Læger 2003;165(18):1849.full-text htmlfull-text pdf
  7. ^ Edling, Stig (1999). "När giftermål blir handikapp". Tidningen Vi, 1999-06-24. full-text html
  8. ^ [a b] Grunewald, Karl (2009). Från idiot till medborgare: de utvecklingsstördas historia. Stockholm: Gothia. Libris 11309303. ISBN 978-91-7205-619-0 (inb.) 
  9. ^ Holsten Fagerberg: Foster Familj Samhälle. Liber 1980.
  10. ^ Snuvas på flitpengen. Helsingborgs Dagblad 9/12 2005.[1]
  11. ^ "Särskoleelever blir allt fler", SVT / Rapport 13 December 2006. svt.se
  12. ^ Boëthius, Emma (2006). "Rekordökning av barn i särskola i Malmö", Expressen. full-text html
  13. ^ Skolverket.(2009). Särskolan -hur fungerar den?

Litteratur[redigera | redigera wikitext]

  • Jacobson, Lars-Olof: Omsorger i hundra år. Malmöhus Läns Landsting, Lund 1978.
  • Jacobson, Staffan: Utvecklingsstörda har mycket att ge oss. Aftonbladet 8/7 1978, s.3.

Se även[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]